Efter en bättre dag på dagis, följt av sjukt härligt häng i parken med Issa, Maja, Sara och barnen Harry, Caesar, Selma, August och Axel gick jag in på ICA för att handla lite frukt. I kassakön hamnade jag bakom två män i typ 35-års åldern som stod och pratade på ett skämtsamt sätt om sina fruar som "kärringarna". Så snackar Henrik ibland med sina kill-kompisar också, och jag har egentligen bara reflekterat över att det är löjligt. Men nu när man uppfostrar två små killar blir man väldigt receptiv för såna här saker. Är det okej eller inte undrar jag? Svårt att säga, men mest "inte okej".
Något annat jag stör mig på och som jag inte tycker är okej är den skuldbeläggning som också hela tiden läggs på mammor/ kvinnor. Typ när folk på skämt säger "har mamma varit dum mot dig?". Det är en fras som jag tycker sägs alldeles för ofta när det gäller allt från att barnen är hungriga till att de har för lite kläder på sig. Varför skulle allt vara mammans fel? Och varför är det så att hon varit dum? Jag tycker det är gammalmodigt, trist och alldeles super-onödigt att uttrycka sig så. Och små barn hör bara det man säger och inte det som står mellan raderna.
Jag vill att mina barn ska växa upp med en likvärdig bild av sin mamma och pappa. Oavsett om det är jag som är hemma med dom eller inte. Ingen är bättre eller sämre än den andre. Och ingen är kärring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Instämmer! Och visst blir man än mer medveten som pojkmamma. Det gäller att börja påverka innan det blir försent...
Nuhar jag inga egna barn, men jag håller med!
Att prata om sin respektive som kärringen, regeringen eller chefen är bara pinsamt och barnsligt...
Jag håller med dig. Jag blir fullkomligt agressiv då jag hör män referera till sina fruar som "regeringen" "kärringen där hemma" och så vidare. Det är förminskande!
Eftersom jag dagligen umgås med tonårsgrabbar och försöker påverka dem så gott det går vad gällande uttryck så framstår jag förmodligen som en riktig feminist och rödstrumpa i deras ögon. MEN det skiter jag fullständigt i.
Må väl!
Mvh
Ellinor
Helt rätt.
Vi gör alla så gott vi kan och ska ha samma värde inför barnen. Mammpappor och Pappmammor.
Jag håller med! När vi är på tex sjukhuset med våra barn känns det ibland som om personalen pratar över huvudet på min man och enbart till mig. Varför skulle jag ha ett större ansvar för våra barn???
Visst är det frustrerande med all "skämtsam" skuldbeläggning utifrån. Svårt att besvara och svårt att arbeta bort den påverkan som gjorts. Att kommentera det blir ju bara ytterligare en förstärkning och nästan en bortförklaring, vilket snarare kan tolkas som att det faktiskt var så att det var mammas fel...
Trevlig blogg! Ramlade in här via Sofis blogg när ni var i NY (jag är kusin till Sofis ex....) och har sedan kikat in med jämna mellanrum.
Skicka en kommentar