Harrys tisdagsbad

Promenad premiär

Så var det äntligen dags för ett besök ute i solen. Idag är Caesar en vecka gammal. Och mamma tycker att jag klätt honom som en tjej.
Här är jag i joggingdress, känns som om det kommer ta lång tid för mig att hoppa ur mjukbrallan. Och mina två barn och vagnar.
Mamma och Harry på blommande w 10th Street.

Skilda världar

Mamma och Harry sitter här i NY och skypar med pappa ute på vischan i Sverige. De pratar om pappas dag.
Som i det stora hela bestått av renovering av pappas finaste och käraste ägodel, traktorn Grålle.
Och ett besök hos veterinären med katten Sudden, som blivit nedsövd och sen fått sin årliga rakning. Utan den bildas så mycket dreads av hans långa päls att han knappt kan gå. Sudden är min katt från början, liksom de andra katterna de har därute på landet. Henrik pratar ibland om att det kanske snart är dags att börja dumpa barnen där också.

Världens finaste

Fransmannen

Har inte varit utanför dörren sen jag kom hem från sjukhuset, men idag var det dags. I det här vädret. Det var dags för inskrivning på BVC för Caesar.
Och koll av hans gulsot.
Jag skulle behövt lite gulsot. Här är jag i väntrummet på Tribeca Pedeatrics.
Och det här är Caesars läkare - Dr Michelle Cohen, fransman. Lätt den mest osentimentala barnläkare jag träffat. "Babies from any age can sleep all night without eating, the only thing you got to do is put your head under the pillow when he screams. And I really recommend it. Either you do it now, or you got to do it later." Later väljer jag.

The Fit Flop

I brist på annan läsning, sen jag nu övergått till att hata norske action-snuten Harry Hole, lusläser jag reklam-broschyrer. Idag har jag läst in mig på Bliss Spas alla vårprodukter. Och jag ska helt klart införskaffa The Fit Flop. Alltså flip flop-sandalen som tränar rumpan och låren samtidigt som man går. För att se resultatet, titta på bilden ovan. Ska köpa antingen ett par röda, eller ett par gula. Kan se framför mig hur min fashion-väninna Loppan i London får kväljningar...

För övrigt känns det helt underbart att inte gå med stor gravid-mage längre. Hajjar till varje gång jag ser mig själv i en spegel. Det ser liksom ut som jag glömt något.

I en annan del av NY

Närmare bestämt på 26e gatan sitter Henrik i ett kontrollrum på Chelsea Studios och jobbar med live-sändningen av "Söndagsparty". Kan bara föreställa mig tempot och hetsen som pågår där just nu. Jag är lite lätt avundsjuk, hade velat vara där. Det roligaste som finns är att jobba med live-sändningar.

I en del av NY

Klockan är typ fyra och jag har inte hunnit med mer än jag i vanliga fall brukar ha avklarat klockan åtta på morgonen. Just nu är det riktigt glamoröst. Harry gråter och äter pommes frites samtidigt.
Caesar är missnöjd över ett par futtiga minuters uppehåll i en matning som pågår 24/7.
Mamma dammsuger.

Nipple evaluation - bara i USA...

Den här bilden tog Henrik bara ett par minuter innan kejsarsnittet sattes igång i tisdags. När snittet var klart fick jag titta på Caesar en kort liten stund och sen gick de iväg med honom. Och det tog FYRA timmar tills jag sen fick träffa honom. Det här är fortfarande något jag tänker på, och visst, det är okej nu. Men egentligen är det helt sjukt att man ska behöva vänta så länge när det varit en komplikationsfri förlossning. Visserligen var jag förberedd på att det skulle ta lite tid innan man fick vara med bebisen. Men inte så länge. Tur var det att jag var morfin-påverkad annars hade det blivit kris.
Anledningen till att det tog så lång tid var att jag låg på uppvaket efter operationen med stumma ben. Och när ryggmärgsbedövningen sen äntligen släppt i benen var det dags för en "nipple evaluation" och lite annat. Inte riktigt klokt. Den amerikanska förlossningsvården känns inte så jätte-pro amning.

