Mamma till Harry & Caesar. Gift med Henrik. Bor i LA.
Igår började solen skina över LA igen, och med männen på "jobbresa" i Vegas körde vi barnträff hemma hos Issa. 
Med godsaker från Gelsons till lunch.
Trots att Harry är kär i Selma kan han inte låta bli att slå henne. Inte ok.
Vi sa hejdå till Sara som nu lämnar stan för Sverige efter 6 veckor här. Tråkigt! Vi ses snart igen Sara!
Igår åkte vi långt långt bort för att äta dumplings i Arcadia - utanför Pasadena, tror jag... Och vilka muntergökar har vi på bilden då? Henrik, Filip, Selma, Sara, Auggi, Harry, Caesar, och Issa.
Här har maten börjat komma in. Jag åt så mycket att jag hade ont i magen resten av dagen. Inte bra.
På väg hem var jag på väg att köra alldeles vilse då Caesar skrek så högt att han överröstade GPS-tanten. Jag var därför mycket glad när jag körde förbi Dart Vader och de andra på Hollywood Blvd. Det betydde att jag inte hade långt kvar hem.
Regnet fortsätter ösa ner och man får slå knut på sig själv för att hitta på inomhusaktiviteter. Malin kom med den brillianta idéen att ta med ungarna på bio. Så klockan 10 imorse sågs vi på Disneybiografen El Capitan på Hollywood Blvd för att se "Dumbo". Ingen av barnen hade gått på bio förut så detta skulle bli intressant. 
El Capitan är en fantastiskt fin biograf från 1926. Här har vi precis kommit in för att ta våra platser, och Malin, Tom och Henry kom egentligen inte längre än hit. 
Harry blev helt bananas när Piff och Puff skuttade in på scenen för ett litet framträdande innan filmen. 
Popcorn gjorde inte saken sämre.
Och när konfettiregnet började ösa ner var lyckan total.
Och sen var det då dags för filmen. Jag fick en hel del flashbacks från när jag själv var liten och såg Dumbo. Den är ju rätt sorglig. Och budskapen är väl långtifrån PK för dagens samhälle. Bara en sån sak som att Dumbos lycka vänder till det bättre efter det att han och hans enda vän i världen blivit så fulla på champagne att de hallucinerar rosa elefanter och annat. Well, well... den slutar ju i alla fall lyckligt. Harry kände väldigt mycket med Dumbo, och förstod att han var mycket ledsen och saknade sin mamma. 
När filmen var slut och salongen tändes upp blev Harry jättearg. "Igen, igen, igen!" skrek han. Jag fick efter mycket om och men med mig honom ur salongen.
Med en egen Dumbo som muta givetvis.
Sen somnade han på en sekund med Dumbo i famnen i bilen.
Håll verkligen i hatten, detta är ett inlägg helt utan ironi. Jag är så vansinnigt stolt över min man och hans bolag som lyckats med en helt otrolig bedrift här i LALA-land. På bilden ser vi Henrik och Harry skåla i champagne. Vi firar inget mindre än att Henrik lyckats sälja in en pilot på en dramaserie, på en av USA:s största TV-kanaler, ABC. Detta är mycket stort! 
Det är en dramaserie med namnet "Generation Y" baserad på Stockholm-Köpenhamn produktionen "Blomstertid" som gick i TV4 förra året. Med och av Martin Persson och Peter Magnusson. Läs mer om denna stora grej på Variety. Eller på The Celebrity Cafe. Man kan också läsa om det på TheHollywoodReporter.com.
Regnet fortsätter ösa ner ute. Caesar jobbar intensivt dagarna i ända på att ställa sig upp, försöka gå runt saker ståendes. Och ramlar mest hela tiden, antingen baklänges, åt sidan eller med huvudet före ner i lådor - för att sen inte kunna komma upp. Det sistnämnda är en rolig syn. 
Harrys grej är "klas" = kalas. Han leker att det är kalas hela tiden, och att han slår in legobitar i paket, och ger mig. I varje paket finns tårta. Att han längtar efter tårtkalas är tydligt. Ska komma på en anledning för att ha ett inom snar framtid. Han vill också att jag ska sjunga "leva" = ja må han leva, förstås.
Vet inte om jag tipsat om denna sida förut, men den är riktigt rolig så klicka er dit.
Idag blir det ett bloggrep från Henriks kontor. Som ni kanske känner till kom Filip och Jennie hit för ett tag sen. Och nu ska alltså Filip och Henrik jobba ihop här. Kontoret i trädgården blev inte bara vattenskadat utan också lite crowded. Så nu hyr killarna kontor på The Lot - tidigare känt som Warner Hollywood Studios. Det är alltså en gammal filmstudio, som fortfarande är i bruk. 
