Mamma till Harry & Caesar. Gift med Henrik. Bor i LA.
Idag hade vi Issa och barnen på besök. Här ser vi Henrik som jobbskolkar lite, Issa och Caesar. 
Harry och Selma spelar boll. Inga framtida inkomster där att hämta. Harry hade bakat sockerkaka ur "Castor bakar"-boken inför detta besök. Hela förmiddagen gick han runt och upprepade frasen "Harry baka Selma" (betyder givetvis "Harry bakar till Selma"). Sen att det var han själv som slutade upp med mer än halva sockerkakan i magen, det är en annan historia.
När Henrik slutat jobba för dagen satte vi ungarna i vagnen och gick en promenad för att handla mat. Vi bor på gångavstånd från lite läskiga Hollywood Walf of Fame, och Sunset Strip - utan att känna av det när vi är hemma på vår gata. Det jag vill komma fram till med detta är att det inte är helt vanligt att man tar en promenad för att handla mat i denna bilstad. 
Och vad har vi här då? Henrik, pratandes i mobilen som vanligt, utanför TOI on Sunset - en bra Thairestaurang. 
Medan vi väntade på att vår mat skulle bli färdig gick jag för att göra kopior på nycklar på det här stället. Är inte denna skyltning något utöver det ordinära? Finns det överhuvudtaget någon som skulle stanna till här och tänka att detta vore ett bra ställe att köpa en resväska på? Den rosa resväskan ser ju så sorgsen ut att man känner medlidande.
Igår sken solen som vanligt i La La-land. Vi var inne på vår tredje testdag med nanny Silvia. Jag har inte skrivit om det tidigare, men den här veckan testar vi alltså en nanny som ska få vårt liv att gå runt här i LA. Visst är det så att jag skulle kunna ta hand om barnen helt själv, men som vår vän Filip säger - "Happy wife, happy life"... 
Medan jag och Caesar gick för att äta lunch. När vi kom tillbaka för att hämta upp dem frågade Silvia mig: What does "akka hemm" mean?. Jag har ändå en känsla för att det kommer funka med Silvia. Smaka bara på namnet.
Minns ni programmet "Larmet går"? Det här lite som en rekonstruktion ur det. Vi hade alltså införskaffat brandsläckare och stegar idag. Och det blev givetvis övning också. 
"Det brinner, det brinner!" ropar min man. 
Det gick ju bra det här. Men hur gör vi med barnen, undrar jag. Hade det funnits en rabatt här, hade vi bara kastat ut Harry där, säger Henrik. Okej, men nu finns ju inte det. Vi skaffar en ryggsäck, föreslår Henrik.
Övningen går mot sitt slut. Och såhär skulle det kunna se ut om det brann därnere på marken istället för häruppe.
Lite senare fick vi besök av Tom och Henry. Det var väldigt uppskattat! 
Malin och hennes gulliga mamma Brittmarie. Bland delar av Henriks nyinhandlade skyddsutrustning. Här har vi brandsläckare och brandstegar. Vi inväntar för övrigt mat, och annat överlevnadsmaterial, som skulle klara oss och en grannby i över ett år. Bra att vara på säkra sidan, tyckte Henrik efter att ha varit och sett nya katastroffilmen "2012". 
Förmodligen större chans att han skadas av Karate-Harry än något annat.
När vi bodde i NY i våras var jag riktigt imponerad över att vi hade en hiss som kom direkt in i lägenheten. Precis som i filmen "3 män och en baby" - en stor grej på 80-talet för mig. Här i vårt hus i LA imponeras jag av att vi har en kattingång. Där kan Henrik försöka ta sig in när han inte gjort som vi velat.
Och inte bara kattingång. Vi har hiss här också. Från våning 1 till våning 2. Och den är nästan identisk med vår hiss på Gärdet. Så skönt att kunna känna igen sig. Eller inte.
Jag har oxå fått för mig att det spökar i hissen. Kan nästan inte ens skriva det utan att känna lite kalla kårar. Måste jag radera detta för att få det osant eller "ohänt" som man gjorde i gamla Egypten?
Vi körde mamma till flygplatsen på eftermiddagen. Och det var verkligen inte roligt. Jag är mycket mammakär. Tack tack snälla för allt denna gång! Puss
Vi har visst skaffat oss en söndagsrutin. Även denna söndag - min mammas sista för den här gången - startade vi med ett besök på Fairfax marknaden.
Det är verkligen roligt att gå runt och kolla på allt. Junk blandat med riktiga fynd, allt i en salig röra.
Nyårsstasser på rad.
Harry tycker också det hela är väldigt spännande.
Idag fyndades dessa snygga lådor att ha tidningar och sånt i.
Igår kväll gjorde vi ett snabbt inhopp i Filips födelsedagsmiddag på Sunset Marquis. Vi hade tur och anlände bara ett par minuter innan tårtan kom in! Det blev även ett par glas vin och en cappuccino innan vi smet hem.
När jag och Martina bodde här för typ 6-7 år sen hade vi som vårt stora intresse att banta och träna. Varje morgon tog vi vår gamla Ford Probe till Runyon Canyon för en morgonhajk, på fastande mage. Väl nere tände jag alltid en Newport Light innan jag hoppade in i bilen. Rätt motsägelsefullt. Nu har vi sån tur att vi bor på gångavstånd från detta sköna hajkställe. Och idag var det där mamma, jag och barnen startade dagen. Proppmätta efter god frukost till skillnad från förr i tiden.
En dröm för Harry med alla roliga och konstiga hundsorter. För att inte tala om deras hussar och mattar.
Vi fick många kommentarer längs vägen angående hajk med barnvagn. Inte helt vanligt. 
På väg hem bestämde jag mig för att vi måste plantera Bouganvilla i vår redan fantastiska trädgård.
Igårkväll hittade jag min mamma i färd med att försköna våra kökslådor.
Hur trevligt är det inte att öppna lådorna och de ser ut såhär?
"Maria" frågade i ett tidigare inlägg efter en frågestund. Jag vet inte om det är så många som verkligen är intresserade av att ställa några frågor. Men om ni är det - fråga på, för nu kör vi en sån.
På kvällarna läser vi en amerikansk sagobok som handlar om Rudolf med röda mulen. Översättningarna blir lite hursomhelst när man läser denna, och Harry verkar inte bry sig det minsta. Mycket av det som händer utspelar sig i Christmastown - Tomtestan. Idag var vi i The Grove, som Harry nu tror är Tomtestan. Granen är i princip färdigklädd. Här hänger man på sista lagret kulor.
Runt omkring granen luktar det starkt av julgran. Mamma tror att det är en parfym. Mycket möjligt.
Här är tomtens hus. Harry är mycket fascinerad av glasstrutarna.
Och jättepolkagrisarna. Lägg väl märke till The Groves egna vaktstyrka. Lite snyggare än Fältans securitas-personal.
Vi fyndade ett superfint skrivbord i shabby chick stil på marknaden i söndags.
Fint med turkos färg inne i lådorna.
Och idag fick vi upp lampan som vi hittade undangömd i garaget för ett tag sen. Vi tror att det är 20-tal, och att den hängt just här för länge sen. 
Mamma har gjort ett väldigt bra jobb med att ta fram dess forna glans.
