Vilken härlig dag.

En historisk dag

Harry har varit på ett fasligt humör hela veckan. Tänk missförstådd tonåring som inte kan prata. Jag tror att anledningarna är flera. Det här kan vara några av dem; han har fått två nya tänder samtidigt, pappa Henrik är bortrest och jag är en ganska tråkig mamma just nu. Så idag skulle det ut och underhållas.

Vi åkte till Tekniska med Ullis, Jens, Måns och mamma och pappa. På en lördag, med dåligt väder. Vi var inte ensamma om denna tanke.  

Här fotar Ullis mig som rymdgubbe. Synd bara att hon glömde idéen med bilden - att fotas som en astronaut i hela uniformen...
Fyra gånger Harry i ett litet spegelrum. Hjälp. 
Harry, Måns, Ullis och pappa tittar på flygplanen. Harry hade en väldigt rolig dag. Jag med, men är vansinnigt trött.

Nu ska jag skriva ett argt brev, för jag vet inte vilken gång i ordningen, till vår hyresvärd som jag hatar. Att snåla på värmen känns rätt artonhundratalsaktigt.

Vi saknar Henrik

Snobb-Harry på Grand Hotel

Snobb-Harry nobbade finkakorna från Grands kakvagn. Mariekexen går före allt.
Vi fick träffa Johanna och lilla Joni - en riktig sötis.
Maja och Issa blir bra på bild. Alltid. Axel hällde ut en hel liten silverkaraff med syrligt luktande vinäger-dressing på Majas byxor. Maja började genast prata om att kanske bleka byxorna i klorin. Som en fashion-grej.
Nu hemma. Laddar för fredagsmys. Godis och Popcorn.

Och vi kommer inte tillbaka...

Eftersom att Harry vaknade redan klockan sex imorse var vi tvungna att hitta på en förmiddagsaktivitet. Och turligt nog, tyckte jag då, hade jag tidigare anmält oss för att vara med på sångstund i biblioteket i Fältan.

Väl där, och inne i ett rum med en massa dagisfröknar och andra barn kände jag hur trött jag var. När sen Jeff Goldblums okände halvbror klev in i genom dörren med gitarr runt halsen kände jag att jag kanske skulle piggna till.

Denna tanke övergav jag redan efter en halv minut. Nån måtta får det ju ändå vara på larverierna. Den här föreställningen, och den här mannen med sin ICKE buktalande fula papegoja Ruff tog helt klart priset. Men det här är såklart bara Harrys och min åsikt. En del barn var riktigt roade. Andra grät.

Och vi kommer inte tillbaka.
Verkligen inte.
Nu ska vi strax till Grand för lunch med Maja, Axel, Johanna och nya lilla Joni.

Måns och Harry

Måns och Ullis kom över på middag och stannade på bus. Harry och Måns är värsta bundisarna och viglar upp varandra totalt. De sprang runt, skrattade, skrek och hittade på en massa bus.
Killarna kramades ordentligt två gånger innan det vinkades hejdå. Själv föråt jag mig på godis, och bebisen i magen kan inte sluta sparka mig i revbenen nu. Sockerchock.

En annan sorts hår

Här finns helt klart förutsättningar för framtida dreads.

Estelle

Lunchade med Estelle på Mocho idag, Mocho är ett av de töntigaste ställena i den här stan. Men tyvärr finns ju inte så mycket annat att välja på nere på Östermalm, så det är ju lätt att man hamnar där. 

Vid bordet bredvid oss satt Katrin Zytomierska. Hon såg inte ut som hon gör på bloggen.

Estelle har tre små killar och jobbar heltid, jag är sjukt imponerad av detta. Hur hinner människan tvätta håret kan man fråga sig? Men om man nu känner Estelle vet man att hon väljer att inte tvätta håret så ofta. Mest för att spara på håret tror jag. Men det sparar ju tid också. Hur som helst är hon väldigt härlig att umgås med. Bara positiv energi, har aldrig varit med om att jag känt dåligt samvete för något med henne - förutom idag egentligen, då jag gnällde en del.

Martinas kostym-förbud

Det här är en kort fortsättning på tidigare inlägg.

Martina, som alltså älskade att bära "kostymen" när vi bodde i LA, har numera kostym-förbud hemma. Jag tycker synd om henne för det. Jag tror vi bar mer kostym än vanliga kläder under vår USA-period. 

Vi åkte till och med till skolan i kostymen. Har ett par fantastiska bilder på Martina som ser ut som Ozzy Osbourne, men det här var ju alltså innan man skaffat digitalkamera - så ni får använda fantasin och föreställa er hur det såg ut.

Snabbare än Stålis

När Henrik är på jobbresa är jag snabbare än Stålmannen (och mig själv i vanliga fall) att hoppa i gympaoverallen så fort jag kommer innanför dörren.

När Martina och jag bodde i LA kallade vi våra overaller "kostymen". 

Kostymen är det bästa man kan ha på sig. Ju mer ful och sliten, desto bättre.

Och så ett glasspaket på det.

Katoey, transa eller bara gravid?

Henrik åkte till NY imorse, det var lite sorgligt. Mest sorgligt för att han tycker det är så jobbigt att vara ifrån Harry. Och så kommer vi sakna honom förstås.

Jag och Harry mötte upp med Maja och Axel på öppna förskolan. Där blev det sång och dans. Ungarna tyckte det var superkul förstås. Maja och jag kände oss väldigt duktiga, och avslutade  med lunch på Foam.

Maja och jag pratar ofta om gravid-utseende. Man förändrar ju utseende något helt otroligt när man blir gravid, speciellt i slutfasen. Läpparna bara flyter ut och blir gigantiska, och detsamma händer med näsan. Vissa kvinnor liknar till och med transor eller katoeyer (aka Ladyboys). Man tänker ju inte riktigt på det när man är det, men det är lätt att se i efterhand. På bilden är jag på ett bröllop och det är ett par veckor kvar tills Harry föds. Jag ser ju inte klok ut med den där jättenäsan och jättemunnen. Och det här kanske inte syns på just den här bilden, men till råga på allt har jag spökat ut mig i en jättefärgglad klänning med jättesmycken till. Med de där läpparna och den näsan borde man klä sig lite mer diskret. Det ska jag komma ihåg till denna gång.

Efter lunchen fick Harry vara hos Farmor medan jag var på massage. 

Nu är vi hemma och flyger helikopter.

Blockbuster-rösten

För övrigt är verkligen amerikanarna bra på det de gör. Bara det att de valt en man med en röst värdig att speaka en blockbuster-film, till att presentera de olika deltagarna vid installationstalet gör mig glad.  

Vore kul att höra TV4-mannen presentera Fru Talman i riksdagen nästa gång.

Det är honom man vill vara

När den här mannen dyker upp i bild inför installationstalet säger Henrik; "Det är honom man vill vara". Mannen på bilden är alltså Rahm Emanuel, och han kommer vara Barack Obamas stabchef i Vita huset. Enligt Henrik är det han som är anledningen till att Barack nu är president. 

Lite roligare fakta är att det är honom som Josh Lymans karaktär i West Wing är baserad på. Och han har en bror som heter Ari Emanuel som är Hollywood-agent - och det är honom Ari Gold (Henriks stora idol) i Entourage är baserad på. 

En sjuk dag

Dagen har definitivt tillbringats i sjukdom för min del. Inte roligt. Henrik har inte ens velat vara i samma rum som mig. Han åker till NY imorrn och är livrädd för att flyga sjuk. Här är dagen i bilder.

