En liten tänkare...

Harry är nog ett av Professor Stephen Hawkings största fans. Många är kvällarna som vi nu spenderat med att titta på Hawkings dokumentärer om Universum och livet i stort. Harry - denna fantastiska lilla människa - funderar mycket på det här med att Professorn är helt rullstolsbunden, och inte kan röra sig. Men att han ändå är helt "free to explore in his mind", detta är något som verkligen inspirerar honom. Och oss andra. Det är ju helt klart så det är.

Och Harry slukar hungrigt informationen som Hawking delar med sig om rymden, universum. Och alltings början, och slut.

Vi är så otroligt futtiga i det stora hela. Men det fina med den informationen är att små misstag och onödigheter spelar desto mindre roll. Innerst inne vet vi vad som är viktigt och betyder något.

Harry lägger sitt brev till Stephen Hawking på lådan. Hoppas att professorn blir glad över att ha inspirerat en så viktig liten person.

Ljus och färg

Är ju som bekant lite besatt av lampor och lampskärmar. Och nu är jag mycket nöjd med placeringen av min farmors gamla (hemmagjorda) lampettskärmar på våra lampor över spisen. Gör sig fint där tycker jag. Tack kusin Frida för dom (Ullas lampett hamnade i ett annat rum).

Blommande färgklickar är en annan favorit. Orange-röda rosor, ja tack!

Och ja till rosa Hortensior.

Skor man blir glad av!

Mina nya favoriter. Mjau.

Guldklack är aldrig fel.

Nostalgi

Min gulliga syster var snäll och skickade ett par gipsformer till oss - mystiskt nog har jag inte kunnat hitta andra gipsformer än för babyfötter, händer och gravidmagar här. Kul projekt blev det i alla fall. En groda, en tomte och en väldigt gullig kanin - målad av Harry.

Lite platt huvud fick den, men väldigt fin ändå! Mycket nostalgi över projekt som dessa - minns verkligen hur man höll på med sånt här när man var liten.
Har förresten också ett annat minne - av en praktikant när vi gjorde TV-programmet Silikon, som gjort en avgjutning av sin killes xxx... Kvalar kanske inte in i nostalgi-facket.

Charity

Barnens skola stöttar en organisation som heter Elisabeth Mac Donald Foundation - de hjälper och stöttar anhöriga, och syskon till barn med livshotande sjukdomar. En fantastisk organisation såklart! Och som jag känner väldigt starkt för.
Barnen på skolan har i ett par veckor pysslat och tillverkat grejer - som halsband, skålar, dream catchers osv, som de sen idag fick sälja för att samla in pengar till organisationen.

Jag var där och volontärade, och Caesar satt i kassan en stund... Men sen ville han själv iväg shoppa kylskåpsmagneter och annat fint som kompisarna gjort.

Och tisdagshäng...

Och igår hade jag, Issa och Malin en liten tjejmiddag... Chark, ost, pasta, godsaker och vin. Och bla bla bla bla...

Och Greta! Självklart fick lilla gulligaste Greta vara på tjejmiddag.

Måndagshäng

I måndags hängde jag och Cissan med barnen här hemma hos oss. Bad, lek och hamburgare stod på schemat.

Bonnie, Caesar, Harry och Rio som fiskarna i vattnet.

Harry goaste goding!

En liten Rio kommer med bestämda steg...

För en liten boxningsomgång med sin mami.

Trädgårdsblogg...

 

Vi har börjat anlägga en rabatt längs gången mot huset. Det kommer bli fint! Måste få in lite mer blommor bara...

Jasminen blommar som bara den utanför dörren. Helt ljuvlig doft!

Dagen

Det har tjatats i veckor om Lego The Movie. Ja, jag har väl inte direkt tjatat... Men barnen. Igår hade den premiär i alla fall, och det hade dom stenkoll på av någon anledning. Så att inte se denna film denna helg var inte ett alternativ. Här är vi, hela familjen - innan klockan ens slagit tio imorse - nere på The Grove för att se den.

Caesar på bio. Kan inte sluta förundras över hur denna unge äter sina popcorn. Så obekvämt med allt fras som rinner in under tröjan... Eller?

Sen hem och bada lite.

Jag badade inte. Utan drack ett glas vin och planerade att bläddra lite i en blaska.

MEN så gick solen i moln. Och vi gick in.

Spelade lite Plockepinn och Uno. Och nu är det kväll igen.

"En för alla..."

Fredagsmyz. Och EN skärm per person...

Screening

I torsdags var det visning av "Bosch" för cast och crew. Platsen var Soho House biorum - ett riktigt old school Hollywood-biorum. Henrik innan folk var på plats.

Cast och crew på plats...

Henrik på scen med ett par väl valda ord. 

Showtime. Två års arbete - 1 timma på duken. Bra är det!

40 år eller typ 14 600 dagar...

Mamma och pappa firar 40-årig bröllopsdag idag! Vilken grej! Det är ju fantastiskt!

Grattis finaste och gulligaste ni! Puss

Har ni sett något gulligare?

Så underbart fin! Vi (jag) funderar lite på att skaffa en sån här...

Nu händer det!

Från och med idag kan man se Bosch-piloten på Amazon Prime. Jag vet inte riktigt om det funkar i Sverige dock...
Hur som helst, det är ju väldigt spännande detta - att man i real tid kan följa hur många som kollar, och hur de betygsätter pilot avsnittet. Allt detta spelar ju stor roll i beslutsprocessen kring om det blir en hel säsong eller inte. Man kan också läsa om detta i Los Angeles Times idag. Håller alla tummar!

En annan rolig nyhet - i Deadline Hollywood kan man läsa om ett annat av Henriks projekt...

Superbowl Sunday

Söndagen tillbringades på födelsedagskalas, och sen hemma i soffan framför Superbowl.

Caesar har här gjort comeback efter ett dopp i poolen.

Harry dansade loss till Bruno Mars mitt i. Han var till och med nere på golvet och breakdancade.

Sen tröttnade dom, och förflyttade sig till ett annat rum. Verkligen ingen höjdar-bowl detta år...

Cupcakes för alla

Vi tog en vända till Larchmont för lite lunch och shopping. Jag och Caesar här i bild. Äntligen har det blivit lite svalare, så man kan ha kofta och jacka på sig. Det jag hoppas på är egentligen regn. Det är verkligen inte bra med en så här lång period med värme. Det är värsta torkan i modern tid här just nu.

I Larchmont finns fantastiska Babycakes Bakery som säljer vegan-bakverk. Caesar är ju mjölk-allergiker, och imorrn ska vi på barnkalas. Och med ett allergiskt barn måste man alltid ta med sig ett alternativ till de vanliga kakorna och tårtorna. Och det är verkligen hemskt, men jag glömmer nästan alltid detta. Vilket innebär att jag i sista sekund får med mig ett par torra kakor. Och lilla Caesar klagar ändå inte. Men mamma-hjärtat gör ont.

Imorrn blir det i alla fall cupcakes.

Finaste färgerna.

Smakprov utanför Babycakes. Fint med blå dörrar.

Frostingen får ju lite annan konstistens. Men de är goda!

Tummen upp!

En annan parantes bara. Mest som minne för mig själv. Caesar sätter konsekvent på sig fel sko på fel fot. Och har så gjort det sista året, och förmodligen ännu längre tillbaka. Han säger att fötterna SKA peka utåt, att det är rätt så. Och att vi andra har fel. Jag vet att många barn gör såhär, Harry gjorde också under en period. Men med Caesar börjar det kännas som att det inte vore helt omöjligt om han även hade sina skor såhär som 40-åring.