NY-detaljer jag älskar

Att New Yorkarna verkar så pyssliga. Det blommar överallt.
Alla fina svarta smides-grindar och staket.
Att det är så grönt trots att det är värsta storstaden.

Dagen i bilder

Harry är närsynt framför Sesame Street.
Caesar snugglar till konstgjorda hjärtljud i snuggle-nästet.
Jag och Caesar lunchar och får senaste skvallret på Le Pain Quotidien med Jennie, Johanna och Joni.
Caesar är vaken en kort stund. Och Jennie är chockad över storleken på mina bröst.
Vi besöker Henrik på kontoret. Det här kan vara den tråkigaste korridor man någonsin skådat. Som en pastish på en trist korridor typ.
Mamma vid en av NY:s mest kända byggnader. Vi är på shoppingtur. Och ingen direkt lyx-shoppingtur, utan det var inhandling av dubbelvagn som stod på listan.
Och Harry blev kittad med lite nytt, bland annat dessa, tredje paret solglajjer, sen vi kom hit.

Och mera...

Och så fick Caesar ännu en present. Den här gången från världens bästa Hannah. Harrys barnflicka.
En jättefin filt och två söta bodys från Ralph Lauren. Lyx-bebis.

Bara det bästa

Caesar fick ett paket på posten från Tiffany & Co. Det var Henriks amerikanska kollegor på bokningsbolaget som skickat detta.
Ett gulligt litet porslins-set.

Jag ska nog ut och köpa en present till mig själv idag.

Tröttnade på rosa...

Busungen

Samma dag som vi åkte hem från sjukhuset med Caesar köpte jag en sån där helium-ballong till Harry. Det står "It´s a boy" på den. Och det har varit Harrys favorit-leksak från dagen.
Han springer runt runt runt i lägenheten med den och hetsar upp sig själv och skriker.
Han är för övrigt värsta lilla busungen nu, jag går upp före Henrik och mamma som båda kör sovmorgnar. Och så sätter jag mig och ammar Caesar. Medans Harry far runt som en liten raket.
Och han vet att jag inte kommer komma någon vart i och med att jag sitter där jag sitter. Så då blir han värsta retstickan, tar sin verktygslåda och går och hamrar på teven eller dyl. Och när jag säger till honom att sluta. Då skrattar han bara.
Sjukt gullig ändå.

Harrys tisdagsbad

Promenad premiär

Så var det äntligen dags för ett besök ute i solen. Idag är Caesar en vecka gammal. Och mamma tycker att jag klätt honom som en tjej.
Här är jag i joggingdress, känns som om det kommer ta lång tid för mig att hoppa ur mjukbrallan. Och mina två barn och vagnar.
Mamma och Harry på blommande w 10th Street.

Skilda världar

Mamma och Harry sitter här i NY och skypar med pappa ute på vischan i Sverige. De pratar om pappas dag.
Som i det stora hela bestått av renovering av pappas finaste och käraste ägodel, traktorn Grålle.
Och ett besök hos veterinären med katten Sudden, som blivit nedsövd och sen fått sin årliga rakning. Utan den bildas så mycket dreads av hans långa päls att han knappt kan gå. Sudden är min katt från början, liksom de andra katterna de har därute på landet. Henrik pratar ibland om att det kanske snart är dags att börja dumpa barnen där också.

Världens finaste

Fransmannen

Har inte varit utanför dörren sen jag kom hem från sjukhuset, men idag var det dags. I det här vädret. Det var dags för inskrivning på BVC för Caesar.
Och koll av hans gulsot.
Jag skulle behövt lite gulsot. Här är jag i väntrummet på Tribeca Pedeatrics.
Och det här är Caesars läkare - Dr Michelle Cohen, fransman. Lätt den mest osentimentala barnläkare jag träffat. "Babies from any age can sleep all night without eating, the only thing you got to do is put your head under the pillow when he screams. And I really recommend it. Either you do it now, or you got to do it later." Later väljer jag.

The Fit Flop

I brist på annan läsning, sen jag nu övergått till att hata norske action-snuten Harry Hole, lusläser jag reklam-broschyrer. Idag har jag läst in mig på Bliss Spas alla vårprodukter. Och jag ska helt klart införskaffa The Fit Flop. Alltså flip flop-sandalen som tränar rumpan och låren samtidigt som man går. För att se resultatet, titta på bilden ovan. Ska köpa antingen ett par röda, eller ett par gula. Kan se framför mig hur min fashion-väninna Loppan i London får kväljningar...

För övrigt känns det helt underbart att inte gå med stor gravid-mage längre. Hajjar till varje gång jag ser mig själv i en spegel. Det ser liksom ut som jag glömt något.

