Det är verkligen ingen lek att vara mammaledig med en 1,5-åring den här årstiden i Sverige. Bara att få på alla kläder som behövs för att Harry ska kunna vara ute tar säkert 20 minuter. Sen är det så bråttom ut att jag knappt själv hinner få på mig mina kläder. Väl i parken känns det som att jag har synfel -10,0. Färgskalan går i grått, brunt och svart och alla kontraster den här årstiden är så oskarpa att jag tror att jag håller på att bli blind. Harry gör skäl för sitt indian-namn "Lilla Skuggan", och håller sig i enlighet med det som en liten skugga i förhållande till de andra barnen. Har han tagit en spade och något annat barn vill ha den låter han det andra barnet få den. Jag försöker få honom att bli lite tuffare. Men han är mer en Ferdinand. Efter parken gick vi till Fältan för att snabbt handla lite julklappar innan lunchen. Detta projekt var bara att glömma. Så fort vi kommit en meter in i första affären beter Harry sig som att han befinner sig vid porten till helvetet. Han skriker, vrålar och ser ut som en rysk gymnast när han försöker krångla sig ur bältet i vagnen.
Så när vi sen mötte upp med svägerskan Hanna var humöret kanske inte på topp. Men lunchen blev trevlig! Vi har våra favoritsamtalsämnen som vi inte gärna byter ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar