Den här bilden tog Henrik bara ett par minuter innan kejsarsnittet sattes igång i tisdags. När snittet var klart fick jag titta på Caesar en kort liten stund och sen gick de iväg med honom. Och det tog FYRA timmar tills jag sen fick träffa honom. Det här är fortfarande något jag tänker på, och visst, det är okej nu. Men egentligen är det helt sjukt att man ska behöva vänta så länge när det varit en komplikationsfri förlossning. Visserligen var jag förberedd på att det skulle ta lite tid innan man fick vara med bebisen. Men inte så länge. Tur var det att jag var morfin-påverkad annars hade det blivit kris.
Anledningen till att det tog så lång tid var att jag låg på uppvaket efter operationen med stumma ben. Och när ryggmärgsbedövningen sen äntligen släppt i benen var det dags för en "nipple evaluation" och lite annat. Inte riktigt klokt. Den amerikanska förlossningsvården känns inte så jätte-pro amning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
På sjukhuset i staden som jag bor i får man med sig en flaska in på rummet när förlossningen är avklarad. Och då är det inte en vinflaksa till mamman jag menar. Har du dessutom otur att föda på natten så får du inte se barnet förrän på morgonen nästa dag. Vi valde att åka hem och föda.
Hej Karin! Jag fick ett snitt i april förra året, fast i Lund, och jag var faktiskt med om samma sak...de tog ut min bebis och jag tittade på honom några minuter sen fick jag ligga nästan 4 timmar på uppvak med ingen känsel i benen...fick du snitt med Harry också?
Skicka en kommentar