Smörgås Chef

Vi tog en promenad i sommarvärmen Bleecker street ner mot Greenwich street och butiken Oliver Spencer, där Henrik investerade i ett par dyra och snygga gubbskor. Sen mötte vi upp med Filip och Jennie på restaurangen Smörgås Chef på 12th street.
Man undrar förstås om det är en luring det här med värmen. Kommer man kunna fortsätta att gå i bara t-shirt nu? Förmodligen inte.
Vi har helt fallit till föga, och Harry får nu beställa egen Cola istället för att smaka på våra.
Sen kom Madde och Sven förbi.
Snygg-Sven körde mössa trots värmen och trots att han har håret i behåll.

Ahh sommar i NY

Sommaren slog ner i NY idag. Det var säkert över 20 grader på förmiddagen, och den här mannen hade visst fått värmeslag... för det här har väl aldrig varit ok?

Är det verkligen rätt storlek?

Beviset

Nu har vi svart på vitt att Henrik faktiskt nu är Reverend Henrik, dvs Pastor Henrik. Han har till och med fått ett p-tillstånd.

Drömmar om högklackat

Efter gympan som till och med gav mig träningsvärk mötte vi upp med Jennie för en lunch på Pastis. Vi gjorde förstås inte annat än att prata om hur fantastiska män vi har.
Och från Harry haglade superlativen om vilken fantastisk pappa han har.
På väg därifrån drömde jag mig bort för en sekund och önskade att jag kunde gå i ett par Louboutin.

Gympa

Dagen började med en tuff gympalektion på Babymoves. Harry var mer än exalterad. Och blev best buddy med ledaren Craig som varit manager åt ett rockband från Eskilstuna.

Nämen, är det inte smör...

Henrik frågar mig för ett par dagar sen om vi har smör hemma. "Visst", svarar jag. "Vadå, det här?" säger han och pekar på den här byttan. "Ja", säger jag. "Men det här är ju inte smör. Det står ju I can´t belive it´s NOT butter."
Det är helt sjukt, men jag har alltid läst det som "I can´t belive it´s butter". Även under de år då jag bodde i LA och köpte det här smöret. Henrik tycker att jag är ologisk. "Vadå, menar du att vanligt smör skulle smaka så dåligt att det här företaget skulle marknadsföra sitt smör med sloganen "Jag kan inte tro att det är smör"? Ja, det är väl något sånt jag tänkt.

Lunch med Madde

Senare träffade jag upp Madde, vi lunchade på restaurangen Alexandra nere på Hudson. Det var mycket trevligt, och jag är väldigt glad att hon jobbar bara tre kvarter från vår lägenhet. Många luncher lär det bli. Det är sjukt, men det är nästan ett decennium sen Madde och jag träffades för första gången. Det var i och med att vi båda jobbade med kanonprogrammet "På rymmen". Madde är nu en riktig hotshot inom TV på ett bolag här i NY. Och jag har en bulle i ugnen. Så kan det gå. Efter det gick jag på en gravidmassage som jag verkligen kunde haft ogjord. Hade jag kunnat, hade jag flygit in Anischa.

Tvättinrättning

Jennie kom förbi på förmiddagen på en fika och för att tvätta lite kläder. Vid sidan av tevejobben drar vi ju in lite extrapengar som tvättinrättning. Jag fick en välbehövlig dos skvaller och umgänge. Harry ville inte sluta krama Jennie, utan klängde sig fast som en liten apa.
Även när hon försökte jobba - här mitt uppe i ett franskt drama, med två telefoner samtidigt - ville Harry hänga kvar.

Harry Houdini

Vaknade 5.30 imorse av någon som tassade omkring i lägenheten, trodde först att det var Henrik. Men efter att ha ropat ett tag gav jag upp och tog mig upp ur sängen. I vardagsrummet satt Harry och pillrade med något. Hade det inte varit för en upptäckt vi gjorde igår hade jag kunnat gå och lägga mig igen. Men igår upptäckte vi att Harry når till hissknappen (det är verkligen sjukt, för det gjorde han inte när vi kom hit). Och det betyder att han kan trycka hit hissen och åka iväg om han skulle vilja. Vi måste hitta en lösning på det idag. På bilden ser man utbrytarkungen Harry Houdini inför att han ska göra en utbrytning ur ett fängelse år 1898.
Henrik kom upp vid 7-tiden, och då tog jag mig ut i den fantastiska morgonsolen och köpte tulpaner. Älskar alla flower stands som finns på varje hörn här.

