torsdag 7 maj 2009

Barcelona? Eller helt enkelt "Utan glasögon i NY"...

När jag idag var ute och försökte söva barnen i vagnen, gick jag som rätt ofta annars förbi den här lilla parken i korsningen 7th Ave och Christopher. I vanlig ordning tänkte jag på hur idiotiskt jag tycker det är med såna där "kropps-statyer" - människor som ska försöka tjäna pengar på att se ut som statyer. Såna som det kryllar av på Las Ramblas i Barcelona. Hur som helst, jag bestämmer mig för att gå in i parken och ta ett kort.
Döm om min (korkade) förvåning när jag kommer lite närmre och inser att det faktiskt är riktiga statyer. Är till och med tvungen att gå fram och känna på dem. Här har jag alltså promenerat nästan dagligen i flera månader och trott att det här är människor utklädda till statyer. Men det är det alltså inte. Utan jag kan läsa på en skylt i parken är det är ett "Gayliberation Monument". Måste börja använda mina glasögon mer.
Men ojdå, vad är nu det här? En av statyerna ser ut att ha rymt. Harry vägrar att sova och min promenad för mig vidare. Helt utan att tänka på det hamnar jag i ett av mina favorit-shopping områden runt 5th Ave och 20th Street.
Så när jag kommer hem lite senare är det med dessa påsar på armen.
Och en fortfarande vaken Harry - här inne på sin andra vällingflaska.
Och en sovande Caesar. Tack gode gud för personen som uppfann nappen.
Jag gör ett sista desperat försök att få Harry att somna framför en film. Men "Desmond och Träskpatraskfällan" är alldeles för spännande för att kunna somna till.

onsdag 6 maj 2009

Tvätt-träff

Med både Harry och Pella väl omhändertagna, och underhållna träffades TV-fruarna - jag, Johanna och Jennie, och bebisarna Joni och Caesar, hemma hos mig för lite skvaller och lunch. Jennie hade sin vana trogen en IKEA-påse fullastad med smutstvätt under armen.

Bra barngrej i NY

Hannah och Jossen tog Harry och Pella till Childrens Museum of Arts på LaFayette imorse. Och det hade tydligen varit supersuccé. Att Pella gillar pyssel och organiserad sång-stund kommer ju inte direkt som en nyhet, men att även Harry varit engagerad och suttit som ett ljus var en överraskning.

tisdag 5 maj 2009

Två glada kycklingar

Min son.
Min man.

Presenter

Oj vad vi får mycket fina presenter. Idag kom Henrik hem med detta. En supergullig aktivitetsgrej till Caesar, en fin mini-kånken till Harry och en perfekt plockad jätte-påse med smågodis till mig. Harry trodde förstås att allt var till honom. Han har munnen full med godis. Och gick upp en extra gång vid läggningen och började tjata om "kacka", som han tror är benämningen för kakor, godis och allt som är sött. Tack snälla Aino, Anna och Kimma!
Och det här kom med posten till Caesar idag. Tack snälla Anna och Mattias!

Ön

Under min regnpromenad som lönlöst, kan tilläggas, gick ut på att få barnen att somna köpte jag dessa fina pioner. Och då började jag känna att även jag faktiskt saknar ön. Det går inte en dag utan att Henrik säger att han längtar dit. Och nu gör alltså även jag det.
Längtar framförallt efter trädgården, och att jobba med den. Såhär års brukar jag se ut såhär och ligga i landen. Inte riktigt sådär tjock, på bilden är jag nog gravid i sjätte månaden med Harry.
Sörjer att jag inte kommer få se syren-buskarna slå ut.
Och inte heller Alp-Klematisen. Fast i och försig kanske jag hinner se den blomma klart, i och med att vi kommer hem i mitten på juni.
Ser fram emot sommarens solnedgångar på ön.
Och Harrys 2-års dag. Den här bilden är från morgonen på Harrys 1-års dag. Tältet hade han just fått i present.
Ser också fram emot att grillen ska åka fram, så Henrik får känna sig lite macho där med en whiskey och en cigg i mungipan. Finns ingen som tycker att han är en sån mäster-grillare som han.
Och oj vad jag längtar efter att se stockrosorna slå ut. Och efter att se vilka av alla mina rosbuskar som klarat sig från sorkarna i år.
Men även om jag längtar efter allt detta, så ska man ha klart för sig att jag just nu mycket hellre är i NY än i Sverige.

London?

På bilden ser ni en man trycka ner ett trasigt, och sönderblåst paraply i en soptunna där det redan ligger flera trasiga paraplyer. Är jag i London eller i New York? Har aldrig haft bilden av NY som en stad som det regnar i. Nu börjar jag tycka att regnet är mer eller mindre konstant här.
Som jag berättat tidigare börjar jag nästan alltid min dag med en koll på Accuweather.com för att kolla prognosen. Av de kommande 5 dagarna ska det regna 3-4 dagar. Vad roligt! Not. Det är så plaskiga regnpölar vid övergångsställena att mina skor blir genomblöta när jag ska försöka ta mig fram med tung dubbel-vagn. Kan ändå verkligen rekommendera Phil & Ted-vagnen.
Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Jag hatar den tesen, det är sånt skitsnack. Här har till och med hundarna regnkläder, och det kan ju inte vara särskilt kul för dem.
Det positiva med vädret är att 2 barns skrik hörs lite mindre under vagnens proffsiga och heltäckande regnställ.

måndag 4 maj 2009

Social lunch

Sen lunchar vi på Pastis. Jag undrar varför min man alltid envisas med att ta bilder på mig underifrån. Det är ju nästan alltid en ofördelaktig vinkel.
Vi lunchar alltså ihop. Men nu är Henrik så slut av att ha pratat i telefon hela dan att han väljer att rikta hela sin fokus på Daily Variety istället för mig. Jag är mycket förstående.

