Jag och Jennie brukar hajka ihop, och nu har det gått ett tag sen sist. Men idag körde vi vår vanliga gamla runda i Griffith Park. Vi låtsades oberörda och orädda. Men det var långtifrån sanningen. För sist vi gick här stötte vi på en jättestor och ond skallerorm.
Här är vi tillbaka på brottsplatsen. Sist vi var här sprang vi så dammet yrde. I typ en kvart, innan Jennie skrek "Är den efter oss?" Som att ormen skulle jagat oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar