tisdag 30 april 2013

Men hur mycket kan man längta efter någon?

Jag längtar så efter min syster! Och herregud vad jag ser fram emot sommaren - som vi ska hänga ihop! Tänk att det är mer än trettio år sedan den här bilden togs...

måndag 29 april 2013

Suprise Babyshower för Anine

Hanna och Isabel styrde upp en fin surprise-Babyshower för Anine igår hemma hos Isabel. Här sitter vi och väntar...  
Fint med alla ballonger!

Och så kom hon äntligen! Överraskad och glad!
Lilla Bianca ska få en lillebror.

Det var flera gravidmagar på plats...
Och så en liten gruppbild. Superfint fixat, gott och mysigt!
Kanske den godaste rulltårtan någonsin!

lördag 27 april 2013

Laguna Beach

Vi åkte alltså till Laguna Beach, halvvägs mot San Diego. Vi hann inte ens slänga in väskorna på rummet... stranden hägrade. Henrik där längst fram med en boogie board. Harry på språng efter.
Caesar höll sig i sanden. Fortfarande rädd för vågor...
Jag höll mig också i sanden. Så härligt.
Sen drinkar vid poolen. Lägg märke till att Henrik kör dubbeldrink. Mojito och öl.
Sen lite spa på rummet innan vi tog ett glas vin på verandan i solnedgången.
Caesar sprang riktigt fort. In i en dörrpost. Det gjorde ont.
Vy från balkongen på kvällen.
Idag åkte vi vidare till en annan strand. Att vara på stranden är helt klart en favorit för killarna.
Fin liten flodfåra.
Älskade fina Harry.
Fantastiska barn jag har som jag är så kär i. Jämt.
Häftiga klippor av gammal havsbotten. Ser nästan inte riktiga ut.

Lilla Essar skrutt.
Sen åkte vi hem. Och katten kom fram. Både Mister Bister och denna. Bister hade tillbringat natten hos Malin, och det hade tydligen gått bra.
Som alltid, borta bra men hemma bäst. Så lyxigt att känna så.

torsdag 25 april 2013

Mini-semester!

Imorrn flyr vi stan, och åker på en kort mini-semester till detta ställe. Helt nytt för oss, det blir kul! Mer om det senare.

Sveriges bidrag

Imorrn är det en Multi Cultural Fair på skolan, och som svensk vill man ju då bidra med något svenskt. Jag tänkte att jag skulle ta med mig mina syltgrottor. För ett par dagar sedan gjorde jag en omgång som jag måste haft för mycket smör i, för kakorna rann liksom bara ut till plättar. Så idag var det dags för ett nytt försök. Ser de inte helt perfekta ut här?
Sen missade jag att ta ut dem i tid. Och nu gör inte denna bild färgen rättvisa. De är väldigt mycket mer bruna i färgen IRL. Och sylten är svart. Typ.
"Man kanske kan göra ströbröd av det här", föreslog min man. Torrt så det fnasar om det. Imorrn får man skämmas om man är Svensk.

3 månader senare.

 Februari.
April.

onsdag 24 april 2013

Det blev en Yo!

Jag har länge fascinerats över pronomonet "hen". Länge har jag tänkt att det är som ett skämt, men börjar mer och mer inse att det faktiskt används på riktigt i Sverige. 
Har aldrig tänkt på att något liknande skulle finnas här i USA. Tills jag hörde detta reportage på radion idag. 
En språkprofessor i Baltimore har kommit fram till att ordet "Yo" numera är pronomonet "yo". Det används som det könsneutrala alternativet till "he" or "she" bland unga i Baltimore. Och användningen av detta pronomen har tydligen varit igång sedan 2004. Och det ännu mer intressanta är att detta är något som kommit till som en naturlig del av utvecklingen bland barn. Utan att någon bestämt att ordet x ska användas för att göra någon könsneutral. Roligt ju.

På bilden: Nyfödd liten Harry Yo.

tisdag 23 april 2013

I vårt badrum.


Blandat från helgen...

Killarna övningskörde.
Det badades och fotades i poolen.
Jag bakade en rulltårta. Det blev lördagens lunch.
Vi slappade.
Jag tog en flaska vin i väskan och åkte på middagsklubb hos Maranda. Kolla här på Jennies blogg.
Vi fick paket från supersnälla farmor Madde! Vampyr-dräkt till Caesar. Han vill inte vara läskig Vampire, utan bara cool Vampire.
Harry fick ett väldigt efterlängtat Harry Potter-kit. Nu går det inte en dag utan av vi måste rita dit Harry Potters ärr i pannan på honom.
Och jag fick påfyllning i godisförrådet. Mmmm. Tack snälla Madde!

söndag 21 april 2013

Under ytan

Morfar och mormor skickade en kamera i födelsedagspresent. Igår testade vi den i poolen. Så kul!
Bilderna och färgerna blir så fina.
Harry Goding.
Världen under ytan är ju så drömlik.
Luft i bubblor.
Min man. Fin.

