Regnet fortsätter ösa ner och man får slå knut på sig själv för att hitta på inomhusaktiviteter. Malin kom med den brillianta idéen att ta med ungarna på bio. Så klockan 10 imorse sågs vi på Disneybiografen El Capitan på Hollywood Blvd för att se "Dumbo". Ingen av barnen hade gått på bio förut så detta skulle bli intressant.
El Capitan är en fantastiskt fin biograf från 1926. Här har vi precis kommit in för att ta våra platser, och Malin, Tom och Henry kom egentligen inte längre än hit.
Harry blev helt bananas när Piff och Puff skuttade in på scenen för ett litet framträdande innan filmen.
Popcorn gjorde inte saken sämre.
Och när konfettiregnet började ösa ner var lyckan total.
Och sen var det då dags för filmen. Jag fick en hel del flashbacks från när jag själv var liten och såg Dumbo. Den är ju rätt sorglig. Och budskapen är väl långtifrån PK för dagens samhälle. Bara en sån sak som att Dumbos lycka vänder till det bättre efter det att han och hans enda vän i världen blivit så fulla på champagne att de hallucinerar rosa elefanter och annat. Well, well... den slutar ju i alla fall lyckligt. Harry kände väldigt mycket med Dumbo, och förstod att han var mycket ledsen och saknade sin mamma.
När filmen var slut och salongen tändes upp blev Harry jättearg. "Igen, igen, igen!" skrek han. Jag fick efter mycket om och men med mig honom ur salongen.
Med en egen Dumbo som muta givetvis.
Sen somnade han på en sekund med Dumbo i famnen i bilen.
Regnet fortsätter ösa ner och man får slå knut på sig själv för att hitta på inomhusaktiviteter. Malin kom med den brillianta idéen att ta med ungarna på bio. Så klockan 10 imorse sågs vi på Disneybiografen El Capitan på Hollywood Blvd för att se "Dumbo". Ingen av barnen hade gått på bio förut så detta skulle bli intressant. 
El Capitan är en fantastiskt fin biograf från 1926. Här har vi precis kommit in för att ta våra platser, och Malin, Tom och Henry kom egentligen inte längre än hit. 
Harry blev helt bananas när Piff och Puff skuttade in på scenen för ett litet framträdande innan filmen. 
Popcorn gjorde inte saken sämre.
Och när konfettiregnet började ösa ner var lyckan total.
Och sen var det då dags för filmen. Jag fick en hel del flashbacks från när jag själv var liten och såg Dumbo. Den är ju rätt sorglig. Och budskapen är väl långtifrån PK för dagens samhälle. Bara en sån sak som att Dumbos lycka vänder till det bättre efter det att han och hans enda vän i världen blivit så fulla på champagne att de hallucinerar rosa elefanter och annat. Well, well... den slutar ju i alla fall lyckligt. Harry kände väldigt mycket med Dumbo, och förstod att han var mycket ledsen och saknade sin mamma. 
När filmen var slut och salongen tändes upp blev Harry jättearg. "Igen, igen, igen!" skrek han. Jag fick efter mycket om och men med mig honom ur salongen.
Med en egen Dumbo som muta givetvis.
Sen somnade han på en sekund med Dumbo i famnen i bilen.
8 kommentarer:
Shit vad gulligt! Kids är ju bara för underbara!
Hihi, precis så sa vår son när SpöketLabans andra rulle(lr 3e, är inte toksäker)"Andra bullar" visades i stan. "igen" "igen".
Men i tristsverige finns inga mjukisspöken att handla som muta i bion. iofs rätt skönt men ändå trist.
Gratta Henrik!
Han är så fruktansvärt söt!
Gud vad underbart sött!!
Fantastiskt festligt m confettin:-)
Dumbo är den konstigaste filmen som finns i hela världen.
Vad häftigt med Piff och Puff och konfettiregn på biografen! Något vi i Sverige borde ta efter kanske...
Kram,
Jenny
Hej Karin!
Du har en award hos mig på min blogg!
Kram och hoppas att regnet snart avtar.
Jenny
Låter som en spännande bio :D. Min son skulle också älskat det. Kram Kram Linda
Skicka en kommentar