Henrik och Harry flyger med den fjärrstyrda helikoptern.
Harry äter TV-middag framför Obamas installations-tal. Här har Henrik just berättat för Harry att hans lillebror kommer kliva ner från samma trappa som Obama.
Jag har tillbringat dagen i tofflor under en filt, när jag inte legat i badet, vilket jag gjort kanske fyra-fem gånger vid det här laget.
Jag kollar på West Wing och Henrik fortsätter som en besatt med pusslet.

Segt

Något obestämbart virus verkar ha drabbat hela familjen. Väldigt segt, jag hatar verkligen att vara sjuk. Nu vet jag i och för sig inte om jag är sjuk ännu. Känner mig bara konstig. 

Oavsett vad, kommer vi i alla fall klockan fem sitta bänkade framför teven. Vi ser mycket fram emot Obamas installation! 

Besattheten är redan ett faktum

Harry har kanske haft en av sina tristaste kvällar...

Vårt nya projekt

Här är vår nya kvälls-sysselsättning. Ett tvåtusen-bitars pussel. Henrik tycker att han rent teoretiskt borde vara bra på det här. Och så sätter han igång, han tar bara en bit på måfå. Jag som är lite smartare fattar att man rent strategiskt gör bäst i att börja med ett hörn.

Måndagens kodakmoment

Harry och jag mötte upp med Maja, Axel, Issa och lilla August på Saturnus. Vi pratade mestadels om helgens bröllopsfest. 

Den här bilden är resultatet av en längre fotosession där jag försöker få till en bra bild. På den första bilden har jag ingen haka över huvudtaget, utan bara ett ansikte som sen övergår i kropp. Nästa bild tar jag åt fel håll, ut på gatan istället för på oss. På den här bilden har jag själv försvunnit ur bild. 

När jag kommer till NY ska jag investera i en Canon G10, och med den ska jag lära mig att ta riktigt bra bilder.

Harry leker Salong. 

Medan allt detta pågår ligger Henrik hemma med jätteont i magen. Kan det vara ett begynnande magsår? Till råga på allt har han namnsdag idag, och det hade jag förstås glömt. 

Innan jag träffade Henrik tyckte jag att namnsdagar var något som firades med tårta och en liten present. Så var det i alla fall i min familj. Henrik delade inte denna uppfattning så namnsdagarna föll i glömska. Men så nu helt plötsligt tycker han att detta är något att fira. Han som inte ens tycker att årsdagar är något man firar på speciella dagar.

Jennie och Filips bröllopsfest

The cake-opening som Jennie kallade det.

Åh vilket party!

Jennie och Filips bröllopsfest var en riktigt lyckad tillställning. 

Vi var några som möttes upp tidigare på kvällen för en drink eller två på Diplomat, redan där var det en mycket känd TV-profil som full fick tacka för sig och gå hem...

Sen blev det båtresa ut till "Grottan" i Nacka där festen gick av stapeln. Jag som givetvis var nykter förstod rätt tidigt att detta skulle bli en riktig fylle-historia - om än en rolig sån.

Jag hade Per Gunne till bordet och det är jag glad för, han var väldigt trevlig och rolig. Middagen var kanske den längsta ssittning jag varit på. Fick tidigt höra att det var sjutton tal som skulle avklaras. Detta samtidigt som toastmaster-Micke hade ambitionen att köra en quiz som längdmässigt kunde jämföras med en hel Bingolotto-kväll. Den kombinationen gick givetvis inte. 

Ett av kvällens kortaste och gulligaste tal stod Filips syster Linda för. Hon förklarade kort och gott att om hon haft en "fotoagentur" skulle Jennie helt klart varit anställd som modell där. Och så avslutade hon med "puss och kram". 

Efter middagen gick det snabbt upp för mig att jag var tvungen att göra en reträtt. Folk var så berusade att det var omöjligt att som gravid kunna stanna kvar. Olle Palmlöf och Kristoffer Graci var bara några av fylltrattarna som skulle snacka och vara roliga på ett sätt som en nykter inte kan ta in.

