Arty foto

Jag och Cissan går ju på fotoskola, och denna vecka har vi i uppgift att experimentera med slutartiden... Då kan det se ut såhär.
Jag får flashbacks till andra grejer jag pluggat. Minns när jag gick TV-utbildning på Medieskolan (för typ 100 år sedan), och vi skulle börja klippa och redigera. De där första filmerna man gjorde som var fyllda av fula vinjetter, och knäppa övergångar. Plus att det alltid var några stycken per avgångsklass, som valde Carmina Burana som musik till sina verk.

Dagens entourage

Fick med mig detta lilla dam-entourage för en lunch på Farmshop i Brentwood Country mart idag. Från vänster; Madde, Malins mamma Britt Marie, mamma och jag. Och en liten tur till Roberta Roller fick vi visst också in... shhhh.

Intresseklubben antecknar... Eller inte.

Minns ni att jag berättade om ett litet fågelbo vi fått vid ingången?

Någon måtta får det väl ändå vara, tänker ni säkert nu. Men nu är det nog tyvärr så att jag blivit fågelskådare... vad annat kan man göra när man fått små grannar - vars utveckling man på nära håll kan följa var dag. Jag tjatar om att tiden går fort, men snacka om att tiden går fort i dessa sammanhang. För två veckor sedan var det fyra, eller fem, nykläckta små rosa hjälplösa fåglar här i boet. Och nu två veckor senare sitter mamman och pappan och ropar på dom att testa vingarna, och hoppa ut. Ni ser pappan här på bilden ovanför.

Två har vågat, och lämnat boet. Och resterande två undrar "varför?"... När man kan ligga och myza och samtidigt bli matad med mask dagarna i ända av sin mami...

Lördag och Party!

Igår var det party med stort P här hemma... Det var dags för killarnas födelsedagskalas. Harry fyller inte förrän i juli, och då brukar vi ha ett kalas på ön i Sverige. Men i och med att han vill fira med sina klasskompisar här, provade vi att köra ett gemensamt kalas för båda två här i år.

I väntan på... Och visst är det så, att den som väntar på något gott alltid väntar för länge?

Vi brukar ju ha små kaniner på Caesars kalas som man får klappa, borsta och mata. Och i år när jag skulle boka detta lilla petting zoo, fanns det bara en variant som även innehöll ett lamm. Roligt tänkte jag! När sen LA:s äldsta lamm dök upp blev jag lite förvånad. Jag hade nog sett framför mig ett litet ulligt gulligt bää. Men killarna blev väldigt förtjusta i denna dam.

Mamma, Madde och Henrik. På säkert avstånd från "lammet".

Sen fylldes huset, trädgården och poolen med barn och vuxna. Vi var många!

Vi hade en glassbil på besök också. Med mjukglass! Det är inte helt lätt att få tag på soft serve i denna stad annars. Visste ni förresten att Margret Thatcher var med uppfann mjukglassen?

Vilken tur för Lotta. Mjuklass doppad i choklad. Själv slog jag till på en espresso milkshake. Otroligt gott!

Pernilla behövde två glassar. Så kan det ju vara ibland. Att man måste få unna sig.

Anine och lilla gullungen Benjamin.

Mingel.

Som vuxen var man inte direkt sugen på att hoppa i poolen... Men barnen hade kul! Och det är ju det som räknas.

Tjejhörna. Susanne, Liz, Pernilla, Lotta, Cissan och Bonnie.

Och in genom huset, och ut på andra sidan...

... hade vi fått ett mini-Coachella.

Mör mamma var jag på slutet.

Och så blev det kväll. Och några tappra små fortsatte att bada...

Härliga kvinnor och nya möten

Jag och Malin hade en väldigt mysig lunch med den här inspirerande tjejen idag. Detox here I come...  Det pratades om hälsa, LA, livet i stort och ett väldigt spännande projekt...

Vi åt på härliga Le Petit Four på Sunset Plaza.

Bitarna faller på plats

Som ett led i foto-utbildningen jag går, har vår lärare Miller sagt att vi nu inte får använda oss av Auto-funktionen över huvudtaget. Det är inte helt lätt... efter år på auto. Men jag kämpar på. Och jag tycker mig ana en skillnad i kvalitet på bilder. Här har vi ett gäng humrar på ett manuellt taget foto. Ser ni ljuset och färgerna. Inte helt fel va? Humrarna låg och väntade på att bli vår middag. Det var ju givetvis inte så roligt för dem.

Lite vin och eftermiddagssnacks ute. Är jag på hal is om jag tycker mig se lite finare färger i detta foto? Även detta taget helt och hållet manuellt. Det betyder alltså att jag ställt in allt manuellt - vitbalans, ljusinsläpp, ISO, F och stängt av auto stabilisation.

