Segt

Något obestämbart virus verkar ha drabbat hela familjen. Väldigt segt, jag hatar verkligen att vara sjuk. Nu vet jag i och för sig inte om jag är sjuk ännu. Känner mig bara konstig. 

Oavsett vad, kommer vi i alla fall klockan fem sitta bänkade framför teven. Vi ser mycket fram emot Obamas installation! 

Besattheten är redan ett faktum

Harry har kanske haft en av sina tristaste kvällar...

Vårt nya projekt

Här är vår nya kvälls-sysselsättning. Ett tvåtusen-bitars pussel. Henrik tycker att han rent teoretiskt borde vara bra på det här. Och så sätter han igång, han tar bara en bit på måfå. Jag som är lite smartare fattar att man rent strategiskt gör bäst i att börja med ett hörn.

Måndagens kodakmoment

Harry och jag mötte upp med Maja, Axel, Issa och lilla August på Saturnus. Vi pratade mestadels om helgens bröllopsfest. 

Den här bilden är resultatet av en längre fotosession där jag försöker få till en bra bild. På den första bilden har jag ingen haka över huvudtaget, utan bara ett ansikte som sen övergår i kropp. Nästa bild tar jag åt fel håll, ut på gatan istället för på oss. På den här bilden har jag själv försvunnit ur bild. 

När jag kommer till NY ska jag investera i en Canon G10, och med den ska jag lära mig att ta riktigt bra bilder.

Harry leker Salong. 

Medan allt detta pågår ligger Henrik hemma med jätteont i magen. Kan det vara ett begynnande magsår? Till råga på allt har han namnsdag idag, och det hade jag förstås glömt. 

Innan jag träffade Henrik tyckte jag att namnsdagar var något som firades med tårta och en liten present. Så var det i alla fall i min familj. Henrik delade inte denna uppfattning så namnsdagarna föll i glömska. Men så nu helt plötsligt tycker han att detta är något att fira. Han som inte ens tycker att årsdagar är något man firar på speciella dagar.

Jennie och Filips bröllopsfest

The cake-opening som Jennie kallade det.

Åh vilket party!

Jennie och Filips bröllopsfest var en riktigt lyckad tillställning. 

Vi var några som möttes upp tidigare på kvällen för en drink eller två på Diplomat, redan där var det en mycket känd TV-profil som full fick tacka för sig och gå hem...

Sen blev det båtresa ut till "Grottan" i Nacka där festen gick av stapeln. Jag som givetvis var nykter förstod rätt tidigt att detta skulle bli en riktig fylle-historia - om än en rolig sån.

Jag hade Per Gunne till bordet och det är jag glad för, han var väldigt trevlig och rolig. Middagen var kanske den längsta ssittning jag varit på. Fick tidigt höra att det var sjutton tal som skulle avklaras. Detta samtidigt som toastmaster-Micke hade ambitionen att köra en quiz som längdmässigt kunde jämföras med en hel Bingolotto-kväll. Den kombinationen gick givetvis inte. 

Ett av kvällens kortaste och gulligaste tal stod Filips syster Linda för. Hon förklarade kort och gott att om hon haft en "fotoagentur" skulle Jennie helt klart varit anställd som modell där. Och så avslutade hon med "puss och kram". 

Efter middagen gick det snabbt upp för mig att jag var tvungen att göra en reträtt. Folk var så berusade att det var omöjligt att som gravid kunna stanna kvar. Olle Palmlöf och Kristoffer Graci var bara några av fylltrattarna som skulle snacka och vara roliga på ett sätt som en nykter inte kan ta in.

Jag hade hur som helst en väldigt rolig kväll och är nöjd att jag lyckades stanna till två. Vid fyra-tiden ringde min berusade älskling från en parkbänk ute på gatan. Jag kastade ut nyckeln från balkongen och såg honom sen gå mot porten. Vad som sen pågick under de tjugo minuter det tog för honom att ta sig in genom vår ytterdörr är oklart. Jag låg i sängen och lyssnade på hans klampande fotsteg i cowboy-bootsen som gick upp och ner i trapphuset. 

Jennie och Filip får gå upp på scenen och sjunga "Vår bästa tid är nu". Det var härligt!
Jag peppar en full Henrik som insett att det är sex eller sju tal till innan det är hans tur att tala. Inte den bästa förutsättningen för att det ska lyckas...
Även Fredrik gör sitt bästa för att peppa... Han har sitt tal avklarat. En mycket lyckad historia. Hans och Martin Perssons tal var kvällens absoluta höjdpunkter. Och Linas!
Så såg jag ut. Johan Molander tyckte att jag såg ut som en snyggare variant av Sophia Loren. Jag hoppas han menar när hon var ung. Då tar jag det som en superkomplimang. För övrigt undrar jag varför min kropp på den här bilden fått så många likheter med President Bartlets fru i West Wing. Kompakt och ihoptryckt på något vis.

