Mamma till Harry & Caesar. Gift med Henrik. Bor i LA.
Med min man på ett plan mot kallare breddgrader startade jag morgonen med en hajk. Gud vad jag tjatar om detta, men det finns inget bättre sätt att starta dagen.
En utsikt som aldrig blir tråkig.
På väg ner passerar jag ofta denna fantastiska bougainvillea. Vi har precis satt ett par vita i vår trädgård. De lär väl se ut som den här om typ 20-30 år. Och det missar vi ju.
På söndag är det Mothers Day här i USA. Det kanske det är i Sverige också? Hursomhelst så fick jag dessa små presenter av Harry som han gjort på dagis. Gulligt! 
Senare åkte jag med Henrik till Fox-loten för att se Svenska Handelskammarens visning av filmen "Snabba Cash".
Vi mötte där upp med Jennie och Filip. Bakom oss i biografen hade vi Oscars-vinnaren Per Hallberg.
Igår slogs det på stort i Chanelbutiken på Robertson Blvd.
Tada!
Inköpet firades på The Ivy med min konsult Jennie.
Förutom att bada i poolen, tränar vi ju också. 
Och knogarna är blodiga. 
Min mesta nyhetskontakt när det gäller Sverige rör kungahuset och Kronprinsessan Victorias bröllop. Jag åker till och med hem tidigare än planerat för att kunna följa bröllopet hemma i Sverige. 
Jag vet inte riktigt varför, men för mig är LA synonymt med en stad man gör mycket ärenden i. Även om det är mycket som händer här, och mycket som de är före med, är de också väldigt efter på många sätt och vis. Och det är väl därför man får göra så mycket ärenden. Man måste gå på banken, gå på posten, och när någon kommer hem för att uträtta en tjänst i ens hem betalar man cash eller med check - ytterst sällan kommer en räkning efteråt. Man måste gå runt i trädgården, eller förflytta sig ett kvarter för att få täckning på sin mobil. Man måste faxa diverse saker. Folk använder fortfarande sökare. Och bara en sån sak som att man använder checkhäften dagligdags känns ju rena stenåldern.
Ni kanske inte kände till det. Men en uppföljare till Sällskapsresan är på gång. I en av rollerna hittar vi President Bastin.
Idag var 2:a dagen på Beach 2010 racet. Jag, Josephine och Jennie mötte upp med PT-Lars vid Runyon Canyon. Inte så jobbigt, tänkte jag, i och med att jag går där rätt ofta. Oh, så fel jag hade. Vid ett par tillfällen trodde jag att jag skulle få en hjärtattack.
Vad är det vi ser på bilden här då? 
Jennie och Lars in action. Jag såg inte lika proffsig ut. Men hörde ändå mig mig själv tacka ja till att vara med imorrn igen. Inte bra.
Vår söndag började i vanlig ordning i Larchmont. Först med en frukost på Larchmont Bungalow. 
Där äter man väldigt gott.
Sen gick vi på Farmers Market där och fyllde på bär och grönsaksförrådet.
Så lyxigt att kunna handla såhär.
Hela vagnen fylld med blommor o annat.
Efter maran var min man redo för pension och rullator. Så barfota, iförd pyjamasbrallor skjutsade han och Caesar mig och Harry till Oskar och Josefin för lite kvällshäng.
Caesar är sin fars son.
Jag och Harry hade trevligt på egen hand i poolen med utsikt över LA. Senare blev det taxi hem.
Igår samlade Henriks PT Lars Wallin ihop ett gäng av sina vänner och klienter för ett litet maraton. De skulle gå från Sunset Strip till Pacific Coast Highway, nere vid havet. Henrik var en av de sjuka människor som sagt ja till detta. Jag och ungarna åkte för att heja på. Efter att ha ropat "heja" och delat ut lite vattenflaskor ca 2 timmar in i maran åkte vi ner till havet. Vi hann åka till Malibu. Köpa solhattar, badlakan, hinkar och spadar. Äta korv på en grill. Köpa glass i en kiosk. Åka lite till. Sen åka tillbaka till korsningen Sunset/PCH. Packa ner ungarna och alla inhandlade grejer i vagnen och sen släpa ner hela köret på stranden. Väl nere började ungarna gapa o skrika, klia sig i ögonen med sandiga fingrar, snora, och tjata om att få åka hem. Vilken idyll vi hade, jag och barnen.
1 timma senare så anlände till slut gruppen. De gick 2,5 mil på 4,5 timma. Några blåsor rikare var de också.
Det serverades smörgåstårta i stora lass. Och PT-Lars och många andra firade med att röka en cigg.
