Intresseklubben antecknar... Eller inte.

Minns ni att jag berättade om ett litet fågelbo vi fått vid ingången?

Någon måtta får det väl ändå vara, tänker ni säkert nu. Men nu är det nog tyvärr så att jag blivit fågelskådare... vad annat kan man göra när man fått små grannar - vars utveckling man på nära håll kan följa var dag. Jag tjatar om att tiden går fort, men snacka om att tiden går fort i dessa sammanhang. För två veckor sedan var det fyra, eller fem, nykläckta små rosa hjälplösa fåglar här i boet. Och nu två veckor senare sitter mamman och pappan och ropar på dom att testa vingarna, och hoppa ut. Ni ser pappan här på bilden ovanför.

Två har vågat, och lämnat boet. Och resterande två undrar "varför?"... När man kan ligga och myza och samtidigt bli matad med mask dagarna i ända av sin mami...