Två dagar efter Nyår. Jag, Caesar och Boris i soffan. De här sista veckorna har verkligen förändrat så mycket. Det har inte ens gått en månad sedan vi förlorade Love. Och det är ett väldigt tydligt Före och Efter. Det känns som att man vet så mycket mer nu. Det är en ny tid nu.
Jag, Caesar, Henrik, Boris och Måns. Familj och kärlek, det bästa som finns.
Love förra sommaren på landet. Jag skrev en grej i minnesboken till Love som jag lovar honom att jag alltid ska bära med mig. Och det handlar om det som jag lärt mig genom att få vara moster till honom. Han har lärt mig så mycket om vad som är viktigt och vad som betyder något på riktigt. Det gjorde han redan under sin tid här på jorden i och med sitt tillstånd och sin sjukdom. Och nu när han försvunnit känns det ännu viktigare att hedra det.
Love och jag 2006. Jag saknar dig. Alltid med oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag kan inte bara läsa utan att säga att jag gjort det...Jag är ledsen för er förlust...du skriver så tårarna sprutar...Anna
Så tråkigt att få läsa om Love, finns inte ord som räcker till. Kramar Petronella
Beklagar verkligen er förlust! Du skriver så det träffar rakt i hjärtat. Förlorade min mamma i cancer i höstas och har aldrig riktigt förstått tidigare hur folk har lyckats stå på benen efter en förlust... Nu förstår jag och inser att det är på något sätt som att man måste fortsätta för att hedra mammas (i ert fall, Loves) minne...
Skickar stora kramar till er alla!
Karin, du skriver så fint och innerligt om er Love. Skönt att tänka på att han har haft en så fin och kärleksfull familj omkring sig.
Att ha ett förr och nu känner jag väl till, före och efter dotterns cancer.
Styrkekramar till er alla och alldeles särskilt till Loves föräldrar och syskon!
Tack för era tankar och ord! Det värmer!
Skicka en kommentar