Blandat från helgen...

Killarna övningskörde.

Det badades och fotades i poolen.

Jag bakade en rulltårta. Det blev lördagens lunch.

Vi slappade.

Jag tog en flaska vin i väskan och åkte på middagsklubb hos Maranda. Kolla här på Jennies blogg.

Vi fick paket från supersnälla farmor Madde! Vampyr-dräkt till Caesar. Han vill inte vara läskig Vampire, utan bara cool Vampire.

Harry fick ett väldigt efterlängtat Harry Potter-kit. Nu går det inte en dag utan av vi måste rita dit Harry Potters ärr i pannan på honom.

Och jag fick påfyllning i godisförrådet. Mmmm. Tack snälla Madde!

Under ytan

Morfar och mormor skickade en kamera i födelsedagspresent. Igår testade vi den i poolen. Så kul!

Bilderna och färgerna blir så fina.

Harry Goding.

Världen under ytan är ju så drömlik.

Luft i bubblor.

Min man. Fin.

En grej man tänker på efter man tittat igenom bilderna är att barn verkligen tittar med helt öppna ögon hela tiden under vattnet, bilderna blir roligare då på något vis - som i en drömvärld. Vuxna blundar.

Min pappa

För lite mer än två månader sen blev min pappa liggande i vad som verkar vara ett komplicerat diskbråck. Efter tre veckor i sängläge hemma hos oss här i LA skickade försäkringsbolaget en läkare från Danmark för att hämta pappa på bår och ta honom på bår över Atlanten och vidare till Sverige. Sen vidare med sjuktransport från Arlanda till Eskilstuna Sjukhus som han tillhör. Ett självklart slut på denna resa borde i mina ögon varit en operation - eller en tydlig handlingsplan för hur han ska få sitt normala liv tillbaka. Eller? 

Istället hamnade han i en korridor, sen i ett förråd, och sen skjutsades han vidare till Nyköpings lasarett.

Nu i efterhand önskar jag innerligt att vi bett om att han skulle fått en operation eller behandling här i USA. Och det verkar hans senaste läkarkontakt också tyckt "Varför tog ni inte behandling i USA?", undrade hon. Och med facit i hand så är det väl så. 

Vill man ha läkarhjälp i Sverige får man chansa, med sitt eget liv som risk. Som död får man i alla fall hjälp. Jag är så otroligt frustrerad, arg, orolig och trött på den svenska så kallade vårdapparaten. 

Med lilla älskade Loves liv och kamp i minnet vet vi i vår familj att inte ens en liten 8-åring är prioriterad i den svenska vården. 

Hur mycket prioritet ska man då få som pensionär? 

Den 18e februari hos oss i LA. Sista dagen ute. Sedan dess har han legat inne i en säng. Vändorna med pappas rygg började för många år sedan. Men det har de sista åren eskalerat och han har blivit liggande i längre och tätare perioder. Minst en eller ett par gånger om året har han haft sån smärta att han hämtats med ambulans. Då körs han till Eskilstuna sjukhus som han tillhör. Där läggs han i en korridor eller i ett förråd som nu senast. Tills ronden kommer. Olika akutläkare tittar på honom och ingen tar ansvar för någon ytterligare behandling. Sen skickas han vidare till Nyköpings lasarett som i princip bara är ett "vårdhem". Där får han ligga fullproppad med morfin och dylikt tills de ser att han kan gå på toaletten någon gång i veckan. Då skickas han hem. Gång på gång. Detta är rutin. "Du ska börja med sjukgymnastik", säger dom. Det är vårdplanen. Hur ska han kunna det när han inte ens kan gå på toaletten???

I höstas sa de att han kunde få en operation, nu efter att han åkt på bår över Atlanten sa de att en operation inte var möjligt. Två helt olika besked från samma sjukhus? 

Hemma får mamma, eller pappas syster, agera dygnet runt-sjuksköterska med ALLT vad det innebär. Pappa är på så mycket smärtstillande så att han som tur är kanske inte riktigt känner av tidsbegreppen. Men han börjar få mer och mer ont på andra ställen i kroppen. Troligtvis en följd av allt liggande.

I Sverige kan människor ligga och tyna bort utan att någon tar ansvar - detta trots att man varit en trogen skattebetalare hela sitt liv. Detta får INTE hända med min pappa. Det kan vi inte acceptera.

