Marknadsföringen

På vårt "redaktionsmöte" förra veckan tyckte Issa, Ann och Maja att jag borde försöka få igång någon slags marknadsföring för min blogg. 

Jag har inte gjort något för att få igång detta - och Ann Söderlund, som självmant sa att hon ville länka till min blogg glömde väl bort detta samtidigt som hon glömde resten av sitt liv. 

Men så idag när jag gör min vanliga morgon-koll av alla bloggar jag följer, hittar jag detta otroligt rörande inlägg om mig själv och min blogg. kolla här. Men herregud, är jag verkligen så fantastisk? Tack snälla Lotta! Lottas blogg är en av de bloggar som jag följer mycket noggrant. Hon är en hårt arbetande superhjälte och mamma som kämpar mot cancer. 

Jag har väldigt många roliga minnen av en sanslöst frispråkig Lotta från "tjejsoffan" i TV-programmet Silikon som jag producerade. Vi jobbade sen ihop också redaktionellt. Hon är en väldigt cool person.  Snygg är hon också, titta bara på bilden!

Ansiktsförlamning?

Läser den här artikeln om Henrik läs här. Och jag slås av att något verkar ha hänt med hans ansikte, det ser snett ut. Har han drabbats av en lättare ansiktsförlamning? Eller är det såhär min man ser ut?

Harry och hissen

Harry tycker det är väldigt spännande att åka hiss, och han gör en stor affär av att kliva i och ur hissen.

Han funderar först ett tag, tar sen ett fast grepp om dörren, siktar, tar sats och skuttar sen över hiss-glipan.  På nåt sätt har han fått för sig att han skulle kunna ramla ner i mellanrummet mellan golvet och hissen. Det är ett mellanrum på kanske 4-5 cm, så jag antar att han inte riktigt förstår avståndsbegrepp.

I väntan på UPS

Har missat ett bud från UPS två dagar i rad, så imorse ringde jag bud-företaget för att se om jag kunde få ett ungefär hum om när de skulle komma med paketet.

Nej, det kan de tyvärr inte svara på säger dom när jag ringer. Är det 1978 eller 2008 undrar man? Hur kan ett budföretag inte kunna lämna en ungefärlig tid på när de ska komma? Nu har jag suttit hemma, eller hängt i närmsta kvarteret (med utsikt över porten) hela dagen och har fortfarande inte sett skymten av den leende vinkande mannen i brunt. 

Hur svårt kan det vara att åtminstonde lämna ett spann på 2-3 timmar då man bör vara hemma för att kunna ta emot sitt bud? 

Det gör ju inte saker bättre att det här kanske var den enda dagen med riktigt dagsljus på ett par månader. 

Idol på Ladan

Vi var och snabbfikade hos Stoffe och Hanna så att småkusinerna fick träffas. När vi kom hem igen såg vi ett välbekant ansikte stå och prata i telefon utanför sunk-krogen Ladan, som ligger i vårt hus. Idol-Kevin som faktiskt vann den mest ointressanta säsongen av Idol (trots bästa juryn) stod där. Och han såg inte alls så glad ut som man kan tänka sig att en Idol-vinnare ska göra. 

Och som Henrik sa "Vad gör han på det här sunk-stället, borde inte han ha fullt upp...?". Det borde han verkligen. Då kommer jag att tänka på att Ladan faktiskt ändrat koncept det sista halvåret. På ICA Gärdet sitter det numera lappar lite då och då om det nya koncepet - att de kör med trubadur-afton titt som tätt. Aha, det är alltså här på Ladan i vårt hus som Kevin kör igång en lysande karriär.

En rebound-bok

Läste igår ut "Egogirl". Den kan definitivt klassificeras som en rebound-bok, eller kanske till och med ett one night stand. En bok mellan två andra böcker alltså. Svårt att skriva en biografi när man bara är 27 eller 28 år - eller vad det nu var Gynning va när hon skrev den. 

Började redan för några dar sen med Bokklubbens nästa bok "Garlic and Sapphires", och den känns mycket lovande.

En vanlig söndag

Skulle egentligen åkt till landet för att äta julbord hos mamma och pappa, men fick ett meddelande tidigt imorse om att mamma och husdjuren var sjuka. Så det blev en Plan B.

Vi tillbringade dagen på Skansens Julmarknad.

Vi åkte bergbanan. Harry åt pepparkakor, lussebullar och korv.
Vi dansade lite på dansbanan. Larvigt, tyckte Harry.
Och så drack vi glögg. 

Men när jag ville att Harry skulle få träffa djuren inne på Akvariet tyckte Henrik att det räckte med aktiviteter för en dag. Allt som allt var det ändå en väldigt trevlig utflykt.

