Vi är tillbaka i LA. Och här skiner solen som om ingenting hänt. Det är konstigt. Jag minns knappt hur det var här, eller vad jag gjorde dagen då jag vaknade till beskedet om Loves död. Dagen efter satt vi på ett flyg till Sverige. Nu är vi tillbaka här.
Många knoppar på väg att spricka. Fint.
Sukulenter som blommar. Och en liten lintott Essar där bakom.
Snart blir det jordgubbar.
Love lilla fina Love. Tänk att du aldrig kunde få komma och hälsa på i LA. Loves epilepsi var så svår att han aldrig skulle klarat en sådan resa. För några år sedan fantiserade han om att komma och hälsa på oss i LA. Oss och Rihanna. Han tyckte hon var speciell. Han var en sån speciell liten kille.
Du lilla fina, Du kommer alltid finnas med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan du inte skriva om hur du hanterar saknad efter personerna hemma när ni är i LA? Jag jobbar då och då perioder i usa och jag förgås nästan av hemlängtan även om själva jobbet är fantastiskt.
Det är supersvårt! Men jag försöker skypa, ringa och smsa så ofta jag bara kan! Och vips så är man på väg hem igen...
Skicka en kommentar