Dagen so far

Harry hämtades tidigt imorse, och vi tog oss efter det till Sturebadet. Henrik som tydligen inte varit där på väldigt länge blev väldigt besviken på att vatten-gympandes pensionärer i massor var det enda som kunde beskådas därinne. 

Jag förvånades faktiskt också över hur det är möjligt att så många pensionärer kunde vara där samtidigt. Och hur de har råd. Efter att vi sett en av dessa snyta sig, inte bara en gång, utan tre gånger i vattnet efter vattengympan kände vi oss inte särskilt sugna på att hoppa i poolen. 

Men vi njöt ändå av våra behandlingar som var kurbad varvat med massage.

Efter badet blev det en lunch med starköl på Lisa Elmqvist i Östermalmshallen. Henrik åt räksallad och jag tog en ångad Helgeflundra. Jag försökte tala mig varm för att Henrik skulle skippa vaxet i håret på festen ikväll. Hans fluffiga silverhår är något av det snyggaste jag vet. Gillar inte när det vaxas.
Sen hör och häpna, tvingade han mig att köpa ett par nya skor. Det är inte varje dag man blir tvingad till något sådant. 

Dagens kontor

Dagens kontor: Anglais. Dagens kollegor: Issa, Lisa, Maja och Axel. I vanlig ordning var det tunga samtalsämnen som avhandlades. Politik, litteratur och de senaste världsnyheterna för att dra det i stora drag.
Här har Lisa lyckats ta en bild på något utav det vi pratade om, genom att låtsas ta en bild på mig och Harry. Paret längst till höger hånglade å det grövsta (tänk petting). Vi misstänkte att det var något fuffens, mannen bar en förlovnings- eller vigselring. Medan kvinnan var ring-lös.

 

Sen damerna bakom mig där. Vi börjar med Plastansiktet med pälskreationerna; hon fullkomligen avskydde, kanske också äcklades av barn. Lilla Axel råkade krypa i närheten av deras bord i början på lunchen. Plastansiktets reaktion gjorde att både Maja och jag fruktade att hon skulle "märka" Axel med stilettklacken. En väldigt läskig person, vi skulle konfronterat henne om det inte vore för att vi värnade om våra barns liv. Damen mittemot henne är visst modechef på Amelia.   
Efter det råkade jag hoppa in i en affär och göra ett litet handväsk-fynd. 

Nu ska det planeras middag och fredagsmys. 

Sen ska det laddas inför Filip och Jennies bröllopsfest imorrn. Det ska bli kul! För mig och Henrik börjar dagen på Sturebadet. Harry åker till mormor och morfar.

Det här är för sjukt.

Vilken hjälte den där piloten är. 

Syra i ansiktet

Det är ju sjukt att man frivilligt sätter syra i ansiktet. Jag har precis gjort det, känns som att jag blivit besatt av detta. Det började med en syra-behandling på Revivekliniken för ett tag sen. Det var en avancerad och dyr sak. Efter att man genomgått den kunde man köpa med sig en hem-version av behandling. Nu står den där och ropar på mig från badrumsskåpet varje gång jag är i badrummet. 
Svårt att få skärpa i bilden. Men syra-produkten kommer i alla fall från Mene and Moy. Ska slänga på en kur på Henriks trötta ansikte snart.

Nu ropar en McFlurry Lion på mig från frysen. Jorå, det blev hela kostcirkeln från McDonalds till middag.

Ceasar John Tage

Vi var på ultraljud idag för att kolla att allt såg bra ut med nya bebisen inför NY-resan. 

Det gjorde det. 

Ultraljuds-tanten sa att han hade en fin profil, jag tyckte också att det såg så ut. När vi var på ultraljud med Harry i samma vecka som nu fick vi en stillbild från ultraljudet med oss hem. Jag studerade bilden i detalj, och oroade mig en hel del för hur hans näsa såg ut. Den såg så konstig ut på nåt sätt. Jag tog givetvis upp det med Henrik, som upprört sa något i stil med "tyst nu. Är det där näsan så ska vi va jävligt oroade, det måste ju va hans arm". Jag såg ju att det inte var armen men kunde inte säga det till honom. Jag fortsatte oroa mig en hel del för det där under den fortsatta graviditeten. Henrik fick ju smeknamnet "King Edvard" som liten - för sin näsas likhet med potatissortens namne. Nu gick det ju bra, och jag förstår att det måste varit en rörelse i bilden som gjorde att Harrys lilla näsa flöt ut till en blobb. 

Pullan

Estelle och jag mailar lite fram och tillbaka om att vi måste hinna ses innan jag åker till NY. Hon kallar mig för "Pullan" i det senaste meddelandet. Det är inte ok. Ordet eller smeknamnet "Pullan" måste vara en av de fulaste benämningarna man kan ge någon. Efter att jag informerat henne om detta, kallar hon mig nu istället för "Skatten".  