Luciabad

Harry ville absolut inte sova middagslur idag så det blev ett Luciabad på bryggan istället. Harry såg en massa svanar och ropade "Kanka, Kanka, KAAAAANKA!" efter dom, samtidigt som han vinkade som en besatt. De vinkade inte tillbaka. 

Micro med popcorn

Igår poppade Henrik micro-popcorn till Harry. Det är Harrys variant på "fredagsmys". Hursomhelst så öppnade Henrik påsen innan det var helt färdigpoppat. Sen stoppade han in påsen igen och poppade vidare, jag sa då "nu kommer det bli fullt med popcorn i micron". Ingen kommentar. Idag när jag öppade micron för att göra välling såg det ut såhär. Ska vi ha en micro MED popcorn nu? Kommer de stanna där för gott? 

Det hör inte till ovanligheterna att man öppnar ungsluckan hos oss och hittar oigenkännliga bitar av något som kan ha tillagats helgen igen. Till exempel kan det vara svarta förkolnade potatisklyftor eller rotfrukter - men det är väldigt svårt att se ursprunget. 

Det är ett känt Bastin-drag att lämna så har jag fått höra. 

Huset som Gud glömde

Mitt pepparkakshus får inte Henriks välsignelse. Han tycker att det är fult och undrar varför jag inte ville göra ett fint hus. Det undrar jag också. Fast är ändå lite nöjd.

Nu är det jul här i vårt hus

Henrik pratar ofta - året runt - om hur bra han är på att klä den perfekta granen. Nu har vi i alla fall gjort det ihop och är båda nöjda. Det är faktiskt vår första gemensamma gran. 

Nu har vi bara ett problem. Harry. Han tror att granen och allt som är i granen är hans nya leksaker. Man skulle behöva sätta ut ett elstängsel framför granen.

Jakten på den perfekta granen

Hämtade Henrik på jobbet och sen åkte vi till Storängsbotten för att leta efter den perfekta granen. Henrik är perfektionist, så det kunde slutat illa. Men vi kände båda två att vi hittat rätt när vi såg denna!

Ingen rast, ingen ro i juletid...

Folk är som galna i juletider. Nästa år blir det helt klart en resa till solen för vår familj - om jag får bestämma.

Hela förmiddagen har gått så fort fram att det känts som att varje timme avverkats på 20 minuter, en stroboskop-känsla nästan. Nu har jag utfodrat Harry, som sen ska somna med välling i bilen. Sen ska granen inhandlas. Det ser jag i alla fall fram emot! Sen åker vi till ön.

Lilla skuggan

Det är verkligen ingen lek att vara mammaledig med en 1,5-åring den här årstiden i Sverige. Bara att få på alla kläder som behövs för att Harry ska kunna vara ute tar säkert 20 minuter. Sen är det så bråttom ut att jag knappt själv hinner få på mig mina kläder. Väl i parken känns det som att jag har synfel -10,0. Färgskalan går i grått, brunt och svart och alla kontraster den här årstiden är så oskarpa att jag tror att jag håller på att bli blind. Harry gör skäl för sitt indian-namn  "Lilla Skuggan", och håller sig i enlighet med det som en liten skugga i förhållande till de andra barnen. Har han tagit en spade och något annat barn vill ha den låter han det andra barnet få den. Jag försöker få honom att bli lite tuffare. Men han är mer en Ferdinand. 

Efter parken gick vi till Fältan för att snabbt handla lite julklappar innan lunchen. Detta projekt var bara att glömma. Så fort vi kommit en meter in i första affären beter Harry sig som att han befinner sig vid porten till helvetet. Han skriker, vrålar och ser ut som en rysk gymnast när han försöker krångla sig ur bältet i vagnen. 

Så när vi sen mötte upp med svägerskan Hanna var humöret kanske inte på topp. Men lunchen blev trevlig! Vi har våra favoritsamtalsämnen som vi inte gärna byter ut...

 

Golden Girls

Fick ett sms av Maja igår som sett Carolina Gynning på stan, Maja tyckte att Gynning kanske skulle bli en bra pensionärs-partner. 

Det som föranledde detta var ett samtal vi hade om att när man blir äldre kanske det är bättre att bo ihop ett gäng damer istället för med sin man. Män blir ju ibland rätt griniga och tystlåtna gubbar med åren... Och kvinnor blir sociala och så snackiga att männen blir ännu tystare. 

Jag tycker att det i tanken känns väldigt härligt att bo ett gäng damer på nåt varmt och soligt ställe, och bara sitta och snacka och dricka drinkar. Och så kanske man träffar sin man nån gång då och då. Henrik kommer nog bo ensam ute på nån ranch och köra en pick up med NRA-dekaler på bakrutan. Jag kommer givetvis hälsa på honom så ofta jag kan.