Blue Ribbon Bakery

Födelsedagsmiddagen igår kväll intogs på Blue Ribbon Bakery på Downing street (i våra kvarter). Enligt Henrik kommer vi inte gå tillbaka dit. Servicen får 1 stjärna, maten 3 stjärnor och miljön 5 stjärnor. Men det föll alltså på servicen, vår servitör kändes som att han ville göra allt annat än jobba just där och då. Harry stod för underhållningen - 10 stjärnor.

Harry träffar kändisar

New York har fått celebert besök. Sten "Taxi" Johnsson, Jan Myrehed och Edwin Johnsson från "100 höjdare - skönaste människorna" har flygits in direkt från Sverige. Och när Harry och jag var uppe och hälsade på på kontoret idag fick vi träffa de här sköna typerna. Harry hade svårt att dölja sin genuina glädje över detta möte.
Här visar Edwin Johnsson vad han shoppat på sitt VISA-kort under dagen. Han kan ju konkurrera ut vilken fashionista som helst.
Sen äter vi lunch med Filip, Jennie, Henrik och Sven.
Nu sitter vi hemma och väntar på Henrik, och när han kommer blir det födelsedagsmiddag.

Båten

Harry sätter sig flera gånger om dagen i sin verktygslåda. Och så säger han "båten".

Grattis Henrik!

Idag är det världens bästa man, och världens bästa pappas födelsedag. Det blev alltså kaka ("kakka" som Harry säger) och presenter på sängen här på morgonen. Och här kommer en liten homage i bilder till min fantastiska man. Det är om vad han saknar och längtar efter.
Röka en cigg och dricka en whiskey i solnedgången på ön.
Åka vattenskoter och hoppa i vågorna utanför ön i denna outfit.
Fiska på ön.
Den årliga midsommarfesten på ön. Just denna bild är från midsommar 2004, alla tittar på Uffe Brunnberg som just trampade in i vår fest. Folk trodde att han var inhyrd som en attraktion. Vilket han inte var.
Här är Uffe och Micke Svensson.

Ön är alltså det enda min man saknar från Sverige.

Ringman, inte vingman...

När vi var på sångstunden tidigare idag så tänkte jag mycket på hur förvånad Harry såg ut när hans vanliga sånger helt plötsligt lät så annorlunda. Itsy bitsy spider, twinkle twinkle little star och så vidare. Och så kom dom till en låt om de olika fingrarna som gömde sig bakom ryggen. Alla fingrar hette något som sen slutade på "man" typ pointerman, longman, pinkyman och ringman. Den var rätt lustig. Nuförtiden nöjer man sig med rätt lite.

Till Martina

Martina, det är bara du som förstår detta inlägg...

Utryckningar

Något som man stöter på oftare än filminspelningar här är utryckningar. Idag har jag sett tre stycken. Här är ett gäng brandmän på utryckning. Vad de gör på denna utryckning är oklart.
Här är jag själv på utryckning på Bloomingdales.
Det här var en annan utryckning, det syns inte så tydligt på bilden men det är alltså en brandbil längst till vänster och en längst till höger. Och i mitten ryker det från under gatan. Den här blev jag faktiskt lite rädd för för att det luktade så konstigt. Typ elektrisk brand. Och den pågår precis där jag ska ta mig fram för att göra dagens matinköp på Gourmet Garage. Det fick jag helt enkelt hoppa över.
Medan jag var ute var Harry hemma med Hannah som var hos oss på prov idag. Det hade gått hur bra som helst.