Samma här. Farmor och Harry i bild.

Här med.

Skulle ta ett foto på när Caesar cyklade 2 meter utan hjälp. Då fick jag köra på Auto igen. Och det blev ju inte så kul. Kan ju också vara miljön. Vi är nu i "the sk Mancave".

En människa som inspirerar mig

Jag ägnar ju rätt mycket av min tid åt olika engagemang på skolan. En av sakerna jag gör är att jag är klassmamma - för andra året i rad. I class-mom-dutyn ingår en massa saker, bland annat att fixa ett litet firande av fröknarna när de fyller år. Och idag firade vi Caesars fröken Ms. Karen. En helt underbar människa, som varje dag inspirerar mig. Och som får mina barn att må bra! Jag känner nog ingen som är så bra på att SE de små människorna, som lika viktiga som oss stora.
Hon är en superviktig supermänniska! Som jag gärna firar!

Bästa pizzan i stan!

Lite senare tog jag och mamma ungarna till vår kvarterskrog. Det skotrades dit. Jag hade hjärtat i halsgropen som vanligt. De är ju helt galna de där två.

Lite iPhone-paus i väntan på mat...

Lilla mami.

Det här ÄR den godaste pizza jag vet! Alltså den är himmelsk. Med hemgjord korv och fänkål. Och till det en Sallad Nicoise.

Fikabesök

Vi fick storfrämmande från San Diego... eller rättare sagt så var de på väg till sitt hus i San Diego, från Las Vegas. Henriks farbror Thomas, Letty och Philip.

Fika blev det såklart! Mamma hade bakat sockerkaka.

Det var väldigt trevligt att höra om vad de haft för sig sen sist, och om livet i San Diego. Vi kommer snart på besök!

Damlunch

Igår fick jag med mig dessa damer på lunch nere på The Grove. Henriks mamma och min mamma. Lite shopping hann vi med också...

Morels var stället vi åt på. Goda sallader!

Revolutionerande i min skogarderob!

Hade igår en härlig kväll på Chateau Marmont med min väninna Madde från Stockholm, och hennes kompis Viktoria. Så trevligt. Plus att jag fick ta del av en helt sjukt revolutionerande produkt som Viktoria jobbar med! CITYHEELS heter den. Cityheels är en tunn plastfilm man sätter som skydd på sina klackar.

Jag kan inte sluta tänka på vilken brilliant och samtidigt enkel uppfinning detta är. Nu är det slut på åkandet i skytteltrafik till skomakaren, för att rädda uppskavda klackar. Många dollar att tjäna in här...

I samma veva måste jag dela med mig av en annan revolutionerande sko-upptäckt jag gjort. Jag har rätt olika stora fötter, vilket gjort att jag under alla år fått köpa antingen för små eller för stora skor. Beroende på vilken fot jag velat göra glad.

Men nu har jag hittat denna grej på Amazon - en shoe expander. Den töjer alltså för trånga skor. Och med dom där små svarta plupparna kan man också finjustera olika områden i skorna som känns för tajta. Hej alla halluxvalgusar...

I plugget

På måndagskvällar går jag och Cissan en fotokurs här i LA. Det är helt otroligt kul, och man känner att glödlampan där uppe tänds upp gång på gång. Och år av misslyckade bilder får äntligen en förklaring. Hahaha!

Här har vi vår lärare Miller - en super foto entusiast som VERKLIGEN inspirerar. Han är läraren man aldrig hade när man gick i skolan som yngre... eller är det att jag är äldre? Roligt är det i alla fall!

Caesar 5 år idag!

Idag är det 5 år sedan Caesar föddes i NY! Stor dag!

Vårt lilla hjärta!

Handcuffs och pruttpangare stod högt upp på önskelistan.

Och ni ser kanske den röda tråden... lejserpangare och andra coola pangare från Farfar, William och gänget.

Lite senare åkte jag och Henrik med cupcakes till skolan, för att fira Caesar även där.

Gullet.

Det verkar som han är lite poppis bland tjejerna.

Sakletare in action

Killarna på marknaden idag. Vi återkommer lite längre ned här i inlägget till Caesars look för dagen. 

Mamma hade lånat min hatt. Och kolla på apan där i handen. En så kallad "had to have".

Kul, eller hur? Nu hemma hos mig.

Här var en annan grej jag var tvungen att ha. Ett solur i gjutjärn.

Här, en lite bättre (fast inte bra!) bild på Caesars look. Det är väl lite gäng-medlem över det här med kepan ovanpå hoodien?