Här bor Hollywood-sektionen av Sto-Cph. I samma korridor har Jodie Foster kontor. 
Härinne sitter de. Igår flyttade de in. 
Här finns inga tak, idéerna får flöda fritt. Inga röda lappar. Här har vi någon form av lös idé på whiteboarden. Ingen vet var detta kan landa.
Här sitter Filip. Igår var de ute och inhandlade lite kontorsartiklar på Target. 
Bara en sån sak som att de valt denna struktur på pennhållare, pappershållare och annat. Ett elegant val.
Här sitter min man. Han har fått upp lite tavlor på väggen. Längst ner till höger hänger jag och Caesar. Harry står på skrivbordet.
Och här hänger ett diplom som visar på hans mångfald. Han är Pastor kan vi läsa här.
Buddha-figurerna står på skrivbordet. Han gillar såna. Den ena har hängt med sen starten av Stockholm-Köpenhamn för typ 10 år sen. Han gillar rökelser också.
Och där ligger en basketboll.
Såhär kan det se ut när det spånas idéer. Som sagt, inga tak.
Regnet öser ner. På radion varnar man för floodings över hela LA. Jag fick vattenplaning på Sunset på väg hem från lekstället Naya´s Garden där jag och Harry tillbringade förmiddagen med Malin och ungarna. Enligt Accuweather - min mest besökta sajt - ska regnet hålla i sig 2 veckor framöver. 
Poolen håller också på att svämma över. Det positiva idag är i alla fall att köket är fullt med arbetande män.
Innan Golden Globes hängde vi lite i Larchmont med ungarna. Här är Caesar på lunchrestaurang. Han gillar att vara på restaurang. 
Och här är vi på Farmers Market, också i Larchmont. Allt är organiskt. De säljer till och med organiska plantor. Hur kan plantor inte vara organiska?
Igår var det Golden Globes gala. Susanne kom över och vi frossade i kex, ost, vin och glass. Vi kunde mätta konstatera att alla på galan var smalare än vi. Roligast var absolut Ricky Gervais, det var nästan så att det ibland kändes som han själv till och med tyckte att han spårat ur. Riktigt riktigt rolig var han. Till min stora glädje vann Jeff Bridges för sin roll i Crazy Heart, och även titellåten vann en Golden Globe. Se filmen, ni som inte sett den! Något som annars värmde var alla fina tacktal till fruar för lång och trogen tjänst. 
Det stora frågetecknet var varför Michael C. Hall bar mössa. Nu läste jag just att han genomgått cellgiftsbehandling. Hoppas verkligen det går bra.
Igår var vi på kalas för att fira Henrys 3-årsdag. Kalas innebär tårta, i det här fallet vansinnigt goda cupcakes med grädd-topping. Jag har trott att Caesars mjölkallergi varit borta, i och med att han inte reagerat på yoghurt eller smör de sista veckorna. Så denna lilla älskling fick smaka på lite cupcake. Han älskade det. Tills reaktionen var ett faktum.
Röd, prickig, kli-ig och skrikig blev resultatet. 
Caesar har alltid varit överkänslig, ni som hängt med ett tag kanske minns den här bilden. Tagen två dagar efter att vi fick ringa ambulansen i NY när Caesar, typ 7-8 veckor gammal, svullnat upp som en ballong. 
Det här var annars hans vanliga NY-look.
Crazy Heart - vilken film! Kan verkligen rekommenderas. Har alltid älskat countrymusik, men nu känns det bättre än nånsin. Lyssna på den grymma titellåten The Weary Kind med Ryan Bingham här.
Inspelningarna av Hollywoodfruarna och Anna Ankas program är i full gång. Och idag åt jag lunch med Robban, Angelika, Issa och Daniel som alla jobbar med dessa projekt. Tänk vad mycket information dessa människor sitter inne med. Att säga att de är hemlighetsfulla är en underdrift. Platsen för lunchen var Café Midi. En lätt europeisk touch över detta ställe. 
Robban och jag har egentligen inte setts in real life på nästan 10 år, men det kändes som igår. Underbara Robban!
Åkte sen hem till barnen, och fick besök av Susanne. Är vi i LA eller Stockholm börjar man undra. Susanne förvarnade redan i NY om att hon och Caesar kanske skulle rymma ihop. Idag verkade Caesar helt med på planerna.