Succé

Harry älskade öppna förskolan. Han blev helt vild, galen och rolig. 

Och han var argare än argast när jag packade ihop oss för att gå därifrån. Igår efter att han fått vaccin-sprutan på BVC gav han mig en örfil. Han tyckte väl att jag lurat honom eller nåt. Syster Elisabet undrade givetvis var han fått det ifrån. Alltså örfilen. Det undrar jag med.

Premiär

Idag blir det öppna förskolan-premiär för oss. Har tre stycken vi ska testa. Börjar med Villagatans. Det känns flott.

Tack Harry!

Glasögonen som jag införskaffade när jag och Martina bodde i LA år 2000 - och som jag faktiskt använt till och från ända sen dess - lyckades Harry ikväll inom loppet av ett par sekunder förstöra. Nämen.

Jag har faktiskt fått reparera dem vid ett annat tillfälle när jag tänker efter. Det var när Henrik tyckte att han skulle putsa bort de små reporna i glaset med Autosol. 

Autosol är ett polermedel som man enligt hemsidan kan polera bilen, båten, husvagnen, cykeln, kastruller och diskbänkar med. Inte glasögon.

Efter Henriks putsning av brillorna var det som att titta ut i Lutzen dimman, miljoner med små små repor var allt man såg. Henrik anser sig själv vara en äkta handyman. 

Harrys dag

Framför helikoptern utanför Polis-muséet. 
I lokomotivet på Tekniska muséet. Allvarlig.
Flyglektion med morfar hemma hos kusinerna. Lite okoncentrerad.

Nästan som en LA-dag

Börjar dagen med ett besök hos Anisha för lite massage. Harry fick åka med mormor och morfar till Tekniska muséet.

Nästa stopp blir biltvätten. Chockad ställer jag mig som femte bil i kön när jag kommer dit. Vad gör alla dessa människor där kl 11 på dan? Blir mer och mer irriterad när tiden bara rinner iväg. När jag tar den här bilden är en taxichaufför inne på tvätten med sin bil. Han körde först in bilen, gick sen tillbaka ut och knappade in koden och försökte sen springa in när tvätten körde igång. Idiot. Pensionärsparet framför mig har grava problem med att förstå hur allt detta går till. De går fram och tillbaka mellan instruktionstavlan och själva knapp-automaten innan de får till det.
Jag får tid att studera mitt lilla second hand-fynd. En finfin clutch - det var alltså ett litet stopp mellan massagen och biltvätten som jag förträngt.

Sara Goldensohn ringer, vi har ett roligt samtal som till stor del handlar om Henrik. Det skrattas en del. Och så pratar vi om festen vi ska på på lördag.
Bilen är ren och fin! 
Jag känner mig nöjd.
Tittar ut från sovrumsfönstret när jag kommer hem. Den där lilla gruppen människor därnere är ett TV-team. De filmar något med Adam Alsing. Glamoröst...

Nu ska vi till BVC, Harry ska få en vaccin-spruta. 

Champagneflickan

Jag lyckades till slut välja en bok. Och idag damp den ned i brevlådan, boken som vi ska prata om på nästa bokklubb alltså. Mina främsta förhoppningar är att den ska vara lättläst, och vara så låååångt som möjligt från en nobelpristagar-bok. 

Boken heter alltså "Champagneflickan - en svensk strippa berättar". 

Skarpt läge

Vi har helt klart en situation av skarpt läge framför oss. Röjer upp i Harrys rum och hittar Henriks fjärrstyrda helikopter på golvet. Hur hamnade den där kan man fråga sig? Det vet nog bara Harry. Men något har också hänt med den. Eller rättare sagt, Harry verkar ha ätit upp cockpit.

En bättre dag

Hade i natt min fjärde eller femte sömnlösa natt på raken. Trots det känner jag mig rätt okej. Det kan bero på att jag just varit ute och tröstshoppat. Hemskt, men det hjälper verkligen ibland. När jag är ledsen eller lite deppig över något vill Henrik alltid att man ska sätta sig och köra en snabb och konkret problemlösning (företagsledare som han är). Det finns inga problem som han inte kan lösa, resonerar han. Det han och många män inte fattar är att man ibland kanske inte kan, eller vill lösa vissa problem så. Ibland vill man bara få älta och prata lite, och lägg sen lite shopping på det så kanske problemet är ur världen.

Amy kom hit imorse för att ta hand om Harry ett par timmar. När jag kom hem igen efter mitt lilla shopping-uppror och mötte hon mig i dörren med ordet "hyper...". I Harrys rum var det en enda röra, och han själv låg på sängen i en brottningsmatch med kaninlampan. Sekunden efter totalslocknade han.

Jag hann även med en liten ältar-lunch med svägerskan Hanna. Irma hade ny frisyr för dagen. Dom ser så franska ut. Det kan man inte säga om Harry och mig.

Var inte denna pose lite udda?