Det är fortfarande så ofattbart att det om vart annat inte känns på riktigt.
Harry och Caesar frågar något om Love nästan varje dag, och jag tänker på honom flera gånger om dagen. Jag funderar mycket på hur man ska hantera detta hemska. Och jag tänker att man ska vara försiktig med att ta saker för givet - men inte så att man ska gå runt och oroa sig, utan mer att man ska försöka se till att ta tillvara på livets alla små olika stunder. Något av det bästa jag vet är att snusa i mina barns nackar och hår, jag gör det så fort jag får en chans. Det är lycka. Jag har så mycket fint, och så mycket kärlek runtomkring mig. Loves bästa var bus. Och det är kanske den bästa livsläxan vi kan ta emot - glöm inte att ha roligt, kanske viktigast av allt!
Jag vill att Loves minne ska leva kvar i familjen, jag vill att Harry och Caesar ska ha sin stor-kusin Love i sitt hjärta och minne för all framtid. Det är det jag tänker på nu när årsdagen närmar sig.
För var Du än är lilla vän så är Du för alltid nära, med oss. Den tappraste lille soldaten av dem alla. Love Forever. Så älskad är Du.
3 kommentarer:
Du skriver så fint. Jag blir helt rörd och instämmer i allt. All styrka i världen till er. /Elli
Jag känner dig inte, men jag känner med er. Du beskriver livet så vackert, både i mot- och medgång. Och jag blir så berörd. Kärlek och att ha roligt är så fundamentala saker i livet, mina ungar som är i övre tonåring kommer fortfarande och vill ha lite närhet och bekräftelse. Det är liksom livet självt. Tack för en kärleksfull och rolig blogg. Ta hand om er.
/Malin-Malin
Ja, vad ska man säga. Inga ord kan någonsin ta bort er smärta men de kanske kan ge en tröst att många tänker på er och önskar er styrka att klara gå vidare i livet. Hemsk läsning som lämnade mig med tårar i ögonen och en klump i magen. Man förundras över världens orättvisa. Ett barn ska få chansen till så mycket, inte detta öde. Ta hand om er!
Skicka en kommentar