Jag hade hur som helst en väldigt rolig kväll och är nöjd att jag lyckades stanna till två. Vid fyra-tiden ringde min berusade älskling från en parkbänk ute på gatan. Jag kastade ut nyckeln från balkongen och såg honom sen gå mot porten. Vad som sen pågick under de tjugo minuter det tog för honom att ta sig in genom vår ytterdörr är oklart. Jag låg i sängen och lyssnade på hans klampande fotsteg i cowboy-bootsen som gick upp och ner i trapphuset. 

Jennie och Filip får gå upp på scenen och sjunga "Vår bästa tid är nu". Det var härligt!
Jag peppar en full Henrik som insett att det är sex eller sju tal till innan det är hans tur att tala. Inte den bästa förutsättningen för att det ska lyckas...
Även Fredrik gör sitt bästa för att peppa... Han har sitt tal avklarat. En mycket lyckad historia. Hans och Martin Perssons tal var kvällens absoluta höjdpunkter. Och Linas!
Så såg jag ut. Johan Molander tyckte att jag såg ut som en snyggare variant av Sophia Loren. Jag hoppas han menar när hon var ung. Då tar jag det som en superkomplimang. För övrigt undrar jag varför min kropp på den här bilden fått så många likheter med President Bartlets fru i West Wing. Kompakt och ihoptryckt på något vis.

Dagen so far

Harry hämtades tidigt imorse, och vi tog oss efter det till Sturebadet. Henrik som tydligen inte varit där på väldigt länge blev väldigt besviken på att vatten-gympandes pensionärer i massor var det enda som kunde beskådas därinne. 

Jag förvånades faktiskt också över hur det är möjligt att så många pensionärer kunde vara där samtidigt. Och hur de har råd. Efter att vi sett en av dessa snyta sig, inte bara en gång, utan tre gånger i vattnet efter vattengympan kände vi oss inte särskilt sugna på att hoppa i poolen. 

Men vi njöt ändå av våra behandlingar som var kurbad varvat med massage.

Efter badet blev det en lunch med starköl på Lisa Elmqvist i Östermalmshallen. Henrik åt räksallad och jag tog en ångad Helgeflundra. Jag försökte tala mig varm för att Henrik skulle skippa vaxet i håret på festen ikväll. Hans fluffiga silverhår är något av det snyggaste jag vet. Gillar inte när det vaxas.
Sen hör och häpna, tvingade han mig att köpa ett par nya skor. Det är inte varje dag man blir tvingad till något sådant. 

Dagens kontor

Dagens kontor: Anglais. Dagens kollegor: Issa, Lisa, Maja och Axel. I vanlig ordning var det tunga samtalsämnen som avhandlades. Politik, litteratur och de senaste världsnyheterna för att dra det i stora drag.
Här har Lisa lyckats ta en bild på något utav det vi pratade om, genom att låtsas ta en bild på mig och Harry. Paret längst till höger hånglade å det grövsta (tänk petting). Vi misstänkte att det var något fuffens, mannen bar en förlovnings- eller vigselring. Medan kvinnan var ring-lös.

 

Sen damerna bakom mig där. Vi börjar med Plastansiktet med pälskreationerna; hon fullkomligen avskydde, kanske också äcklades av barn. Lilla Axel råkade krypa i närheten av deras bord i början på lunchen. Plastansiktets reaktion gjorde att både Maja och jag fruktade att hon skulle "märka" Axel med stilettklacken. En väldigt läskig person, vi skulle konfronterat henne om det inte vore för att vi värnade om våra barns liv. Damen mittemot henne är visst modechef på Amelia.   
Efter det råkade jag hoppa in i en affär och göra ett litet handväsk-fynd. 

Nu ska det planeras middag och fredagsmys. 

Sen ska det laddas inför Filip och Jennies bröllopsfest imorrn. Det ska bli kul! För mig och Henrik börjar dagen på Sturebadet. Harry åker till mormor och morfar.

