Utflykt

Såhär glad blev Harry när det idag bestämdes att vi skulle åka på en längre båt-utflykt. Målet var Sandön utanför Grinda nånstans. Jag är helt lost när det gäller geografi så jag skulle aldrig kunna förklara var det ligger på ett bättre sätt.
Ett suveränt utflyktsmål visade det sig. Urskön strand. Henrik ångrade att han inte hade med sig hagelbössan för att kunna skrämma iväg andra som också lockats besöka denna strand.
Harry som inte ville äta de medhavda picknick-mackorna straffades med att få äta singoalla-kakor, körsbär och sand. Han var nöjd.
Jag är så nöjd med denna solhatt inköpt på gatumarknaden i Greenwich Village. Riktig snygg, bekväm och ger ett fantastiskt solskydd.

Fisketur

Igår kväll tog vi en liten tur runt ön med min båt. Henrik pekar här ut kursen för Harry som inte kunde bry sig mindre.
Vi passerade Patron Bäckman under turen. Och efter det la Henrik och Harry nät.
Som imorse togs upp fulla med aborre som fjällade av sig i min båt. Något av det äckligaste jag vet.
Här rensar de fisken. Även det riktigt äckligt. En typisk pappa/son- grej.

Ö-liv

Henrik åker till jobbet. Och jag och Harry fikar. Harry fikar Singoalla-kaka. Föds man Singoalla-ätare undrar jag. Eller hur vet man annars att man ska ta isär kakan?
Sen kommer Martin förbi med Lukas och Max. Vi hänger lite nere vid stranden. Badkrukan Harry ramlar i och blir blöt. Inte så farligt, tycks han konstatera.
Sen kommer Helene och lilla Svea. En riktig mamma-träff blir det.
Sen kommer Markus som också vill vara med på mamma-träff med vecko-gamla Judith. Här är hon arg,
Vi får till en riktig gammaldags vagn-park med våra retro-vagnar. Den här typen av vagnar funkar helt suveränt här på ön. Fjädringen är A och O.
Harry är trött och får titta på Benny.
Och somnar äntligen klockan tre.

Har morgonstund verkligen guld i mun?

Sjukt det är när man kl 07.00 redan varit uppe i 3 timmar. Idag bestämde sig Harry för att dagen skulle börja redan kl 04.00. Men åh vad härligt.

Hemma igen!

Att man skulle kunna få för mycket av det goda är sånt kvalificerat skitsnack. Precis som att man inte skulle uppskatta det fina vädret om man inte genomled väder-misär 9 av årets 12 månader.
Vi är ändå överlyckliga över det fina vädret vi har nu. Men det är ju inte utan en klump i halsen man inväntar kommande prognoser.

Spökboll

Vår vecka på landet avslutades med ett besök från Henriks pappa Pierre och Helena och lillebror William. Det var väldigt trevligt. Det badades, åts, dracks vin och badades.
Av någon anledning kom samtalen in på skol-gympa och Ullis och jag mindes med fasa hur mycket vi hatade gympan. Hur vidrigt det var att det alltid var olika tävlingar som man visste att man skulle förlora, och hur det kändes att alltid bli vald sist när klassens tuffingar fick välja sina egna lag. Och hur hemskt det var att man alltid brändes först när det var dags för den vidriga mobbar-leken Spökboll.
Sånt pratade vi om, och pappa drog i vanlig ordning rövar-historier. Den här gången bland annat om en man som kunde äta en biff med armhålan.

Frukost

Pappa Henrik är som sagt på plats som familjens överhuvud igen. Och då kan det se ut såhär när det är frukost-dags. Igår morse.

Trailer

Klockan 05.10 imorse tyckte Harry att det var dags att gå upp. Henrik har anslutit till oss här på landet, men han fick sova vidare och jag gick upp. Och möttes av nyheten om Michael Jacksons död. Det känns väl inte helt oväntat kanske. Men sorgligt ändå förstås. Vilken tur då att Anton Glanzelius fått lämna såna viktiga minnesbilder av denna legend i svenska medier idag.

Själv har jag också många minnen av Michael Jackson. Mitt första är när jag fick se musikvideon till Thriller. För det första är det den första musikvideo jag minns, kan nog vara så att det var den första jag såg. Sen var den så läskig att jag knappt vågade se den. Och så gick jag länge runt och trodde att den hette Trailer. Det här var ju då man hyrde en moviebox och tyckte det var lika spännande att kolla på de trailers som var innan själva filmen man skulle se. Logiken i allt detta kan vara svår att se.

Lite på samma sätt som att Harry idag fått för sig att kotte och helikopter är samma sak.

Idag

I förmiddags besökte mamma, jag och ungarna Zetas trädgårdar. Enligt min mening stor-Stockholms bästa (och dyraste) handelsträdgård. Sen åkte mamma och Harry tillbaka till landet. Medan jag åkte på trevlig tjej-lunch i stan med Martina, Maja, Lisa och baby Kalle. Harry har ett par favoritsysselsättningar härute på landet. Snacka traktor. Åka traktor (även om detta är en gräsklippare, är det i Harrys ögon en traktor).
Åka mer traktor.
Och flyga allt som går att flyga.

Snabb-läsning

Den här fick jag av Henrik innan han stack till London i helgen. Jag är nästan klar med den. Och jag tycker mycket om den. Man blir lätt nostalgisk av att läsa den, många minnen man känner igen sig i. Vi 70-talister alltså.

