Jag lämnar Harry och Caesar såhär, som goda vänner, för att vaska fram lite frukost i köket. Ett illvrål hörs och Harry kommer springande från "olycksplatsen".
"Vad har hänt", frågar jag Harry. "Cessar...", svarar han. "Aha, så det här har Cessar gjort själv?"... Det var ändå ingen som tyckte direkt jättesynd om Caesar, han är dagens anledning till uppstigning vid 5-tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lite rätt åt Cessar med andra ord ;) Gillar speciellt gliporna runt dörr och fönster! Skvallrar lite om klimatet i näjburrhodden :)
Underbar humor du har Karin!
Skicka en kommentar