Rek

Vid lunchtid åkte vi upp och rekade vid det övergivna mansionet. Vårt mission var att hitta en lösning på hur vi skulle ta oss in med fällan i och med att det stället är igenstängt med högt staket, grindar och taggtråd på sina ställen. Men nu är ju Henrik nästan adlad till polis, så det här borde inte bli några problem.

Här rekas det...

Sen kör vi genomgång i bilen. Och beslutar oss för att det är för mycket folk i omlopp och att vi ska återkomma när det börjar mörkna… Vi åker hem, med stege och bur redan inpackade i bilen, och två förvånade barn i baksätet.

Är detta Mister Bister??!!

Fick igår ett samtal från en tjej som trodde att hon sett Mister Bister. Platsen var det gamla ödehuset uppe vid Runyon Canyon på Franklin Avenue. Sittandes på trappen. Hon hade tagit en bild och skickade den till mig. Jag trodde nästan jag skulle svimma när jag såg bilden och zoomade in i den.

Är det han??? Det skulle ju verkligen kunna vara det! Jag kastade mig in i bilen i pumps och full utgångsmundering - då jag var på väg på middag på Chateau Marmont. När jag kom upp dit var han såklart inte där.

MEN nu har vi ett spår i alla fall. Och en plan. Ikväll ska vi försöka ta oss in där på ödetomten - vet inte riktigt hur i och med att det är höga järnstaket och låsta grindar. Men det får bli Henriks problem. Väl inne ska vi rigga skunkfällan med tonfisk. Och sen se vad vi kan fånga. Det är ju i alla fall garanterat denna katt som alla tips i det området kommit om. Det måste det ju vara. Och det KAN ju verkligen vara Mister Bister. Eller så är det inte det, men då får vi i alla fall reda på om det är han.
Låt oss nu be till alla små kattgudar att det är han, och att vi lyckas fånga honom!

November Rain...

… älskar vi i LA. Men som pappa säger - i kombination med 2 plusgrader blir det ännu bättre. Eller inte.

Lyckan över att hoppa i vattenpölar!

Pruttbanken

Vi hälsade på Henrik på sista inspelningsdagen av Bosch. Killarna tyckte att vi skulle flytta in här i Henriks trailer. Dom hade verkligen älskat att bo i en husvagn.

Sen fick Caesar ett bryt. Låg och skrek och sparkade på golvet, och var under en lång stund icke talbar.

Och det löste sig ju jättefint för hans del. För nu har mamman beställt en egen "Farting Bank" på Amazon. Det är alltså en sparbössa som pruttar när man stoppar pengar i den. Kommer med posten strax. Lön för mödan, kan också översättas till "skrik lönar sig".

Vardagslyx

Vardagslyx är att ta sig upp till toppen på Runyon Canyon och ta in vyn av hela LA från ovan.

Så lyxigt tycker man dock inte det är när man kämpar i den här sista backen, mot toppen med mjölksyra i hela benen.

Men det är värt det. Långt därborta ser vi Down Town.

Något som också är lyxigt är att få titta och ta på små gulliga nybakta bebisar. Efter hajk fick jag träffa Jennie med sin lilla sötnos.

Harry "hemma" hos Harry Bosch

Jag och barnen fick äntligen åka "hem" till Harry Bosch idag. Så otroligt coolt att få se huset som Harry Bosch bor i. Det vill säga som filmteamet gjort i ordning det för pilotinspelningen alltså. Vilken grej. En sjuk utsikt också. Inget foto (och absolut INTE ett Iphone foto) gör det rättvisa. Här satt i alla Harry Bosch och rökte på sin patio igår… Magi.

Lilla Harry i stora Harrys soffa. Med delar av LA - och Down Town därborta till vänster - bakom sig. Det här huset var även en av spelplatserna i filmen "Heat" för länge sen.

Harrys Jar of Bullets. Som han samlat på polisbegravningar.

Jodå, här kände vi oss som hemma...

Skating in Down Town LA

Verkligen...

Oj en annan fredagsrutin...

Både Issa och jag var själva med våra respektive barn igår och körde därför gemensamt fredagsmys. Vi började med ett besök på Oggi och Selmas fina skola. Nya klätterställningar är alltid en hit! Oggi, Harry och Caesar i klättertagen...

Mer klättring...

Och sen fredagsmeny à la Issa. Så gott!

Megastolt mamma

I torsdags när jag kom till skolan tog Harrys fröken, Ms Cricket, mig åt sidan för hon hade "något" att berätta. Av någon oklar anledning tänker jag ofta att "något" är något tråkigt. Men det var det verkligen inte. Utan hon började nästan gråta för mig när hon berättade att de valt ut Harry som klockringare på måndagsmötet veckan efter - för att han är den som bäst porträtterar skolans motto "Safe, Kind, Responsible". Jag blev otroligt rörd av detta! Och vi fick inte berätta detta för Harry, utan det var alltså idag på veckomötet som han blev uppropad inför hela skolan, för att ringa i klockan. Lilla gubben.

Han älskade det!

Och tog i för fulla muggar.

Jag tycker att skolans Monday Morning Pledge är väldigt bra - amerikanskt, men bra! Försöka kan man alltid.

Idag på kvällen frågade Caesar om han någonsin kommer få ringa i klockan han också. Jag hoppas det! Men skulle kanske inte betta på det.

BB-turisterna

Igår fick Issa och jag den otroliga äran att åka till Cedars-Sinai BB och träffa en fantastisk ny liten människa. Jennie och Filips lilla flicka. Otroligt att få snusa på någon som bara är en dag gammal. Det är man bara en dag. Och det är magiskt.

Issa blev otroligt nostalgisk och ville visa mig sitt rum - 3913 - där hon låg stora delar av sommaren för att vänta ut lilla Greta. Hon fick inte bara pussa på baby Ilse, utan också på sin gamla sköterska. Som hon saknar mycket. Ett roligt möte!

Nytt rum tar form...

Medan jag sov...

På själva födelsedagen - söndagen - fick jag sovmorgon. Barnen hade minst sagt fullt upp med annat.

Lite senare var det dags för ytterligare ett kalas, hemma hos Per och Cissan, för lilla Bonnie som fyllde 5 år samma dag som jag. Här på bilden ser vi en skattjakt under direktion av pappa Per. Idol-producent talangen kommer väl till pass när man ska rådda barnkalas.

Klackarna i taket...

38-åringen som fyllde 37. På väg ut i lördags kväll... Hade sjuka problem med att välja kavaj för kvällen.

Födelsedagen firades med fina väninnor på mysiga restaurangen Eveleigh på Sunset Blvd.

Vin och babbel. Bästa som finns. Anine och Anna Maria närmst här i bild.

Issa, Malin och Johanna.

Lotta, Helena, Maranda, Pernilla och Liz.

 Och så var den här gamla vännen med också...

Och här någonstans slutade det. Med klackarna i taket på disco-klubben Giorgios i The Standards källare. What a night!

Mycket att fira!

Helgen har bjudit på fint, soligt och mycket varmt väder. Och min 37e födelsedag inföll på söndagen. Jag har under merparten av detta år och slutet på förra trott att jag varit 1-2 år äldre än detta. Så det var mycket att fira. Bara 37 år! Hurra för mig.

Fina blommor från mamma, pappa och Ullis med familj! Gulliga ni. Saknar er!

Och de här fantastiska rosorna kom med blomsterbud sent på söndagskvällen från Henriks pappa Pierre, Helena och killarna. Tack gulliga ni!