På sena eftermiddagen igår fick jag ett mms med detta foto - och texten "by the abandoned mansion". Jag kastar mig in i bilen och kör som en blådåre.
Ropar och har mig, och skakar burkar. Och zoomar samtidigt i fotot som då när jag är på plats, tagits bara 30 min tidigare. Det ÄR ju han konstaterar jag för mig själv. Ringer Henrik hysteriskt och säger att han måste komma med stegen. Och jag kan inte åka hem och hjälpa till att hämta den för jag måste hålla vakt. Så fråga mig inte hur, MEN han lyckas få in en stege i Porschen. Och barnen. Jag står som en riktig toka och skakar en pillerburk och kastar in skinka innanför grindarna tills dom kommer.
Den gär bilden är från förra gången vi gick in, det var ju riktigt skarpt läge igår kväll så jag hann inte ta någon bild. Hursomhelst, såhär såg det ut denna gång också. Och så får vi syn på honom! Katten alltså. Jag var bergsäker på att det var Mister Bister! Höll på att svimma nästan när jag såg Henrik gå därinne och försöka få fatt i honom. Katten lyckas smita iväg över till grannhuset. Och jag efter. Går omkring där och lyser med ficklampan och får till slut tag på en nanny över port-telefonen. Efter mycket om och men får jag hennes nummer så jag kan smsa en bild på denna katt. Och det visar sig att det var deras katt. Inte Mister Bister alltså. Snopet är bara förnamnet. Men skönt ändå att få klarhet.
Jag hade ju givetvis ringt på detta hus tidigare men inget svar då. Och dessutom lagt lapp i deras brevlåda - som man tycker att de kunde svarat på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Näe vad trist. Hoppas att den lille filuren dyker upp ändå! Kram till er!
Anna N
Piu! Riktigt riktigt spännande läsning det här med Mister Bister. Jag hoppas SÅ för er skull att han kommer tillrätta!
Ni gjorde det nu kunde för att ta reda på det. Ni hade ångrat er annars tror jag. Håller tummarna att ni en dag hittar fina Mister Bister. /Anna J
Men ÄR ni riktigt säkra på att det inte är han... familjen i huset bredvid kanske "adopterade" honom när han försvann från er, och nu säger de att det är deras katt... (hoppet är det sista som överger) // Ulrika (som inte kan låta bli att följa dramat med den försvunna katten, och bli ledsen i hjärtat varje gång han inte dykt upp...)
Åå :`(
Jävligt dåligt att dom inte svarat på er lapp innan!!
Hoppas så att ni hittar er älskade fina Mister Bister.
Kram jlundgren
Skicka en kommentar