Personnummer

Imorse tog vi oss upp till Svenska Konsulatet på Dag Hammarskölds Plaza för att fixa personnummer till Caesar. Business as usual. Viktigt telefonsamtal.
Viktigt telefonsamtal igen.
Och igen. Henrik skulle behöva operera in en telefon inne i kroppen på nåt sätt.
En liten mysstund hann han i alla fall med uppe på konsulatet. Men ser man inte på det där ansiktsuttrycket att det fortfarande är Business as usual därinne?

söndag 3 maj 2009

The ultimate challenge

Harry fick en robot-byggsats av moster. Ullis själv var nästan mer facinerad av byggsatsen än Harry. Medan Jens stod och hoppade i hissen, orolig för att deras towncar skulle åka ifrån dem, var Ullis tvungen att avsluta formationen "the ultimate challenge" .

Hejdå syster

Idag är det söndag, vilket innebär att Henrik gick till jobbet tidigt imorse för att göra ett nytt avsnitt av Söndagsparty. Tanken var att jag och ungarna också skulle dit idag, för att kolla på programmet, och kela med björnarna och lejonet som skulle vara med i programmet. Men Caesar har blivit sjuk, både förkyld och en släng av en ögoninfektion. Jag tror inte att det är the svine-flu. Min syster och Jens har hängt hemma hos ett par timmar. Nu har de precis hoppat in i en towncar för att åka mot Newark, och flyget hem till Stockholm.
Harry började igår uppvisa lite tendenser till syskon-avundsjuka som inte existerat tidigare. Detta har fortsatt även idag. När Jens gick omkring med Caesar följde Harry efter som ett litet plåster.
Ullis älskar bebisar. Och är mycket förtjust i Caesar.

Måne-pistolen

Harry har fått en rolig såpbubble-pistol av Hannah. Man skjuter alltså såpbubblor med den. Men Harry tror att det är en måne-pistol.
I och med att vi inte ville ha såpbubblor i hela lägenheten så tömde vi "magasinet", och det som händer då när man skjuter med pistolen är att det blir en liten blå laserpunkt där man riktar den. Och Harry tror att den fläcken är månen. Så nu är det en måne-pistol

lördag 2 maj 2009

Busungen Harry slår till

Det här är bara ett exempel på vad som händer när jag sitter och ammar. Harry har tagit en stol och dragit fram till köks-ön, och sen helt sonika hoppat ner i slasken och satt på kranen.

En gå-gubbe i NY

En del av min lördag

Idag hade jag min första dag själv med två barn. Morgonen försvann i ett sus av amning, bus, bråk och tillsägelser. Mötte sen upp med Johanna, Joni och Jennie på Le Pain.
Sen kom Jennies och Filips pappor förbi för att gå och luncha med Jennie. Filips pappa Lars påminde mig om näst sist då vi sågs, vilket var på torget i Köping för ett par år sen. Vi gjorde ett High Chaparall-avsnitt där vi tagit kiosk-litteraturens omslagspojke Fabio till Sverige, och en del i programmet gjordes i Köping, där vi hade en man som skulle såga ut en Fabio-staty ur en stock med en motorsåg.
Lite senare träffade jag min syster, Henrik och lite jobbarkompisar till honom.
Såhär ser det ut där Caesar ligger i vagnen, bakom och under Harry. Rätt mysigt ändå.

fredag 1 maj 2009

Bästa fina mamma tack!

Idag var det även dags för min mamma att tacka för sig efter nästan en månad här hos oss. Och vi är så sjukt tacksamma för att hon varit här, det hade aldrig funkat annars med ny bebis, Henriks jobb och allt.
Så det var ju en liten kul suprise att hon blev hämtad i vit limo när hon skulle till flygplatsen.
Sorgligt att hon åkt nu. Harry ville åka ner i hissen efter henne efter att vi vinkat av.

NYFD

Sen gjorde vi ett besök på NY Fire Department Museum. Det var rätt intressant. De hade brandbilar eller fordon från början på 1800-talet där.
Och en stor minnes-avdelning tillägnad 9/11. Vi slogs ännu en gång av hur bra amerikanarna är på att göra museum.

Ungarnas nya ride

Vår nya vagn har kommit. Och eftersom att det är jag som är handy man hemma hos oss startade dagen med att jag monterade den. Henrik har inget tålamod för såna uppgifter. Och de som firar midsommar hos oss känner kanske också till Henriks hemmabyggen i form av bänkar som som ser ut som riktigt "svåra" konst-installationer. Man överlåter inte frivilligt åt honom att utföra såna här sysslor.
Hursomhelst, vagnen är monterad och klar. Och Harry åker som i stadsjeep där uppe. Medan Caesar åker hundkoja där bakom, och under.

Släktträff i NY

Igår blev det också en riktig hälsostart på dagen med cupcakes från Sweet Revenge.
Det var en mindre släktträff hemma hos oss. Nu är nämligen inte bara min syster i stan. Utan även kusin Sofia med pojkvän Daniel är i NY.
Efter det tog jag med mamma på vin-lunch nere på mycket trevliga Petite Abeille på Hudson. Med lite vin innanför västen hade mamma sen inga problem med lite lyx-shopping.
På kvällen mötte Henrik, jag och Caesar upp med Ullis och Jens på Balthazar på Spring Street. Väldigt härlig restaurang, med bra mat och skön atmosfär. Syster hade tydligen så trevligt att hon fick minnesluckor från hemgången...

Svininfluensan

Jag har lite ont i halsen. Skulle säga att det är omöjligt att inte tänka i banor som att man kanske har svininfluensan...