Det är otroligt sorgligt och jobbigt att följa denna process. Och jag oroar mig från morgon till kväll. Och jag är så vansinnigt förbannad på den svenska sjukhusvården. Det är fan i mig en skandal hur människor får behandlas. 

Vem ska ta ansvar för min pappa? Vem ska ge honom en vårdplan som fungerar? Vem ska följa upp? Vem ska JAG kontakta och göra skyldig för detta?

Det är såhär vi vill att våra barn ska minnas sin morfar! Här soffbus och mys med Love, Harry och Måns.

Eller såhär. Mätt efter bullfika i Vaxholm.

Eller med sågen i högsta hugg i något pågående projekt ute hos oss på ön.

Eller bara som sin egen JR ute på landet.

Vem ska hjälpa min pappa? Vad kan JAG göra? Någon som vet?

Fredagsmys hos Jennie

Jag och barnen åkte till Jennie direkt efter skolans slut igår för lite fredagsmys. 

 Barnen hade tur och fick underhållning av alla föräldrar som var i stan. Gulliga gulliga Lars!

Filips mamma Tiina, Harry och Caesar - med ett lass bärpaj och vaniljsås.

Jennie med sin mamma Ellinor.

Det hela avslutades med en jättegod middag!

Ledset monster

Försmak...

Skippyjon Jones

Igår åt vi middag på Nancy Silvertons rätt så nyöppnade hamburgerställe Shortorder nere på Farmers Market vid The Grove. Innan maten kom in läste jag om Skippyjon Jones för killarna.

Skippyjon Jones är en raskatt som tror att han är allt annat än just en katt. I just den boken vi läste igår tror Skippyjon Jones att han är en Chihuahua. Som är på jakt efter bandidos i Mexico. Riktigt rolig bokserie faktiskt. Barnen älskar den.

Liten Bister

Tyvärr verkar det som att Mister Bister inte får åka med till Sverige i sommar. Det är för att vi har flygbiljetter med BA, och enda sättet att ta med djur där är i Cargo. Och övernattning i London. Det känns inte okej... Så igår var Mister Bister på playdate med Malins katt Baby som han förmodligen kommer tillbringa sommaren med... Han var helt slut när han kom hem. Slocknade omedelbart.
Om någon ska åka till Sverige i Juni, och åker med annat bolag än BA, och känner sig sugen på lite extra bagage så vill Mister Bister gärna lifta... Belöning utlovas.

Pappan & Mamman

                                                                                                    foto: Anna Maria

Oh vilket Party!

Klart för kalas!

Vi hade en fantastisk tjej som hette Cassie som ansiktsmålade barnen. Här hade Caesar lite beslutsångest. Ville både vara Batman och Dracula på samma gång.

Lilla Bianca. Söt som socker.

Fantastiska Siri som trodde att Mister Bister kanske skulle bli rädd om han såg henne.

Kalajs. Första gången vi hade mulet väder på Caesars födelsedag. Det var faktiskt rätt skönt...

Superfina Selma!

Caesar badade lite och Batman rann av. Då fick han bli Spiderman.

Cassie gjorde ballonger också! Här är Sloane med en blomma.

"I am your father" sa Darth Vader till Caesar när han gjorde entré med tårtan. "Jag ser skägg!", skrek Harry. "Det är ju du pappa!", ropade Caesar. Sen började alla barn slita i Darths kläder och ansikte.

Sen sjöngs det "Happy Birthday" och "Ja må han leva".

Och så åt vi tårta. Batmobilen hade visst redan försvunnit från tårtan när denna bild togs... Den satt

där de vita små fartmolnen ligger. Foto: Anna Maria.

Foto: Anna Maria.

Henrik pratar lite om suspensoaren. Oklart varför Brian en dag som denna klätt ut sig till Tiger Woods.

Fina sminkningar överallt. Här på Lola B:s arm.

Fred - gulligaste piraten.

 Här gungas det.

Gösta fick också en tatuering. Pappa-humor.

Sabine.

Lilla fina Ester.

Och stora Esters arm.

Slutet gott. Allting gott. Trött Darth Vader som däckade med en blandning av olika smink och ustyrslar runt omkring sig.