Caesars dag

Caesar har mest legat och solat hela dagen, då han har fått en släng av bebisarnas Brun-Utan-Sol, dvs lite gulsot. Och när han inte solat har han suttit som ett litet plåster vid mig.

Harrys dag

Eftersom att "Söndagsparty"-programmet har premiär imorrn har vi knappt sett röken av Henrik. Här är Harry på väg till parken med mormor. Han är en fantastisk storebror so far.
Här äts det köttgryta till middag.
Och här är det lördagsmys med Pirates Booty och film.

Jesus återvänder

Min man. Långtifrån enbart en mjukispappa.

Ska alldeles strax återgå till min lilla mamma-bubbla, men först måste jag länka er till något helt sjukt bra, som ni hittar här. Det är Henrik och hans kollegor som ligger bakom denna kvalitetshumor. Jag anser det vara ren idioti att det inte redan hunnit bli köp-hysteri kring det här.

Presidenten är här!

I tisdags kl 10.14 NY-tid föddes Caesar, vår älskade lilla President och Harrys lillebror.
Allt har gått över förväntan och det kommer därför inte gå att frossa i några läskiga förlossningshistorier på den här bloggen. Men däremot om lite intressanta skillnader på hur det är att föda barn i Sverige och här i NY. Dagen innan det planerade snittet fick jag exempelvis frågan "So, do you want him cirkumcised right away?" av min läkare. "No thanks", svarade jag.
Idag innan vi blev utskrivna tittade jag på några videos på rummet som man sen skulle signera att man sett. En av filmerna skulle man sett samma dag man blev inskriven. Jag är mycket glad att jag inte gjorde det, för då hade jag blivit lätt nervig. Filmen hette "Code Pink", och gick ut på att informera om "the typical baby-abductor". Alltså den typiska baby-kidnapparen. De hade signalement, beteende och tillvägagångssätt helt klart för sig. Och rådde föräldrar att aldrig lämna sin baby obevakad, inte ens inne på sitt eget rum. Behövde man besöka toaletten skulle man ta babyn med sig, eller ringa på en sköterska. Och det här var såklart anledningen till att de tyckte att man skulle ha sin baby i nurseryt på natten.
Här träffar Harry sin lillebror för första gången. Det var inte så himla speciellt tyckte han. Mycket väsen för ingenting.
Desto roligare att titta på "Bapor" och dricka juice.
Det har varit en hård pärs för Henrik. Här vilar han ut på den flotta blå plastsoffan.
En annan lustig sak var alla tillkännagivanden som kom i en högtalare bakom min säng. De började alla med "Goodmorning/ eller Good afternoon all new mums" och sen fortsatte de i typisk amerikansk reklam-anda att berätta om diverse olika erbjudandanden för nya mammor i olika rum. Baby-fotografering, Baby-presskonferens, nursing-classes, new parents-classes osv.
Vi hade en härlig utsikt från vårt rum över Roosevelt Island och Queensboro Bridge.
Och nu var man tvåbarnsmamma... Jag tror jag älskar det.

Henriks dag

Det är mycket som behöver förberedas inför morgondagen. Människor som behöver informeras, viktiga beslut som ska fattas, pengar som ska byta händer. Det handlar ju trots allt om en av USA:s kommande Presidenter.

Vaccum

Skulle lämna ett blodprov på sjukhuset idag inför snittet, och tog med mig mamma och Harry.
Sen har jag fått äta en myslunch på Grey Dog med Harry, som är lite förkyld och bara vill kramas. Känns som att jag är i ett vaccum.

