Jennies Babyshower!

Vilken fin lördag vi fick! Så mysigt! Och nu får Jennies lilla tjej gärna komma...

Tack Anna Maria för fantastiskt fina bilder!

It´s a girl!

Igår ordnade vi babyshower för Jennie. Värsta härliga tjejfesten blev det! Mer bilder kommer snart... om ni undrar så är det lilla Annika där bakom ballongerna.

Free spirit?

Hollywood Blvd i gryningen.

Det är 10 dagar sen Mister Bister försvann. Och vi har inte fått in några nya tips... Jag kontaktade som sagt en animal communicator i jakten på vår lilla misse. Och denna person meddelade igår att Mister Bister är en free spirit nu. Han har alltså gått vidare. Jag vet inte om jag ska tro på det eller inte. Det är klart att det kan vara så. Men man vill ändå hoppas att det inte är så. Imorse var jag uppe vid halvsju och strosade runt i kvarteren och ropade. Resultatlöst. Jag kan inte göra mycket mer nu. 

LAPD Kicks Off National Bullying Prevention Month In Hollywood

LAPD Kicks Off National Bullying Prevention Month In Hollywood

Det är nationell anti-mobbning månad här i USA. Och detta kickades igång med borgmästare Garcetti på barnens skola. Det borde alltid vara anti-mobbning månad.

There´s something about that Caesar...

Myz på The Ivy

Jag mötte upp Jennie, Issa och lilla Greta för en lunch på The Ivy. Det var givetvis varken jag eller Issa som tyckte att vi kunde unna oss en Red Velvet Cake. Det var preggots.

Typiska The Ivy blomsterdekorationer.

Jag och tårtmumsaren. Fotokvaliteten kommer inte hålla särskilt hög nivå nu... min kamera är trasig. Ha tålamod!

Senaste nytt om vår lilla Bister

Igår kväll gjorde jag något så konstigt som att jag kontaktade en animal communicator... Alltså ett slags psychic. Jag är som ni fattat desperat i jakten på Mister Bister. En grej jag fick göra var att säga vad jag ville att Mister Bister skulle få veta. Jag sa att jag ville att han skulle veta att "we all love him, misses him and wants him to come back". Det sjuka är att 10 minuter efter att jag sagt detta så får vi ett samtal från någon som sett honom här på denna plats. Det är ca 1 km från vårt hem. Jag kastade mig i bilen och ägnade en lång stund där med att söka och sätta upp lappar. Personen som sett honom verkade mycket trovärdig. Jag kunde inte hitta honom. Men det kändes som att Bister vill att vi ska veta att han är därute. Och att han inte hittar hem. 

Jag kanske har tappat det...?

Dag 6

Gulligaste Mister Bister i hela världen. Dag 6 idag, och han är fortfarande försvunnen. Det ringer en hel del människor på de 300 lappar som satts upp, och stoppats ner i brevlådor. Men än så länge inget riktigt spår. Det är många sk "animal communicators" som hör av sig och erbjuder sina tjänster. De är alltså psychics och säger sig kunna kommunicera med djur på ett sätt som vi vanliga inte kan. Kommer en sån kunna hitta Bister?

Watch out alla spöken därute...

There´s a new crew in town. Laddningen inför Halloween är som sagt i full gång...

Se upp lilla spöke!

Mission completed.

Kom hem nu lilla.

                                           

Missing...

Slutade gårdagen med att sätta upp lappar i kvarteret. Låg sömnlös och orolig halva natten, och anmälde Mister Bister försvunnen på alla tänkbara ställen online. Och direkt efter dagislämning imorse fortsatte jag posta affischer och fråga ut grannar.

Sen blev jag tvunen att ta ett otroligt välbehövligt avbrott i all oro när det blev dags för min tur att arrangera frukostklubb. Alltså hemma hos mig.

Med det här mysiga gänget. Lotta, Issa och Pernilla. Och lilla Greta såklart.

Det är kul med frukostar ändå - det är mitt favoritmål alla gånger om. Jag bjöd på äggröra, hembakat rågbröd, croissanter, muffins, serrano skinka och andra godsaker. Dagens viktigaste detalj var dock Mimosan. Champagne och apelsinjuice. Det behövdes en dag som denna.

Mina tankar skingrades nog som bäst när Lotta visade olika moves som man kan dansa när man dansar House. Den här kallades nog "byggarbetaren" om jag inte minns fel. Har lite svårt att se när jag kommer köra den. Men bra att kunna enades vi om.

Lite senare arrangerade jag ett Back to school party (ett så kallat "meet and greet event") i Caesars klass där jag är Room Parent i år. Sen åkte vi till Fed Ex och kopierade upp 200 nya affischer som vi sen fortsatt posta på träd och stolpar på vår gata och de närmsta paralell gatorna. Har också lagt i folks brevlådor. Caesar är väldigt engagerad i den här delen av sökandet.

Det sista spåret av Bister - om det nu stämmer - verkar vara från denna plats. En kvinna ringde idag och sa att hon sett honom virra runt på Curson, som är vår närmsta paralellgata, i förrgår kväll. Hon lät helt säker på sin sak, och jag beslutade då att även posta affischer på parallellgatan till denna. Nu vet jag inte riktigt mer vad jag kan göra.

Jag vill så gärna att han ska komma hem igen! Försöker tänka positivt!

Kom hem!

Mister Bister är försvunnen! Han har varit borta i över ett dygn. Och jag har gått gatan upp och ner ett antal gånger idag utan resultat. Nu på kvällen har jag pratat med flera grannar - och en kvinna hade en sett en coyote utanför oss sent på kvällen. Och en annan berättade att en annan grannkatt försvann för ett par veckor sen. Det här känns verkligen inte bra!

Kom hem lilla Bister! Kollektiva kattböner för min lilla gullis snälla.

Kan ni se?

"Vad gör du?" frågar jag Caesar när han kommer och ser ut såhär. "Det ser du väl", säger han. "Jag är ju en vampire!". Jamen det är ju såklart att han är en vampyr.

Det ser ni väl!?

Här ska han lära storebrorsan hur man gör när man är vampire.

Gammal goding...

Bob Seger, helt fenomenal! En video som inte heller går av för hackor...

Några tankar

Jag tänker på min älskade systerson Love varje dag - och har fortfarande lika svårt som i början att greppa att det verkligen hände. Att han inte finns längre. Det är verkligen helt sjukt att man är full av liv ena dagen. Och nästa borta. Det har inte ens gått ett år ännu. Men ibland känns det som 20. Och ibland som om det aldrig hänt.

Tidigare på hösten innan Love dog, var det en liten flicka i Harrys klass som förlorade sin mamma i cancer. Det pratades en del i klassen om detta förstås. Och på inrådan av Ullis skaffade jag då boken "Adjö Herr Muffin", om ett marsvin som dör. Boken behandlar själva döden på ett ganska fint och enkelt vis, och den kan nog hjälpa barn lite i deras tankar. Boken åker ofta fram här hos oss. Barnen har väldigt många tankar och funderingar kring Love och döden. På sista sidan finns en väldigt fin psalm. Problemet är bara att jag inte kan läsa den utan att tårarna forsar fram.

Ullis, Jens, Love och Harry på Harrys 5-års kalas 2012.

Imorrn är det Love som har namnsdag. I vår familj, på min sida, har namnsdagar alltid firats med små paket och tårta. Jag kommer fira Loves minne, tänka på roliga minnen och tända ett ljus. Och skicka massa mental kärlek till min älskade syster och familj. 

Love, du finns någonstans väldigt nära.