Jag tänker på min älskade systerson Love varje dag - och har fortfarande lika svårt som i början att greppa att det verkligen hände. Att han inte finns längre. Det är verkligen helt sjukt att man är full av liv ena dagen. Och nästa borta. Det har inte ens gått ett år ännu. Men ibland känns det som 20. Och ibland som om det aldrig hänt.
Tidigare på hösten innan Love dog, var det en liten flicka i Harrys klass som förlorade sin mamma i cancer. Det pratades en del i klassen om detta förstås. Och på inrådan av Ullis skaffade jag då boken "Adjö Herr Muffin", om ett marsvin som dör. Boken behandlar själva döden på ett ganska fint och enkelt vis, och den kan nog hjälpa barn lite i deras tankar. Boken åker ofta fram här hos oss. Barnen har väldigt många tankar och funderingar kring Love och döden. På sista sidan finns en väldigt fin psalm. Problemet är bara att jag inte kan läsa den utan att tårarna forsar fram.
Ullis, Jens, Love och Harry på Harrys 5-års kalas 2012.
Imorrn är det Love som har namnsdag. I vår familj, på min sida, har namnsdagar alltid firats med små paket och tårta. Jag kommer fira Loves minne, tänka på roliga minnen och tända ett ljus. Och skicka massa mental kärlek till min älskade syster och familj.
Love, du finns någonstans väldigt nära.
2 kommentarer:
Jag tänkte att jag skulle skriva några ord... men jag vet inte var jag ska börja. Du skriver så fint och jag måste kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Tänker dig och din fina familj.
Du vårdar hans minne Ksrin och lör barnen detsamma. Och på tal om den dör mamman med cancer. Den kan fara år helvete. Cancern alltså.
Skicka en kommentar