We the people

Allt med USA är så storslaget på något sätt. Man förväntar sig nästan att höra någon "glory-låt" när man öppnar detta pass. Nu är pappa Henrik nöjd.

Damen i rocken

Idag började mitt "nya liv" om igen. Med en hurtig promenad runt Djurgården. La för första gången märke till utemöblerna på Walldorf-dagiset som man passerar när man går där. De hade bland annat små Adirondack stolar i trädgården. Gulligt vid en första anblick, men vid närmre eftertanke inte så gulligt. Klasskillnaden gör sig påmind redan där.
Efter det mötte jag upp Maja, som var mycket snygg i sin rock.

Söndagsmiddag

Och helgen slutade med trevlig söndagsmiddag hos Henriks pappa. Henrik har fyra bröder och de är 11-38 år gamla.

Mota kor

Något av det sista vi gör på vår landet-helg är att mota kor. Bonden Pelle ringer upp och frågar om det finns några frivilliga till detta ändamål. Vi hoppas på action och säger ja.
Här är en av de glada kossorna som ser fram emot att byta betesmark.
Henrik var lite besviken på att korna var så samarbetsvilliga. Här ser man hur han försöker dramatisera läget lite genom att vifta vilt med armarna.
Och ingen landet-helg är komplett utan ett besök på Pelles bakgård. Här har Måns och Harry spanat in något mycket intressant.
Och det här är tydligen Pelles senaste tillskott på gården. Måns gillar.

Thaimassage & korvgrillning

På dagens agenda hade vi thaimassage och korvgrillning inplanerat. Massagen tog vi i Gnesta efter tips från Lisa. Här ser vi Henrik stå och vänta på sin tur. Han hoppas även på att jag ska klippa honom senare idag. "Den som spar, han har", tänker han om de små slantarna man kan tjäna här och där. Genom att låta sin fru göra jobbet.
Väl hemma på landet igen, bar det av in i skogen för korvgrillning.
Det var som man minns det från när man var liten. Korven varm på utsidan och rå inuti. Och mycket rökigt. Och mysigt.
Lägg väl märke till min pappas grillspett. Han har alltid någon liten uppfinning i bakfickan.

En idyll

Vi är på landet hos mamma och pappa. Och igår tillbringade jag och Caesar merparten av dagen med Lisa och Elsa inne i Mariefred. Ännu en gång slogs jag av vilken idyll denna lilla stad är. Vi började med en god lunch på Gripsholms Värdshus. En snabb titt på borden runt oss fick mig att undra om det inte måste va så att PRO har någon slags rabatt där.
Efter det envisades både Elsa och Caesar med att vilja gå i affärer. Här är de på favoritaffären Jerners Rum.
Sen blev det fika på Två Goda Ting.
Jag har berättat om det förut - deras kaffe, här Cappuccino, slår det mesta. Även väntetiden. Men här är det trots allt värt väntan.
Och chokladen! Absolut värt chokladen.

Pappa har valt mössan.

Eller inte.

Litet steg för mänskligheten, stort steg för Caesar

Han kryper.
Så himla duktig. Bara 5 månader gammal.

De glada minuterna innan...

Packade tidigt imorse ner båda ungarna i vagnen och gick ner på stan. I riktning mot Riddargatans BVC. Harry fann promenaden vädligt spännande. Vi hänger ju mest på Gärdet i vanliga fall, och det är en väldigt stor skillnad på folklivet nere på stan kontra Gärdet.
Längesen jag såg så många fula, sura och trötta män. Harry verkade inte notera de ansträngda grimaserna på de vi mötte, utan skrek glatt "hej!" till var och varannan suris.
När går man från att vakna som en liten glad solstråle varje morgon, till att vakna som en suris? Vad är det som händer längs vägen egentligen? Är världen så hemsk?
Harry finner sig snabbt tillrätta i labbets väntrum, och det vi ser här på bilden är dagens sista glada minuter. Efter det här kommer sticket, och en ledsnare Harry kan jag knappt minnas att jag sett.
Caesar symptatiserade med att skrika som en vansinnig från sin lite sämre åskådarplats i vagnen.
Att ta blodprov är inget Harry vill göra igen.

Harry går in mina nya jodhpurs

Det går bra nu.

2 x Grattis idag!

Grattis 1 till bästa fina Martina som fick över 1 miljon tittare till sitt succéprogram Svenska Hollywoodfruar i måndags. Mer än välförtjänt. Har vi någonsin sett något så bra på TV som detta?
Grattis 2 till bästa fina Ann som nu äntligen får lämna djungeln. Vi saknar dig härhemma!