En grej man tänker på efter man tittat igenom bilderna är att barn verkligen tittar med helt öppna ögon hela tiden under vattnet, bilderna blir roligare då på något vis - som i en drömvärld. Vuxna blundar.

lördag 20 april 2013

Min pappa

För lite mer än två månader sen blev min pappa liggande i vad som verkar vara ett komplicerat diskbråck. Efter tre veckor i sängläge hemma hos oss här i LA skickade försäkringsbolaget en läkare från Danmark för att hämta pappa på bår och ta honom på bår över Atlanten och vidare till Sverige. Sen vidare med sjuktransport från Arlanda till Eskilstuna Sjukhus som han tillhör. Ett självklart slut på denna resa borde i mina ögon varit en operation - eller en tydlig handlingsplan för hur han ska få sitt normala liv tillbaka. Eller? 
Istället hamnade han i en korridor, sen i ett förråd, och sen skjutsades han vidare till Nyköpings lasarett.

Nu i efterhand önskar jag innerligt att vi bett om att han skulle fått en operation eller behandling här i USA. Och det verkar hans senaste läkarkontakt också tyckt "Varför tog ni inte behandling i USA?", undrade hon. Och med facit i hand så är det väl så. 
Vill man ha läkarhjälp i Sverige får man chansa, med sitt eget liv som risk. Som död får man i alla fall hjälp. Jag är så otroligt frustrerad, arg, orolig och trött på den svenska så kallade vårdapparaten. 

Med lilla älskade Loves liv och kamp i minnet vet vi i vår familj att inte ens en liten 8-åring är prioriterad i den svenska vården. 
Hur mycket prioritet ska man då få som pensionär? 
Den 18e februari hos oss i LA. Sista dagen ute. Sedan dess har han legat inne i en säng. Vändorna med pappas rygg började för många år sedan. Men det har de sista åren eskalerat och han har blivit liggande i längre och tätare perioder. Minst en eller ett par gånger om året har han haft sån smärta att han hämtats med ambulans. Då körs han till Eskilstuna sjukhus som han tillhör. Där läggs han i en korridor eller i ett förråd som nu senast. Tills ronden kommer. Olika akutläkare tittar på honom och ingen tar ansvar för någon ytterligare behandling. Sen skickas han vidare till Nyköpings lasarett som i princip bara är ett "vårdhem". Där får han ligga fullproppad med morfin och dylikt tills de ser att han kan gå på toaletten någon gång i veckan. Då skickas han hem. Gång på gång. Detta är rutin. "Du ska börja med sjukgymnastik", säger dom. Det är vårdplanen. Hur ska han kunna det när han inte ens kan gå på toaletten???

I höstas sa de att han kunde få en operation, nu efter att han åkt på bår över Atlanten sa de att en operation inte var möjligt. Två helt olika besked från samma sjukhus? 
Hemma får mamma, eller pappas syster, agera dygnet runt-sjuksköterska med ALLT vad det innebär. Pappa är på så mycket smärtstillande så att han som tur är kanske inte riktigt känner av tidsbegreppen. Men han börjar få mer och mer ont på andra ställen i kroppen. Troligtvis en följd av allt liggande.

I Sverige kan människor ligga och tyna bort utan att någon tar ansvar - detta trots att man varit en trogen skattebetalare hela sitt liv. Detta får INTE hända med min pappa. Det kan vi inte acceptera.

Det är otroligt sorgligt och jobbigt att följa denna process. Och jag oroar mig från morgon till kväll. Och jag är så vansinnigt förbannad på den svenska sjukhusvården. Det är fan i mig en skandal hur människor får behandlas. 

Vem ska ta ansvar för min pappa? Vem ska ge honom en vårdplan som fungerar? Vem ska följa upp? Vem ska JAG kontakta och göra skyldig för detta?
Det är såhär vi vill att våra barn ska minnas sin morfar! Här soffbus och mys med Love, Harry och Måns.
Eller såhär. Mätt efter bullfika i Vaxholm.
Eller med sågen i högsta hugg i något pågående projekt ute hos oss på ön.
Eller bara som sin egen JR ute på landet.
Vem ska hjälpa min pappa? Vad kan JAG göra? Någon som vet?