Mamma till Harry & Caesar. Gift med Henrik. Bor i LA.
Igår var det födelsekalas för Henry som just fyllt 4 år. Den här bilen hade han fått i present, till Harry och Caesars stora glädje.
Födelsedagsbarnet och Harry.
Samma bild fast om 16 år blir intressant. Då: Papporna, lite tjockare, lite tröttare. Barnen, som nu fast större och med tillåtelse att göra vad de vill.
I fredags hämtade jag, och Caesar, Harry tidigt på dagis. Vi skulle ha mysfredag och gå och se "The Little Mermaid" på fina El Capitan-biografen på Hollywood. Helt klart överkurs att gå med båda själv, tänker jag såhär i efterhand...
Superladdade med popcornlådor och allt.
Nu börjar det...
Och innan filmen började kom en riktig Sjöjungfru upp ur scengolvet. Stor succé. Filmen var supersuccé för Harry. Inte lika mycket för Caesar, som bara klarade en kvart i taget. Sen var han absolut tvungen att springa runt lite.
Efter filmen blev det lite dålig stämning när jag hotade med att vi aldrig mer skulle gå på bio. Detta efter att Harry ville slänga Woody-dockan som köpts innan filmen i en papperskorg, och istället köpa en Jessie-docka.
Igår hade vi en liten grej att fira och tog en barnfri kväll. På Gold Class Cinemas i Pasadena. Detta kan verkligen rekommenderas. Och varför gör inte någon smart person något liknande i Sverige?
Upplägget är enkelt. En lyxbiograf med begränsat antal platser. Sjukt sköna fåtöljer som man kan ligga i. Full meny - snacks, mat, desserter och vin som man beställer liggandes i stolen. Vi beställde givetvis för mycket av allt, och åkte därifrån obehagligt mätta. Det börjades med vin, och ost- och charkbricka, och avslutades med chokladkaka och glass. Däremellan två andra rätter. Inte ok.
Det här är precis innan filmen ska börja, jag har fått vår servitör att ta denna bild. "Men sluta, hur pinsamt kan det bli", säger Henrik då. 
Gårdagens middag intogs på lilla pizzerian i Larchmont Village. De är kända för att ha bästa crustet i stan på sina pizzor. Och även om så är fallet, är jag själv ingen pizza-människa. Jag tog baked Ziti och pasta, kamouflerat av ett tjockt lager ost. 
Harry och Caesar leker servering.
Det var inte så att vi gick hungriga därifrån.
Här kommer Caesar. Harry ligger i poolen därborta i hörnet. Henrik håller på med sin 7-timmars rätt "Pulled Pork". Själv fördjupar jag mig i de senaste skvallerblaskorna.
Klipp till. Lite senare. Oj, vad har hänt här då?
Igår var det alltså premiär för Middagsklubben hemma hos mig. Anna-Maria, Liz, Jennie, issa, Malin och Malin dök upp hungriga, men kanske också lite rädda i och med att jag förvarnat för nivån på min kok-expertis.
Det började bra med Toast Skagen, fortsatte sen också bra med Fiskgryta. Och avslutades toppen med en precis genomkokt Gino. Jag var sååå glad när det var över! Mycket ångest bakom detta... trots att Henrik var mannen bakom både Skagenröran och hummerfonden, som Fiskgrytan gjordes på.
Det hela slutade fint med stopp i rören...
Nu: Lämning på dagis av Harry. Sen till gympan med Caesar. Sen inhandling av ytterligare matvaror. Ikväll är det nämligen premiär för middagsklubben hemma hos mig. Lite som vår gamla bokklubb i Sverige. Fast nu är det maträtter det handlar om. Och vin! Sju stycken blir vi. Himla trevligt. Och himla mycket matlagningsångest för en katastrof-kock som mig själv...
Det bråkas, görs upp och kramas hur många gånger som helst varje dag här. Oftast är det Caesar som slår Harry. Och Harry har förstås tagit på sig den självskrivna rollen som den det alltid är synd om. Han slår knut på sig själv för att kunna ge Caesar skulden för det mesta. 
Här har vi lösningen på mysteriet. Han tar kattvägen ut.
Kanin är med.
Ute i friheten...
Killarna övar vidare på sina specialkunskaper i Toystory. 
I alla fall Caesar.
Till Harry kom John Blund.
Vi lämnade stan idag för en naturhajk i Placerita Canyon, i Santa Clarita.
Om man skulle möta ett bergslejon ska man vifta med armarna. Och inte livrädd lägga benen på ryggen och springa?
Det var verkligen jättefin natur där. Placerita Canyon tillhör Los Angeles National Forest.
Som en sann Californian kan Harry nu nästan aldrig lämna hemmet utan solglajjer. Vi har också anammat snacket "ostpinne" aka cheesestick. Väldigt amerikanskt. Hursomhelst, här har vi då matsäckspaus.
Och såhär kan det se ut när jag äter en macka. Kan nästan svära på att Henrik skrattade lite elakt inombords när han tog bilden.
Harry har hittat en hackspettad stubbe.
Sjukt intressant tycker jag. 
Caesar springer.
På väg hemåt. Är inte det där trädet så vackert?
Vi hängde runt lite med familjen Eklund igår. Bland annat blev det lunch på Mel´s. Sigge visade sig ha en väldigt intressant specialförmåga. Att på nolltid rita världen på ett underlägg.
Det bästa med Mel´s är ballongerna, tycker i alla fall Harry och Caesar.
Vi hänger i soffan och tittar på årets Golden Globes. 
Henrik har alltid rätt. Enligt sig själv. Och väldigt ofta slarvar han själv bort sina egna saker, och försöker sen inbilla mig att jag lagt bort dem. En annan sak han gör är att han glömmer saker. Här promenerar vi förbi ett superturkost hus som ligger i våra hoods. Det är svårt att missa detta hus. Och bara under de senaste två månaderna har vi säkert promenerat förbi här typ tre gånger. 
Och varje gång säger han: "Oj, det här måste vara nymålat!"
Värmen har varit tillbaka ett par dagar nu. Idag njöt vi av 26-gradig sådan vid poolen.
Det snaskades peckarkakor och tittades på en film som mormor och morfar gjort, och skickat hit. 
Caesar med en mage som det inte går någon nöd på.