Onödig information

Förmiddagen spenderade jag, Henrik och Caesar på Amerikanska ambassaden för att göra ett pass till lilla Caesar. Av någon outgrundlig anledning fick Henrik för sig att Caesar "wouldn´t shit on American soil". Så jag fick inte ta med blöjor in. Min man lever ju efter devisen "inget bagage - bra människa, lite bagage - dålig människa, mycket bagage - jättedålig människa". Hursomhelst hade vi tur. Ett par timmar efter ambassadbesöket var det dags för det som med Caesar bara sker var tionde dag. Vi hade sannerligen tur kan jag säga.

Kan tillägga att jag satt och tjuvlyssnade på en tjej som var där på intervju för ett student-visa. Jag tappade nästan hakan när jag hörde tjänstemannen börja fråga om information de hittat om henne på My Space. Herregud vad de är rabiata. Och herregud vad läskigt det egentligen är med all denna information folk kan få fram om vem som helst, bara sådär.

Hemmafruar utan gränser

Jag vet, bilden är på fel håll. Jag försöker gå in mina nya glasögon. Kan inte riktigt bestämma mig för om de är bra eller om de enbart gjort mig 10 år äldre. Jag känner ingen som byter glasögon lika ofta som mig själv, och det är inget jag känner mig stolt över.

Mamma berättar att man kan lämna in sina gamla glasögon till en del optiker, som sedan ser till att glasögonen kommer till användning i exempelvis u-länder. Det sulle kännas bra. Optiker utan gränser.

Boktipset

Boklubbsvänner, som jag saknar er. Issa, redan saknad på bilden. Ann, lämna djungeln. Du är en kändis, ta dig därifrån.
I väntan på nästa klubbträff börjar jag i alla fall läsa denna bok idag. "Hotel California" av Barney Hoskyns. Boken handlar om ett gäng singer/ songwriters i LA under 60- och 70-talet. Jag har höga förväntningar, älskar att läsa om sånt här.
Avslutade min hysteriska sträckläsning av "Hypnositören" i helgen. Den är givetvis att rekommendera, om det är en bladvändare man söker. Bitvis sjukt obehaglig, och bitvis riktigt usel. Och paret Ahndoril är nog i alla fall lite sjuka på riktigt som fått ur sig denna bok. Ser man inte det på dem för övrigt?

Söndag på Skansen

Harry gör sig nya bekanskaper. Jag bara väntar på att "I like to move it move it..." ska börja spela ur någon osynlig högtalare. Roliga djur de är, de där lemurerna.
Det blir stora scener efter att vi tycker att Harry åkt färdigt efter 3 turer. Såna scener att främmande människor känner sig manade att berätta för Harry att man egentligen bara får åka EN gång. Jag förstår ändå Harrys frustration. Och förklarar för Henrik att det är jämförbart med om han hade en ny porsche i garaget, som någon annan sa till honom att han inte fick köra.
VI äter från hela kostcirkeln som vanligt i vår familj. Den här helgen har vi verkligen spårat ur. När börjar mitt nya liv undrar jag.
Caesar har blivit stor. Man är stor när man kan sitta på pappas axlar.

Vilken morgon.

Dagen efter

Det här är scenen för dagen efter kräftskivan. Mycket möjligt att klockan inte ens slagit nio när denna bild tas.
Jasper, Harry och Franka. Franka ler sitt mest genuina leende här.
Den flickan jobbar mycket med olika uttryck.
Mycket glad. På riktigt.
Blandade känslor var det här. När Caesar ligger i vagnen förklarar Franka såhär "Caesar ligger mest där och tjafsar".

Kräftskiva

I fredags hade vi kräftskiva på ön. Det blev en riktig toppenkväll. Här sitter vi ute och dricker öl. Henrik kände visst av ett eldningsbehov, och tände på lite kvistar och ris.
Det eldades.
Gungades.
Spelades gitarr.
Och åts kräftor. Kvällen slutade med en omgång TP, som tragiskt nog vanns av kill-laget. De vann på en alltför-löjlig-fråga-att-ens-skriva-här.

Köpte du verkligen hjälmen?

Köpte du verkligen hjälmen, frågar Henrik.
Nej, klart jag inte gjorde, svarar jag.
Jag hade hjälm när jag var liten, säger han då.

På nåt sätt blir jag inte förvånad. Inte alls.

Raise your child in freedom

Så står det som slogan på förpackningen som innehåller en stötsäker hjälm för inomhusbruk. För att minska risken att barnen slår sig när de röjer runt hemma. Klart pojkarna ska ha hjälm och uppfostras i total frihet, tänker jag. Och slår till på två förpackningar.

Delar av dagen...

... tillbringas med min mamma. Världens bästa mamma. Vi tar passbilder till Caesars amerikanska pass.
Sen träffar vi Lisa och lilla fina Elsa.
Caesar gillar att gå på café. Även om han tycker att just Mocco är ett rätt töntigt ställe. Barnvagns-folket, som ändå nästan måste vara deras största inkomstkälla behandlas som misstänkta terrorister.