lördag 4 januari 2014

Vi ses snart käraste syster!

Åh vad jag ogillar hejdån. Så jobbiga. Körde Ulrika, Jens och killarna till flygplatsen igår kväll. Och smågrät sen hela vägen hem. Vi har haft det så himla härligt! Världens bästa jullov - så jag har inget att gråta över. Och vi ses ju snart igen!
Upplagd av kl.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hur fasen pallar du med detta? Jag reser i jobbet och måste ibland spendera upp till 2 månader åt gången i usa. Jag får superabstinens efter mina close ones. Det är ju liksom ingenting jämfört med alla år ni bott borta ju.

10 januari 2014 kl. 22:56

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)