Igår firade USA Presidents Day. Och vi tog ungarna på en utflykt till Will Rogers State Park. Det är alltså cowboyen Will Rogers gamla ranch. Här ser vi två riktiga hillbillies...
Fina Harry. Han ska operera sina öron igen den här veckan... lilla gubben. Det är som att bo med en pensionär för tillfället. Jag frågade om vi inte skulle äta lunch på Mel´s Diner häromdagen. "Jo, vi åker till Steinberg", ropade han glatt.
Caesar SKA få loss kedjan. Det ska gå.
Stora delar av hajksträckan kantas av vackra och doftande Eucalyptus träd som Will Rogers planterade på 30-talet. Harry är väldigt bekymrad över cowboyen Will som dog i en flygkrasch. Han tycker inte om det, och grät över det när vi åkte från ranchen.
Nere på ranchen kan man se gamla bilar och annat från 20-30 och 40-talet. Väldigt spännande.
Huset kantas av vackra planteringar, Polo-banor och annat.
Så fina trästaket.
Själva huset är öppet för besök i princip alla dagar, men inte dagen då vi var där. Men vi återkommer. Efter att ha spanat in genom fönstrena så är jag helt såld. Så fint därinne - den här bilden har jag hittat på nätet och det ser exakt ut sådär nu. Det är bevarat som det var från 1944.
Igår firade USA Presidents Day. Och vi tog ungarna på en utflykt till Will Rogers State Park. Det är alltså cowboyen Will Rogers gamla ranch. Här ser vi två riktiga hillbillies...
Fina Harry. Han ska operera sina öron igen den här veckan... lilla gubben. Det är som att bo med en pensionär för tillfället. Jag frågade om vi inte skulle äta lunch på Mel´s Diner häromdagen. "Jo, vi åker till Steinberg", ropade han glatt. 
Caesar SKA få loss kedjan. Det ska gå.
Stora delar av hajksträckan kantas av vackra och doftande Eucalyptus träd som Will Rogers planterade på 30-talet. Harry är väldigt bekymrad över cowboyen Will som dog i en flygkrasch. Han tycker inte om det, och grät över det när vi åkte från ranchen.
Nere på ranchen kan man se gamla bilar och annat från 20-30 och 40-talet. Väldigt spännande. 
Huset kantas av vackra planteringar, Polo-banor och annat.
Så fina trästaket.
Själva huset är öppet för besök i princip alla dagar, men inte dagen då vi var där. Men vi återkommer. Efter att ha spanat in genom fönstrena så är jag helt såld. Så fint därinne - den här bilden har jag hittat på nätet och det ser exakt ut sådär nu. Det är bevarat som det var från 1944.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar