Har just nattat barn. Och Caesar har äntligen somnat bland sina gosedjur. Finns det något gulligare?
Jag har två väldigt mammiga killar. Dom är helt underbara! Och helt olika. Och idag hände något riktigt sjukt. Caesar har väldigt många, och starka känslor - och har alltid haft. En av de svåraste grejerna för honom är att bli lämnad av mig - hemma med barnvakt, eller på skolan. Han har det jobbigt med det helt enkelt. Och säkert lite extra jobbigt idag när man haft mysigt Spring Break ihop ett tag. Jag var i alla fall tvungen att göra lite saker på stan, och vi hade barnvakt. Caesar hängde som en liten Opossum på mitt ben hela morgonen, och sa att jag inte fick gå. När jag sen gick skrek han som att världen höll på att gå under, och barnvakten höll fast för livet när han försökte komma loss. Och jag åkte iväg.
Men efter att jag åkt slet han sig loss och sprang som en raket med armen först, och slog ut rutan bredvid dörren. Han hade tur som inte skadade sig. En sån liten person med så starka känslor. Vi har pratat mycket om hur det känns och att man måste visa det på andra vis. Det är komplicerat...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hav förtröstan, har upplevt andra barn med
väl utvecklat känsloliv. Där gick det mycket
bra med åren.
Skicka en kommentar