I en annan del av NY

Närmare bestämt på 26e gatan sitter Henrik i ett kontrollrum på Chelsea Studios och jobbar med live-sändningen av "Söndagsparty". Kan bara föreställa mig tempot och hetsen som pågår där just nu. Jag är lite lätt avundsjuk, hade velat vara där. Det roligaste som finns är att jobba med live-sändningar.

I en del av NY

Klockan är typ fyra och jag har inte hunnit med mer än jag i vanliga fall brukar ha avklarat klockan åtta på morgonen. Just nu är det riktigt glamoröst. Harry gråter och äter pommes frites samtidigt.
Caesar är missnöjd över ett par futtiga minuters uppehåll i en matning som pågår 24/7.
Mamma dammsuger.

Nipple evaluation - bara i USA...

Den här bilden tog Henrik bara ett par minuter innan kejsarsnittet sattes igång i tisdags. När snittet var klart fick jag titta på Caesar en kort liten stund och sen gick de iväg med honom. Och det tog FYRA timmar tills jag sen fick träffa honom. Det här är fortfarande något jag tänker på, och visst, det är okej nu. Men egentligen är det helt sjukt att man ska behöva vänta så länge när det varit en komplikationsfri förlossning. Visserligen var jag förberedd på att det skulle ta lite tid innan man fick vara med bebisen. Men inte så länge. Tur var det att jag var morfin-påverkad annars hade det blivit kris.
Anledningen till att det tog så lång tid var att jag låg på uppvaket efter operationen med stumma ben. Och när ryggmärgsbedövningen sen äntligen släppt i benen var det dags för en "nipple evaluation" och lite annat. Inte riktigt klokt. Den amerikanska förlossningsvården känns inte så jätte-pro amning.

Caesars dag

Caesar har mest legat och solat hela dagen, då han har fått en släng av bebisarnas Brun-Utan-Sol, dvs lite gulsot. Och när han inte solat har han suttit som ett litet plåster vid mig.

Harrys dag

Eftersom att "Söndagsparty"-programmet har premiär imorrn har vi knappt sett röken av Henrik. Här är Harry på väg till parken med mormor. Han är en fantastisk storebror so far.
Här äts det köttgryta till middag.
Och här är det lördagsmys med Pirates Booty och film.

Jesus återvänder

Min man. Långtifrån enbart en mjukispappa.

Ska alldeles strax återgå till min lilla mamma-bubbla, men först måste jag länka er till något helt sjukt bra, som ni hittar här. Det är Henrik och hans kollegor som ligger bakom denna kvalitetshumor. Jag anser det vara ren idioti att det inte redan hunnit bli köp-hysteri kring det här.

Presidenten är här!

I tisdags kl 10.14 NY-tid föddes Caesar, vår älskade lilla President och Harrys lillebror.
Allt har gått över förväntan och det kommer därför inte gå att frossa i några läskiga förlossningshistorier på den här bloggen. Men däremot om lite intressanta skillnader på hur det är att föda barn i Sverige och här i NY. Dagen innan det planerade snittet fick jag exempelvis frågan "So, do you want him cirkumcised right away?" av min läkare. "No thanks", svarade jag.
Idag innan vi blev utskrivna tittade jag på några videos på rummet som man sen skulle signera att man sett. En av filmerna skulle man sett samma dag man blev inskriven. Jag är mycket glad att jag inte gjorde det, för då hade jag blivit lätt nervig. Filmen hette "Code Pink", och gick ut på att informera om "the typical baby-abductor". Alltså den typiska baby-kidnapparen. De hade signalement, beteende och tillvägagångssätt helt klart för sig. Och rådde föräldrar att aldrig lämna sin baby obevakad, inte ens inne på sitt eget rum. Behövde man besöka toaletten skulle man ta babyn med sig, eller ringa på en sköterska. Och det här var såklart anledningen till att de tyckte att man skulle ha sin baby i nurseryt på natten.
Här träffar Harry sin lillebror för första gången. Det var inte så himla speciellt tyckte han. Mycket väsen för ingenting.
Desto roligare att titta på "Bapor" och dricka juice.
Det har varit en hård pärs för Henrik. Här vilar han ut på den flotta blå plastsoffan.
En annan lustig sak var alla tillkännagivanden som kom i en högtalare bakom min säng. De började alla med "Goodmorning/ eller Good afternoon all new mums" och sen fortsatte de i typisk amerikansk reklam-anda att berätta om diverse olika erbjudandanden för nya mammor i olika rum. Baby-fotografering, Baby-presskonferens, nursing-classes, new parents-classes osv.
Vi hade en härlig utsikt från vårt rum över Roosevelt Island och Queensboro Bridge.
Och nu var man tvåbarnsmamma... Jag tror jag älskar det.