Det har gått en månad sen Henrik tog de här bilderna på sjukhuset. Caesar var 2 dagar gammal. Hjälp vad fort det går. Varje gång sköterskorna gjort något med honom, eller haft honom inne i nurseryt fick man tillbaka honom såhär ihoplindad. Det gick knappt att hitta öppningen på filten. Men han verkade gilla det. Minns inte att de gjorde så i Sverige när vi fått Harry.
Det var många som kommenterade kring mitt näst sista inlägg om vår barnläkares olika teorier. Jag måste tillägga att jag inte tror att han talar för alla USA:s barnläkare när han kör sina olika råd och teser. Han ville också ge oss råd om hur vi skulle agera nu när Harry, sen Caesar föddes, inte vill sova i egen säng. Hans garanterat vattensäkra plan var att lägga Harry i egen säng och gång på gång gå tillbaka med honom när han envisas med att gå upp. Inget konstigt i det. Precis som 5 minuters metoden. Med den skillnaden att efter 5e gången barnet kommer upp, går man tillbaka med barnet till sängen. Lägger ner det. Och förklarar att "stannar du inte här nu så låser vi dörren nästa gång". Och kommer barnet upp nu även denna gång gör man slag i saken. Låser alltså helt enkelt dörren.
Nej, det kommer vi förstås inte att göra.
Även om vi idag efter en katastrof-blöj-bytes-incident pratade om att sälja barnen.
Henriks bildserie lämnar lite övrigt att undra om kanske.
Och ett sista tips från barnläkaren. Jag citerar: "I hope you don´t pick up your kid as soon as he screams? You know he´s not missing you or anything like that. At this age he thinks that the two of you are the same person. The only thing he misses is the boobie. And that he can´t have all of the time".
En sak är säker i alla fall, med en sån här barnläkare får man i alla fall inget "dålig-förälder-samvete".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tacka vet jag min bvc-sköterska Gunilla som är mer en "alla-är-vi-olika-och-alla-sätt-är-bra-utom-de-dåliga"!
Tänk om en förstföderska fått de råden, då är man ju osäker som det är redan.
Apråpå filtlindandet så gjorde de nått liknande med vår bebba på BB, jag försökte efterapa med dåligt resultat...
Nä, för saknad är ju det enda man kan komma på. Inget som skaver, inget jag behöver närhet, eller en bubbla i magen som ligger snett, eller så. Bara brösten. Du verkar så klok ändå, så det tnker jag itne ens kommentera, men doktorn verkade lämna en del övrigt att önska när det gäller konceptet närhet.
Haha, vilken läkare! Jag är bara 18 år och har inga mamma-känslor, men jag kan tänka mig att när man har en liten bebis, som skriker, så måste det kännas hemskt att sitta kvar vid bordet och läsa sin tidning eller vad man gör, och bara låta barnet skrika vidare Gud...
Skicka en kommentar