Jag sitter och förbereder inför Caesars födelsedagskalas på Söndag. Och har ägnat de sista timmarna åt att göra en spellista till kalaset. Och när jag sitter och går igenom musiken ramlar jag på Adolphson & Falk. Jag lyssnar flera gånger på
Loves favoritlåt. Och förundras över hur fantastiskt bra smak han hade. Och hur speciell han var. Tårarna rinner. Och jag vill inte att de ska sluta göra det. Det är fint att minnas. Och jag kommer aldrig glömma.
Sommaren 2010. Love hade fyllt morfars högtryckspump med blå målarfärg och röjde loss. Hur härligt?! Underbart! Lilla tokfrans.
Han var inte den enda knasbollen. Caesar samma sommarkväll...
Dagen efter hade vi snickarhörna för barnen ute.
En annan sommar. I piratbåten på ön. I sommar ska jag göra en Love-plats på ön. Antingen ska jag plantera ett träd eller så ska jag gjuta en bänk eller något liknade vid stranden. Han tyckte verkligen mycket om stranden.
Sista sommaren. Glad och fin kille som kämpat så hårt! Fina fina lilla du!
3 kommentarer:
Fina du! Jag läser dina texter om ditt syskonbarn o tårarna rinner för mig med. Att du går in i kärleken, saknaden, minnena är så viktigt, hälsosamt, vackert. Att våga känna allt som finns i ens inre är modigt..vet inte om jag skulle våga att orka det. Men jag tror att det är just det som får känslorna att fortsätta vara njutbara, trots att det ibland gör ont. Att allt får finnas där.
Tack för det. Kram från en hängiven läsare
Fantastisk låt och fantastisk kille, er lilla Love.
Och dina ord är så fina, varma och kärleksfulla.
Det undgår ingen hur mycket han fattas er...
Tack för fina ord! Jag printar denna blogg i böcker mellan varven, och planen är att barnen ska få ta del av sin uppväxt och mina tankar på det viset. Jag hoppas att de ska få en känsla av hur det var/ är genom detta.
Skicka en kommentar