Gynning skulle nog vara Blanche längst till vänster på bilden.

Vardagsglamour

Har just lagat den äckligaste middagen Harry nånsin ätit. Jag mår själv illa bara jag tänker på det. Att laga mat är inte en av mina starka sidor. Annars tycker Harry att det är väldigt kul att hänga i köket när jag lagar mat. Han beter sig som en liten viking och har sina egna små grytor och kastruller. Och så dricker han omåttliga mängder vatten ur decilitermått och soppslevar. 

Ingen Hollywood-glamour här inte. Fast på väg mellan lunchen och massagen idag fick jag en dos glamour när jag införskaffade en nyårs-blåsa. Som jag hoppas att jag kommer kunna ha då på nyår alltså... En till del glamour får vi nu när vi tittar på Nobel-sändningarna, och impas av SVT:s utsända som först pratar japanska med en pristagare, sen tyska med en annan och sen franska. Själv skrev jag förr i tiden i mitt cv att jag kunde engelska, spanska, tyska och lite italienska. I själva verket kan jag bara engelska och svenska. 

Redaktionsmöte

Lunchen med Ann, Issa och Maja var som väntat en härlig historia. Det här är tre personer som jag tycker väldigt mycket om! Vi hade som vanligt bara djupa och intellektuella diskussioner. Tänk redaktionsmöte på Hänt i veckan. Jag fick reda på en hel del spännande nyheter inom vårt intresseområde. Mer om detta senare. 

På bilden: Issa som är så gravid att hon börjat tro att bebisen kommer ta studenten i magen, Ann som alltid lyckas vara positiv och fylld av energi trots ett liv i kaos, Maja i sina nya puffiga rosa snowjoggers av märket "Network". Och så lilla Axel förstås, med ögoninfektion, i vagnen.

Ann som är proffsbloggare, kolla här, plockade mycket tidigt under lunchen upp sin trashade Iphone för att ta en bild till sin blogg. När vi väl skulle gå frågade Issa om inte jag skulle ha en bild till min blogg - men jag har liksom inte kommit på någon bra lösning på detta. Min knäppa telefon kan ej ta bilder som jag kan lägga på bloggen. Måste lösa detta - kanske tomten läser det här... Lyckades i alla fall ta denna bild med Anns kamera. Det pratades också om att jag kanske måste hitta på något sätt att marknadsföra min blogg. Varför då, undrar jag.

New York

New York håller mig sömnlös på nätterna för tillfället - ligger och hör inre röster om det ena och det andra i timtal... Antar och hoppas att det går över när saker är mer under kontroll.

Tänker en massa på hur vi ska bo, och framförallt VAR vi ska bo. Hur jag ska ta mig fram som en jätte-tjockis när jag är höggravid. Och hur jag ska ta mig fram och vad jag ska göra med två barn sen. Kanske kan jag försöka få in en fot på NASA om jag blir uttråkad.

Ska strax på härlig lunch med Ann och Maja! Sen skön massage medans mamma och pappa passar Harry.

Tönt-brat

Jag tänker vidare på mitt frisörbesök och funderar på om jag ska återgå till att klippa och färga mitt hår själv. Vilket jag gjort i säkert 6-7 års tid innan jag började gå till frisören igen förra året. Tror faktiskt jag var snyggare när jag fixade det själv.

Något som ändå var rätt kul hos frisören var när det kom in en ny kund o satte sig i stolen bredvid min. Kunden var en töntig Östermalms-brat som öppnade upp med att säga "att så här ser jag ut för att jag rakat av allt på bröllopsnatten". 

Frisören började fnissade, och bröt sen ut i ett jätteskratt. Jag fattade aldrig vad som var så roligt med det. 

Hursomhelst sa han att han ville ha en "vanlig frisyr" bara. Och sen drog han igång: "Först vill jag bli av med den här locken här framme - du känner va, den går liksom inte att styra. Kanske den kan göras rak med något kemiskt? Sen vill jag ändå att det ska va lite vågigt liksom. Och lite kortare på den här sidan, och längre här... och gärna att det ser rätt oklippt ut om det går..." och bla bla bla i all oändlighet. Hur kan det vara en "vanlig frisyr" tänker jag? Sen slänger frisören i alla fall i lite permanentvätska i den lilla luggen och lägger en liten liten servett runt luggen, som sen fästs med en klämma på vardera sida. Gud vad jag önskar att jag kunde tagit ett kort då. Han såg ut att ha fått slipsen avklippt, samtidigt som han just upptäckt att han gick byxlös. En sån tönt. 

Bästa låten!

Något som får mig på bättre humör, varje dag, hela tiden är i alla fall min favoritlåt för tillfället -  "Dreamworld" med Robin Thicke. lyssna här!

Den avslutade den nya Entourage-säsongen.