Det här är för sjukt.

Vilken hjälte den där piloten är. 

Syra i ansiktet

Det är ju sjukt att man frivilligt sätter syra i ansiktet. Jag har precis gjort det, känns som att jag blivit besatt av detta. Det började med en syra-behandling på Revivekliniken för ett tag sen. Det var en avancerad och dyr sak. Efter att man genomgått den kunde man köpa med sig en hem-version av behandling. Nu står den där och ropar på mig från badrumsskåpet varje gång jag är i badrummet. 
Svårt att få skärpa i bilden. Men syra-produkten kommer i alla fall från Mene and Moy. Ska slänga på en kur på Henriks trötta ansikte snart.

Nu ropar en McFlurry Lion på mig från frysen. Jorå, det blev hela kostcirkeln från McDonalds till middag.

Ceasar John Tage

Vi var på ultraljud idag för att kolla att allt såg bra ut med nya bebisen inför NY-resan. 

Det gjorde det. 

Ultraljuds-tanten sa att han hade en fin profil, jag tyckte också att det såg så ut. När vi var på ultraljud med Harry i samma vecka som nu fick vi en stillbild från ultraljudet med oss hem. Jag studerade bilden i detalj, och oroade mig en hel del för hur hans näsa såg ut. Den såg så konstig ut på nåt sätt. Jag tog givetvis upp det med Henrik, som upprört sa något i stil med "tyst nu. Är det där näsan så ska vi va jävligt oroade, det måste ju va hans arm". Jag såg ju att det inte var armen men kunde inte säga det till honom. Jag fortsatte oroa mig en hel del för det där under den fortsatta graviditeten. Henrik fick ju smeknamnet "King Edvard" som liten - för sin näsas likhet med potatissortens namne. Nu gick det ju bra, och jag förstår att det måste varit en rörelse i bilden som gjorde att Harrys lilla näsa flöt ut till en blobb. 

Pullan

Estelle och jag mailar lite fram och tillbaka om att vi måste hinna ses innan jag åker till NY. Hon kallar mig för "Pullan" i det senaste meddelandet. Det är inte ok. Ordet eller smeknamnet "Pullan" måste vara en av de fulaste benämningarna man kan ge någon. Efter att jag informerat henne om detta, kallar hon mig nu istället för "Skatten".  

Succé

Harry älskade öppna förskolan. Han blev helt vild, galen och rolig. 

Och han var argare än argast när jag packade ihop oss för att gå därifrån. Igår efter att han fått vaccin-sprutan på BVC gav han mig en örfil. Han tyckte väl att jag lurat honom eller nåt. Syster Elisabet undrade givetvis var han fått det ifrån. Alltså örfilen. Det undrar jag med.

Premiär

Idag blir det öppna förskolan-premiär för oss. Har tre stycken vi ska testa. Börjar med Villagatans. Det känns flott.

Tack Harry!

Glasögonen som jag införskaffade när jag och Martina bodde i LA år 2000 - och som jag faktiskt använt till och från ända sen dess - lyckades Harry ikväll inom loppet av ett par sekunder förstöra. Nämen.

Jag har faktiskt fått reparera dem vid ett annat tillfälle när jag tänker efter. Det var när Henrik tyckte att han skulle putsa bort de små reporna i glaset med Autosol. 

Autosol är ett polermedel som man enligt hemsidan kan polera bilen, båten, husvagnen, cykeln, kastruller och diskbänkar med. Inte glasögon.

Efter Henriks putsning av brillorna var det som att titta ut i Lutzen dimman, miljoner med små små repor var allt man såg. Henrik anser sig själv vara en äkta handyman. 

Harrys dag

Framför helikoptern utanför Polis-muséet. 
I lokomotivet på Tekniska muséet. Allvarlig.
Flyglektion med morfar hemma hos kusinerna. Lite okoncentrerad.