Efter många veckor av tjat om att se snö, göra snöänglar och kasta snöbollar packade vi in familjen i bilen för en tur till Mount Baldy. Som jag förstått det är det närmsta berg med snö räknat från var vi bor.
Bara en timma hemifrån möts vi av detta vackra landskap och cabin lodges och snirkelsnorkiga bergsvägar. Dock ingen snö...
Man får ta en riktigt skranglig old school sitt-lift upp till själva snön. Som jag nog nämnt tidigare har vi haft det rekordvarmt här i Californien i år. Och tydligen har det bara snöat här på Mount Baldy två gånger denna vinter... Vårt hopp ligger på snöslungorna...
Jag har ju en släng av vertigo och tycker att det är lite läskigt att åka sittlift högt ovanför marken. Jag hade Caesar som sällskap i alla fall.
Där framme sitter Henrik och Harry. Klicka på bilden och titta på själva liften. Kändes inte så modern.
Succé! Väl uppe fanns det faktiskt lite snö. Och barnen fick åka tubing i pulkbacke.
Och bygga en liten snowman.
Liten men naggande god.
Henrik och jag provade också på att åka.
Och efter en hamburgare med pommes i restaurangen bar det av neråt igen. Hej höjdskräck.
Caesar hade bestämt sig för att ta med sig en snöboll hem. Här skyddar han den från solens strålar i liften ner.
Lite alpkänsla ändå. Härligt med kontrasterna man får här.
Och så hopp i poolen hemma.
Harry.
Och snöbollen då? Tro det eller ej, men den klarade sig! Som tur var hade vi en IKEA fryspåse i bakluckan på bilen. Nu ligger den i frysen där på översta planet. Det pratas om den som att den är en "han" och diskussionerna går varma om hur han ska klara sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad fint det är där. Tog en hike uppe på Baldy för nåt år sen och hasade ner alldeles vid den skrangliga liften. Jag undrade just hur det skulle vara att åka den under vintern. Fina utsikter.
Marita
Ja det var riktigt härligt! Kan verkligen rekommenderas!
Skicka en kommentar