Den sista utposten

Efter sången på biblioteket tar vi en promenad i kvarteret, med målet att hitta ett ställe där jag kan gå och få min gravidmassage. Vi går förbi en filminspelning, och det slår mig att jag gått förbi ett "set" kanske varannan dag sen jag kom hit. Varje gång försöker jag gissa vad det är för inspelning genom att läsa skådisarnas namn på dörrarna. De vita trailers som står här höger i bild är alltså skådisarnas loger. Det står en massa olika namn på de olika dörrarna, men de sista dörrarna har namnet "Jack" - på tre dörrar i rad. Jag tänker genast Jack Nicholson.
Sen närmar vi oss vår lägenhet och hittar detta ställe - The Point. Det är ett café där man kan fika, luncha och sticka. Ja, det är ett knitting-café. De säljer garner i massor och har knitting-kurser. Det här kommer nog bli min mammas utpost när hon kommer hit.

Villagatan fast i Greenwich...

Tog med mig Harry på sång- och lekstund på biblioteket här rätt över gatan. Förväntningarna var höga från oss båda. Nu ser man inte så tydligt på den här bilden (jag vet, man ser inte alls), men det är en kille som leder sångstunden, han är kanske runt tjugofem eller trettio och väldigt hemvävd. Han har stora skor att fylla eftersom att vi bara jämför med Villagatans parad-damer Ann-Christine och Gunilla.
Och han fick ändå rätt godkänt, även om han inte bet oss i tårna. Vi kommer komma tillbaka.
Jag gillar egentligen inte att generalisera, men jag tror aldrig jag sett så många chipsätande mexikanska barnflickor på ett och samma ställe för övrigt.
Såhär ser det ut där man går in.

Barhäng

För övrigt börjar jag verkligen längta efter lite (lätt underdrift) barhäng. Utan min gravidmage i släptåg.

Varför bryta en god vana?

Efter middagen som bestod av homedelivery från Johnny Rockets slog Henrik näven i bordet, och beslutade att "nu är det nog". Nu ska vi ändra våra matvanor. Hmm, det ska bli intressant att se hur detta ska gå till.

Föda barn med stil och glamour

Började dagen med den här sockerchocken. Skulle nämligen till doktorn för att lämna blodprov för diabeteskoll. När jag lämnade lägenheten var det denna syn som mötte mig på gatan. H-e hade vi inte lämnat detta bakom oss i Sverige, trodde jag?
Är ändå väldigt imponerad av hur bra snöröjningen funkar här. Det plogas och skottas för fullt, och det verkar egentligen inte krisa nånstans. Förutom på taxifronten. Efter att ha suttit i väntrummet hos doktorn och läst broschyrer där man kunde beställa designade "föda barn"-rockar ("why not add some taste and style to your most memorable moment", stod det skrivet) fick jag till slut lämna ett blodprov. Och efter det skulle jag bara ut på gatan för att haffa en taxi och åka hem igen. Lättare sagt än gjort. En timma senare, genomfrusen och gråtandes lyckades jag till slut få tag på en. Då hade jag två gånger blivit omsprungen av luttrade New Yorkers som förmodligen ansåg sig förtjäna en ride mer än mig.
Tänker på det där med att föda barn med stil, och kommer ihåg att Lisa fick tipset av sin mamma att fiffa sig lite mellan värkarna. Det finns ju ingen anledning att ligga där och se ful ut... eller? Väldigt PK.

Utvandrarna

På bilden; jag, Henrik, Harry och våra andra ungar...

Vi köpte sjuka mängder köttfärs idag och efter det känns det som att vi inte gjort annat än att rulla och steka köttbullar hela dan. Harry har som sagt varit väldigt dålig på att äta maten här (han saknar blodpuddingen och falukorven skulle jag tro), och köttbullar har alltid varit en favorit. Efter att ha gjort detta jättelass med köttbullar skulle Harry få provsmaka, och han kunde inte sluta. Jag kunde inte sluta tänka på scenen i utvandrarna när det lilla barnet äter palt tills hon dör.

Snö i NY

Idag snöade det i NY. Vi tog en promenad på stan och hamnade till slut på vårt mysiga kvartershak där vi åt brunch. Harry fortsätter rata i princip all mat och vill bara dricka juicer, shakes och äta frukt.