The place to be

Ett av ställena man vill vara på när man är härute på landet är på bondgården. Nuförtiden drivs den av bonden Pelle. Men när jag var liten var det hans pappa Karl-Axel (med ögonbrynen) som skötte allt. Igår tog pappa och jag med oss Harry dit. Och jag blev som vanligt kär i kattungarna. Och just dessa små sötnosar kommer inte få uppleva sina årsdagar om ingen förbarmar sig över dem.
Harry vill ha en, och jag vill ha en. Henrik vill inte.
Jag skulle också kunna tänka mig en sån här.
Och Harry skulle kunna tänka sig att bygga sitt bo mitt i allt det här.

Ur SVD i måndags

Vår lilla matros.

Inte utan min välling

Kattmat

I söndags kom kaninen med namnet Lillemor till landet. Sen fick hon namnet Lillebror. Fast nu heter hon tydligen Lova. Jag har varit rätt ointresserad av denna lilla figur. Har lite svårt att tänka mig att jag kommer få några känslor för en kanin. Det känns på något sätt som att en kanin inte har någon riktig personlighet att fästa sig vid. Hursomhelst, mamma och pappa är väldigt engagerade. Och här har de just burit kanin, bur och allt över tomten. De har hittat en bättre boplats åt den lilla kaninen.
Såhär ser hon ut. Lillebror. Eller Lova eller vad hon nu heter.
Min gamla vän Tohatsu tycker det är väldigt spännande det här med kaninen. Så spännande att det vattnas i munnen.

Tysk-paradiset

Vi åkte in till Mariefred i förmiddags för att ta en tur med lilla tåget. Men vi hade otur. Det visade sig att de dagliga turerna börjar först efter lördag.
Pappa försökte ändå förklara lite för Harry hur det funkar det här med tågen, låsen och rälsen.
Vi åt lunch och fick i oss en mjukglass vid torget. Här med kyrkan som min syster gifte sig i, i bakgrunden. Jag förvånas varje gång jag besöker den här lilla staden över mängden tyskar som också gästar den. Det är inga ungdoms-tyskar heller, utan mest medelålders och uppåt-tyskar. De är inte moderna tyskar, utan rätt omoderna. Och de klassas nog alla in som överviktiga.
Pappa förklarar för mig anledningen till denna tysk-anstormning av Mariefred. Det beror dels på att en av Tysklands största nationalskalder ligger begravd vid just denna kyrka. Och dels på att en mängd filmer som är stora i Tyskland är inspelade här.
Här är den enda lilla vägvisaren i staden, och en av pilarna pekar mot den här kända tysk-graven.

Lisa & Lars

Jag, Ullis och Caesar åkte och hälsade på Lisa och Lars som halvt som halvt bosatt sig på en fantastiskt vacker gård härute. Helt otroligt ställe, med ljuvligt sjö-läge. Här ser vi Lisa som tro det eller ej är hög-gravid. Så färdig att det imorrn är dags för vändning.
Lisa och Lars, som håller i Caesar.
Jag och Ullis.

Landet

Igår anlände alltså jag, Harry och Caesar till landet. Här fanns mormor, morfar, moster Ullis, morbror Jens och kusinerna Love och Måns. Love, Måns och Harry är en riktig liten busliga. De är killar, de är vilda, helt tokiga och uppviglare. Och så mycket mer. Det är svårt att se på den här bilden, men här smyger jag på dem från trappan. De har tagit sig upp till övervåningen och har tagit över morfars "kontor". Love skriker "bajs" i telefonen, Måns sitter på skrivbordet och bara skriker detsamma som storebror. Harry sitter på skrivbordsstolen och slår på datorn och skrattar och skriker. Helt tokiga. Sekunden senare har de som små pirater även tagit över morfars bil. De trängs alla tre i förarsätet och skriker och skrattar. Och morfar undrar vart bilnyckeln tagit över. Note to morfar: inte lämna nyckeln i.
Här kör Harry lådbil. Ett riktigt fint hemmabygge.
Ullis och Jens i snygga hattar från Hattbaren på Götgatsbacken.

Dagen Efter

Varför sova när man kan vara vaken. Som på en given signal runt sextiden vaknade alla under 3 år.

Nu har jag och ungarna åkt till mormor och morfar på landet, och Henrik eller Patron som han också kallas, mellanlandar i lägenheten i stan. Han åker till London för ett par dagar imorrn.

Midsommar

Midsommar blev en trevlig tillställning. När det kommer till matintaget känner man att man har vikinga-gener. Det är ju inte normalt att äta så mycket som man gör när man ska hinna med både lunch, middag och två efterrätter på en och samma tillställning. Plus allt snacks. Man skulle skämmas egentligen. Här är vi mitt i lunchen.
Jag, Maja och Harry.
Barnbordet. Under ett kort ögonblick satt faktiskt alla barnen vid bordet. Olles barn som är lite äldre än snittet (2-åringarna) var barn-chefer. Ett uppdrag Palmlöf-juniorerna tog på största allvar.
Franka och Axel. Som tagna ur en pilsner-film. Man förväntar sig nästan att det är gammel-Svenska som ska komma från deras söta små munnar. Och det gör det ju också...