Igår var det äntligen dags för Harrys första fotbollslektion i Pan Pacific Park. Något han sett fram emot länge. Idel glada miner på väg dit...
I ungefär 10 sekunder var han med på själva lektionen, det var under uppvärmningen. "Vill inte spela fotboll", sa han sen och satte sig i mitt knä. Jag minns med fasa min långa sejour som bänkvärmare i tjejlaget jag spelade i som 12-åring. Herregud vilken katastrof jag var på planen.
Efter lektionen klättrade vi i träd i parken. Det tyckte han var roligare.
Då och då stannade han upp och muttrade "Jag vill inte spela fotboll, mamma".
"Jo, men du kommer tycka att det är jättekul snart", svarade jag då.Men det är ju inte säkert.
3 kommentarer:
Just vad han kan bli, snabb, bra kordination, vig,
ödmjuk!
Det här får han inte missa.
Min Melker är den enda killen i klassen som INTE spelar fotboll och så får det vara :). Vi ska istället börja på klättring dock inte i träd i LA...men hade gärna gjort det.:)
Det är Såååå kul att läsa din blogg Karin.
Kram!
Tack Ulle!
Skicka en kommentar