Brooklyn

I förmiddags tog vi en taxi över Brooklyn bridge för ett besök i Prospect Park, Brooklyn.
Här är Henrik och Harry i Prospect Park. Och en skulptur av något slag. Vi mötte sen upp med Fredrik, Johanna, Joni och Pella. Och promenerade lite i kvarteren för att hitta ett lunchställe. Vilket var svårare än vi trott.
Bara sekunderna innan vi hittat detta ställe var vi på väg att vinka in två taxibilar för att åka tillbaka över bron och äta på Gemma. Men som sagt, vi hittade "The Farm". Och sattes på undantag i en tom del av restaurangen. Efter det taxi tillbaka till stan.
Och nu har vi precis satt i oss lite glass från Grom på Bleecker street, tillsammans med Filip och Jennie. Nästa vecka smäller det på många sätt och vis. Ny bebis. Och så är det dags för första live-sändningen av "Söndagsparty med Filip & Fredrik". Prioritetsordningen på dessa två projekt är inte riktigt satt.

Lördag kväll

Jag tog Jennie på orden när hon i fredags rådde mig att verkligen unna mig allt nu de sista dagarna. Igår avslutades en dag frossandes i godis, med en sjukt stor portion paj med grädde. Paj-favoriten är Pecan Pie. Och sen lite Robinson på det.

Liten recension

För några veckor sen skrev jag att jag skulle titta på premiären av den nya NBC-serien "Parks & Recreation". Det var lite fel, för det var först i veckan som gick som den hade premiär. Och den motsvarade inte mina förväntningar på något vis. Kommer inte se den igen. Men en annan NBC-serie hade premiär nu i veckan också. Och det var "Southland". Det är som en dramatisering av den klassiska polis-realityn "Cops" (för övrigt Henriks favoritprogram), och det utspelar sig i Los Angeles. Rätt obehaglig serie, men bra. Kommer absolut fortsätta se den. På bilden ovan ser man Ben McKenzie från OC som har en av huvudrollerna i serien. Han känns väldigt bra i sin roll som just nyutexaminerad polis.

Kramaren

Det har regnat konstant sen imorse. Såhär ser det ut utanför fönstret. Jag tycker ändå det är rätt mysigt. Vi hade besök på förmiddan av Fredrik, Johanna och barnen. Pella och Harry har en liten kris. Pella tycker att Harry vill kramas för mycket och för brutalt, så det har resulterat i att hon blivit lite återhållsam. Harry planerar ständigt inför nästa kram-attack.

Lunch i frihet

Mötte upp med Jennie och Johanna för en sista (typ) lunch i "frihet" på Pastis.
Det slogs på stort med en burgare för min del.
Det här är ingen höjdarbild på Jennie, men bakom henne till vänster ser man en man (eller snarare ryggtavlan av en man) i blå skjorta. Och det var honom jag försökte få en bild på. Det är nämligen fotografen Nigel Barker, en utav domarna i "Top Model".
Det är mulet idag, men man blir ändå väldigt glad över att staden blommar lite överallt. Ser mycket fram emot att jag om ett par veckor troligtvis sitter på en uteservering och dricker en Bellini.

Larmade bebisar

Taxiresan tar oss alltså till sjukhuset, här är vi på the International Office och väntar på kvinnan som ska guida oss runt på the Maternity & Delivery floor.
Jag läser i sjukhusets broschyr att man minsann får patienter från hela världen, och att man behandlar heads of states, business leaders och kändisar inom kultur... Och nästa vecka Harrys lillebror, den blivande Presidenten.
Business as usual.

När vi kommer upp till Maternity & delivery floor börjar jag gråta. Ännu en gång påminns man om att bebisen kommer vara ifrån en så mycket mer än hur det är i Sverige. De har små nurserys där helt nyfödda, små och röda bebisar ligger uppradade. Bebisarna har larm på händer och fötter, och det sitter larm vid in- och utgångarna till avdelningen. Skönt, no babysnatching alltså. Henrik tycker det känns tryggt.