Slutade gårdagen med att sätta upp lappar i kvarteret. Låg sömnlös och orolig halva natten, och anmälde Mister Bister försvunnen på alla tänkbara ställen online. Och direkt efter dagislämning imorse fortsatte jag posta affischer och fråga ut grannar.
Sen blev jag tvunen att ta ett otroligt välbehövligt avbrott i all oro när det blev dags för min tur att arrangera frukostklubb. Alltså hemma hos mig.
Med det här mysiga gänget. Lotta, Issa och Pernilla. Och lilla Greta såklart.
Det är kul med frukostar ändå - det är mitt favoritmål alla gånger om. Jag bjöd på äggröra, hembakat rågbröd, croissanter, muffins, serrano skinka och andra godsaker. Dagens viktigaste detalj var dock Mimosan. Champagne och apelsinjuice. Det behövdes en dag som denna.
Mina tankar skingrades nog som bäst när Lotta visade olika moves som man kan dansa när man dansar House. Den här kallades nog "byggarbetaren" om jag inte minns fel. Har lite svårt att se när jag kommer köra den. Men bra att kunna enades vi om.
Lite senare arrangerade jag ett Back to school party (ett så kallat "meet and greet event") i Caesars klass där jag är Room Parent i år. Sen åkte vi till Fed Ex och kopierade upp 200 nya affischer som vi sen fortsatt posta på träd och stolpar på vår gata och de närmsta paralell gatorna. Har också lagt i folks brevlådor. Caesar är väldigt engagerad i den här delen av sökandet.
Det sista spåret av Bister - om det nu stämmer - verkar vara från denna plats. En kvinna ringde idag och sa att hon sett honom virra runt på Curson, som är vår närmsta paralellgata, i förrgår kväll. Hon lät helt säker på sin sak, och jag beslutade då att även posta affischer på parallellgatan till denna. Nu vet jag inte riktigt mer vad jag kan göra.
Jag vill så gärna att han ska komma hem igen! Försöker tänka positivt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är så jobbigt när ett älskat husdjur bara försvinner och blir borta. När jag var liten så hade vi en tax som försvann en morgon efter en skogspromenad där han fick gå lös. Han fick väl upp nåt spår efter nåt vilt kan jag tro. Han var borta i tre dagar och under de dagarna så åkte pappa runt på skogsvägar och letade, jag och syskonen var runt i granngårdarna varje dag och frågade ifall de hade sett honom och vi satte upp handskrivna lappar på affären och vid skolan. På kvällen den tredje dagen precis när vi skulle gå och lägga oss så krafsade taxen på dörren, lite sårig i ansiktet men på gott humör. Han gick direkt till sina matskålar och satt där och väntade på mat och vatten som han glupskt satte i sig. Efter det hoppade han upp i pappas säng där han alltid låg på nätterna och somnade på stört. Hoppas det blir så för er också.
/Anna J
Hej Anna!
Jag fortsätter hoppas! Tack för ditt inlägg!
Karin
Skicka en kommentar