Idag är det två veckor sedan Love dog. Igår fick familj och alla vänner ta ett sista farväl av vår lilla gullunge i Djurgårdskyrkan. Det var ett jättefint, hedrande och kärleksfullt avsked av en fantastisk liten pojke.
Jag och barnen sov hos Ulrika och Jens natten innan. Och på morgonen mötte vi upp med Henrik, Måns bästis John och hans mamma Malin, vår kusin Tomas och hans familj, och mormor och morfar på Nordiska Museét.
Alla barnen fick en chans att leka av sig. Och ångesten fick ta paus.
Harry kommer till kyrkan. Med blommorna han valt själv, för att lägga på Loves kista.
Ulrika dekorerar sin Loves kista. Det här fina blomsterhjärtat hon bär på är från personalen på Loves skola, och hans klasskompisar. Det var så himla mycket fina blommor och omtanke, som Ulrika och Jens är så tacksamma för!
Mormor, Caesar och Harry hjälper till att dekorera kistan.
Boris placerar ut psalmböcker.
Morfar med sina och mormors blommor till Love. Som älskade rosa.
Harry får en kram av sin farfar och gulliga Helena.
Loves älskade farmor Renee, farfar kjell och faster Jennie och Jimmy med barnen Ellen och Jack.
Lilla Einar hade med ballonger och blommor till Love.
Fantastiska Martin var på plats för att sjunga för Love. Loves favoritlåtar - "Sol, vind och vatten" av Ted Gärdestad, och "Stockholms Serenad"av Adolphson och Falk. Låtar Love hade i sin låtlista på sitt Nintendo, och som han ofta lyssnade på och sjöng med i. Martin framförde dem helt otroligt bra. Långt där bakom ser vi Prästen Georgina. Hon var så fin, och berättade så bra om Love och hans alltför korta liv.
På kistan ligger Loves vakthund Charlie. Caesar och Ellen småbusar vid en pelare.
Morfar, mormor och Boris tar farväl.
En liten fin familj. Jens, Ulrika och Måns.
Efter kyrkan hade vi minnestund och mottagning på Hasselbacken.
Många ville skriva sina hälsningar till Love i minnesboken.
Och barnen ville leka.
Här har vi Loves fantastiska lärare.
Bröder, kusiner och kompisar på rastning i korridorerna. Boris älskade siffran 2.
Så himla fina teckningar och brev till Love. Fina fina barn som har så bra koll på det viktiga i livet.
Brevet från Elvira. Loves första och största kärlek.
Han är så älskad. För alltid med oss. Hejdå lilla fina du. Vi ses snart igen!
4 kommentarer:
Fantastiskt fint skrivet. Ibland är det nog tur att det finns barn omkring i sorgen. För då måste man vara som vanligt ibland mitt i allt det stora och tunga. Många varma julkramar till er allihopa. Och TACK för att vi får dela detta.
Å vad fint du beskriver allt! Så rakt upp och ner men så djupt känslosamt och fint och blytungt på en gång. Vilken fin gemenskap ni verkar ha. Ta hand om er./ak
Det gör mig så ont att läsa att ni har förlorat lille Love. Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn, det är inte meningen att livet ska vara så. Men ibland behöver Han däruppe sina finaste änglar omkring sig och då hämtar han dem. Jag väljer att tro att Love leker på samma strand och badar i samma hav som min lille son där uppe. Där upp där de får vara friska och lyckliga omgivna av kärlek från alla andra. Och ibland kommer de ner till oss på jorden och ser efter oss, sina syskon och ser till att vi har det bra. Tror ni inte?
Många kramar till er alla.
Tack snälla! Era tankar och snälla ord är verkligen så uppskattade av oss alla.
Och Lotta - jag vill välja att tro på detsamma.
Kram
Skicka en kommentar