Malibu

Igår firade amerikanarna sin Julafton. Vägarna var därför bättre än nånsin, och vi tog Sunset ner till vattnet, körde sen vidare mot Malibu. Planen var ett stopp på väldigt vackra El Matador Beach. Men vi råkade stanna lite tidigare på Zuma beach. Strand som strand, resonerade Henrik.
Harry och Måns njöt och åt glass.
Det gjorde vi med.
Måns tog sen sikte på bilen och rymde med Harry hack i häl.

Syster

Syster med familj landade på LAX igår. Så otroligt kul och härligt. Måns den lilla tappre kusinen kom hit blek som en alvedon efter att inte ha sovit en blund på hela resan. Här är vi samlade vid Harrys julklapp från Henrik. Märklinbanan... Mer om denna senare.
Dagen var som en snabbspolad Kalle Anka-film. Julklappsutdelning.
Mer julklappsutdelning. Följt av världens snabbaste julbord.
Och så poolbad. I stora poolen.
Och lilla poolen. Klockan 8 var alla däckade och sovandes...

Merry Christmas!

Och så en liten hike på det

Vi förbereder inför julens matfest. Och kostar på oss en halv hike i Runyon Canyon.

Nära och kära mera

Nu har ännu ett julkort dimpt ner i lådan.
På baksidan kan vi läsa att det är Farbror Stoffe med fru barn och katten Percy som önskar god jul. Percy? Vad hände med Paco!? När vi lämnade landet hette katten Paco och var lite äldre och fulare än katten på bilden. Det klagades förvisso en hel del på Pacos asociala stil. Men blir man utbytt för det?

Julhälsningar från nära och kära

På spiskransen står två julkort.
Ett är dekorerat med 3 tomtenissar som rider på en ren. Det är från mormor och morfar.
Det andra är helt vitt, dekorerat med ett guldemblem. Det är från Vita Huset, och Barack och Michelle Obama.
Det var egentligen postat till tidigare husägare, men Henrik tyckte att det lika gärna kunde vara till oss.

IKEA-Skinkan

Klapparna ligger under Disneygranen och IKEA-skinkan grillas i ugnen efter mammas recept. Jag går runt och glädjer mig åt att supersnart ha min syster med familj här! Ingen julklapp i världen slår det. Sörjer redan att de sen kommer åka hem igen.

Yes we can

Både igår och idag hade vi lekträff hemma hos Malin med Tom och Henry. Harry kallar dem båda två för "Henrik" av någon okänd anledning. Caesar kör vidare med Obamas presidentkampanj "Yes we can". Ett vinnande koncept.

Tyst som en indian

Tyst som en liten indian smög sig Harry nerför trappan imorse när vi andra låg och mös i sängen. Lite som en barnvariant på Gollum från Sagan om Ringen kunde man höra lösryckta ord som "hus...", "tårta..." och "gott...".

Lite senare återvände Harry till sängen med munnen full av godis från pepparkakshuset.
Givetvis kan man inte ställa ett pepparkakshus dekorerat med godis på barnnivå. I alla fall inte om barnet är en 2,5-åring.

Huset

Nu är årets pepparkakshus färdigt. Ett tag såg det ut som att det skulle kunna tävla i förra årets crackhus-tävling.
Men är det inte något elegant över årets hus ändå? Henrik hävdar att det kommer få stå orört även där barn kan nå det. Vi får väl se.

Inte att rekommendera

Efter att ha haft ett odefinierat jätteont i ena armen i ett dygn inköptes denna salva av Henrik åt mig. Redan efter ett par minuter förstod jag att det var fel. Helt fel. Armen började svida och glöda. Efter 2-3 timmar kändes det som jag hade tredje gradens brännskada. Henrik trodde givetvis i vanlig ordning att jag överdrev. För att bevisa att så ej var fallet fick han samma insmorning av krämen på sin vänstra arm.
Han ångrar sig bittert. När vi nu sitter här på kvällskvisten är det med rejält brännskadade armar. Som vi efter research på nätet försökt bota med 1) Absolut Vodka, 2) Klorin, 3) Mjölk, 4) Vaselin. Inget har hjälpt. Nu får tiden utvisa om det är värt att hugga av armen. Just nu känns det nästan så.

Hur i h-e skulle denna kräm kunna bota någon smärta, är den stora frågan? Är det som en avledande manöver kanske?