Vi har haft stort drama här hos oss imorse. Vaknade vid 5-tiden och skulle amma Caesar. Ganska snabbt kände jag att något var fel och tände lampan. Han var knallröd, och ansiktet var uppsvullet som en boll.
Det är svårt att se riktigt hur han såg ut på den här bilden, men det var väldigt obehagligt. Bilden kan man tolka som en tjock bebis, men Caesar har inte ett sådär runt ansikte i vanliga fall. Jag väckte genast Henrik och sa att jag måste ta honom till ett sjukhus. Henrik tog en blick på honom och fattade beslutet att ringa 911. Vi trodde båda två att han fått en allergisk reaktion, och man har ju ingen aning hur fort det kan gå om luftvägar skulle svullna upp.
Inom loppet av ett par minuter hade vi en ambulans, tre polisbilar och 1 brandbil utanför dörren. Och en massa brandmän, poliser och ambulanspersonal i lägenheten. Harry sov sig genom detta tumult. Lite senare reflekterade vi över att Henrik var iklädd en röd FDNY-tröja och att vi även hade Harrys FDNY-keps slängd på golvet. Vad brandmännen och de andra tänkte kring detta kan man ju bara fundera över. Lite "feeder"-varning kanske.
Man förstod väl rätt snabbt när ambulanspersonalen gjort en första check att det inte var något jätte-allvarligt. Men jag och Caesar fick i alla fall hoppa in i ambulansen och åka med till sjukhuset.
Vi hamnade på Sant VIncents Hospital lite längre upp på 7th Ave. Där vi fick rätt låg prioritet. Skulle nog vilja säga att alla som hamnat där verkade få låg prioritet. Om man var ett turist-fyllo, eller liten bebis verkade inte göra någon som helst skillnad. Hursomhelst, efter en massa undersökningar och träff med två olika läkare kom de fram till att Caesar har Cradle Cap - som om jag förstått det rätt, är skorv - som tagit sig från hårbotten ner i ansiktet och på kroppen. I kombinationen med något eksem. Ansiktet är som att det är sprucket. Jag tycker så synd om honom. Han verkar rätt påverkad av allt detta, och skriker så fort jag försöker lägga ifrån mig honom. Jag är dock sjukt glad att det inte var något allvarligt.
Och trots att han som skrev in oss på sjukhuset verkade tycka att vi överreagerat som åkt in, skulle jag göra om det om det. Better safe than sorry, som Martina poängterade.
Det är svårt att se riktigt hur han såg ut på den här bilden, men det var väldigt obehagligt. Bilden kan man tolka som en tjock bebis, men Caesar har inte ett sådär runt ansikte i vanliga fall. Jag väckte genast Henrik och sa att jag måste ta honom till ett sjukhus. Henrik tog en blick på honom och fattade beslutet att ringa 911. Vi trodde båda två att han fått en allergisk reaktion, och man har ju ingen aning hur fort det kan gå om luftvägar skulle svullna upp.
Inom loppet av ett par minuter hade vi en ambulans, tre polisbilar och 1 brandbil utanför dörren. Och en massa brandmän, poliser och ambulanspersonal i lägenheten. Harry sov sig genom detta tumult. Lite senare reflekterade vi över att Henrik var iklädd en röd FDNY-tröja och att vi även hade Harrys FDNY-keps slängd på golvet. Vad brandmännen och de andra tänkte kring detta kan man ju bara fundera över. Lite "feeder"-varning kanske.
Man förstod väl rätt snabbt när ambulanspersonalen gjort en första check att det inte var något jätte-allvarligt. Men jag och Caesar fick i alla fall hoppa in i ambulansen och åka med till sjukhuset.
Vi hamnade på Sant VIncents Hospital lite längre upp på 7th Ave. Där vi fick rätt låg prioritet. Skulle nog vilja säga att alla som hamnat där verkade få låg prioritet. Om man var ett turist-fyllo, eller liten bebis verkade inte göra någon som helst skillnad. Hursomhelst, efter en massa undersökningar och träff med två olika läkare kom de fram till att Caesar har Cradle Cap - som om jag förstått det rätt, är skorv - som tagit sig från hårbotten ner i ansiktet och på kroppen. I kombinationen med något eksem. Ansiktet är som att det är sprucket. Jag tycker så synd om honom. Han verkar rätt påverkad av allt detta, och skriker så fort jag försöker lägga ifrån mig honom. Jag är dock sjukt glad att det inte var något allvarligt. 
Och trots att han som skrev in oss på sjukhuset verkade tycka att vi överreagerat som åkt in, skulle jag göra om det om det. Better safe than sorry, som Martina poängterade.
11 kommentarer:
Jag tycker att ni gjorde helt rätt! Vad skönt att det inte var något livshotande, förstår att du tycker synd om honom. Att behöva ta beslut att ringa efter en ambulans är inget kul, jag har själv ringt efter en när min äldste son fick feberkramper en gång. Fruktansvärt! Men som sagt, skönt att Ceasar mår bra igen. Mvh Tanja
Men lilla gubben! Skulle def ringt jag med. Bra uppslutning verkar de iaf ha räddningstjänsten.
Kommer ihåg när min tjej fick andningsproblem o jag satt i telefonkö till 112. FATTA! telefonkö........Det är Sverige i ett nötskal.(Vi sket i ambulansen o åkte själva i stället) FF pratar hon om att hon trodde hon skulle dö på vägen till sjukhuset. Det var "bara" en slags stämbandsinfektion som kan förväxlas med struplocksdito så allt gick bra iaf.
Hoppas det ger sig snart för lilla Caesar iaf...Det är INTE en lek när ens barn blir akut sjuka. Usch!
Hej Karin! Jag är en ny läsare som hittade hit från Lotta Grays blogg. Jag har läst igenom hela bloggen för att uppdatera mig, och ert NY-liv verkar superskoj trots mycket jobb med barnen. Hoppas Ceasar blir bra snart!
Väntar spänt på nästa inlägg :)
Usch vad obehagligt! Och jag skulle definitivt ring efter ambulans också... helt rätt. Hoppas han blir bättre snart!
Klart du gjorde rätt! Skönt att det inte var något farligt.
Urs vad obehagligt! Vad bra att han mår bättre.
Vilken tur att det var ok med honom. Men stackars liten.
Men vilken historia!! Skönt att alla nu sover tryggt tillsammans i lägenheten.
maja
Tack alla snälla mamma-hjärtan!
Men herregud! Förstår verkligen att ni blev oroliga. Hoppas att Ceaser repar sig fort. Duktiga duktiga mamma Karin.
saknar dig lisa!
Skicka en kommentar