Mamma till Harry & Caesar. Gift med Henrik. Bor i LA.
Henrik i taxin, trött. 
Jag fortsätter att fascineras över NY:s taxichaufförer och deras bilar. Bilarna är sjukt skruttiga. På gränsen till att falla ihop ibland, känns det som. 
En förmodligen inte så provisorisk lagning av en trasig ruta. Lite tejp funkar väl lika bra som att ersätta rutan. The moneyshot missade jag, men själva framrutan på den här bilen hade en spricka som ett kryss rätt framför föraren.
De här urfina cupcakes:n såg jag inne på Magnolia Bakery idag. Och vad gäller Magnolias cheesecake, som vi åt igår så är den i alla fall hitills den bästa cheesecake vi fått tag på i NY. Men den var långtifrån hundraprocentig. Botten var riktigt bra, men själva fyllningen var för o-kletig. Jakten fortsätter. Och tack för alla tips som kanske kommer leda oss rätt!
Hannah och Jossen påskpysslade hemma hos oss med Harry och Pella idag. Harry kommer tydligen inte få fortsätta vara med i pysselklubben efter att ha varit en rätt oengagerad crybaby. Pella däremot hade varit en riktig fröken duktig. När Henrik kom hem var han väldigt tydlig med att han aldrig kommer äta någon kaka eller dylikt som ett litet barn varit med och lagat. Inte ens om det är lilla gull-Harry som bakat. Jag kommer i alla fall smaka.
Helt sjuka väderomslag här. Jag var tvungen att sitta i linne i parken för att dö av värmeslag. Träffade Johanna, Jossen, Pella och Joni. 
Mamma och jag åt en trevlig lunch på ett mysigt ställe nere på Hudson. 
Sen gick vi upp till kontoret för att hälsa på Henrik. Den här jätteplanschen hänger på väggen utanför Chelsea Studios där de jobbar. Tyra Banks plansch är bara hälften så stor. Martha Stewarts är lika stor. Henrik satt i möte, så det blev bara ett kort drop in, då vi hälsade på Filip, Anna och Johannes som var de enda inne på kontoret.
Köpte i alla fall en boll till Harry i en affär på vägen tillbaka. Han är sjukt bra på att kasta boll.
Och idag hade hon hittat tillbaka till sitt rätta djupa jag. Lägg märke till vilken bok det är hon läser. J.D. Salingers The Catcher in the Rye.
Idag hoppade jag in på Magnolia Bakery för att köpa deras cheesecake. För att konkret förklara vad det är vi är ute efter kan jag säga att det handlar om både den perfekta botten, och den perfekta fyllningen. Man vill att botten verkligen ska vara en digestive/pepparkaksaktig blandning med den perfekta balansen av mjuk- och frasighet. Och man vill att fyllningen ska vara lagom kletig. De kakor vi provat på här har egentligen varken haft det ena eller det andra. De är alldeles för överkokta eller vad man kan kalla det, de är alltså inte kletiga på rätt sätt. Och bottnarna kan inte ens jämföras med det vi är ute efter. Det har i princip varit tunna sockerkaksbottnar i olika varianter. 
Hursomhelst, såhär ser dagens smaktest ut. Återkommer senare med en rapport.
För det jag trodde var blomblad som blåste av träden var snö. 
Och ett tag blev det till och med en mindre snöstorm. Sjukt. 
Som tur är finns det många vårtecken att njuta av ändå. Och så får man försöka förtränga att det är SVINKALLT. Och snöar. Och att Henrik förra veckan gick i shorts och t-shirt till jobbet. Även om man känner sig lurad på konfekten.
Lisa skrev just i en kommentar att hon vill att jag ska göra en liten rapport över bebis-modet här i NY. Och den uppgiften ska jag ta på allvar. Rapport kommer senare. Här sover Harry och jag middag i randigt.
Vi lunchade på Blue Ribbon Bakery, trots att jag lovat Henrik att aldrig gå dit igen, efter vårt senaste besök då servicen var helt kass. Vi snackade om allt möjligt och gled en kort stund in på bantning, som sjukt nog är en riktig hobby jag har. Detta trots att jag måste bre smör på alla håll på mina mackor. Ovanpå, och på tugg-ytan efter varje tugga.
Och nu har jag ätit mig mätt på pannkakor med sylt och grädde. Harry föredrog makaroner.
Jag känner mig väldigt sentimental kring detta faktum. När Harry kom in till oss vid tre-tiden inatt var jag enbart glad över att han gjorde det. 
På den här bilden är han bara ett par dagar gammal, och rätt bekymrad. Sjukt lik Henrik också. Märkligt.
Han ser fram emot att bebisen kommer snart. Fast helst hade han velat frysa ner mig i en tidsmaskin eller något sånt, så att bebisen skulle komma när vi är tillbaka i Sverige. Men nu går ju inte det. 
Och här är magen. 
Mamma anlände igår till ett NY som visade sig från sin allra bästa sida. Sol och värme, HADE vi. Tills det blev ny dag idag. Regn och åska är vad vi har nu...
När vi går från basketplanen blir vi passerade av en powerwalkande Peter Jöback. 
När vi sen går på Prince street ser vi det här glassiga Hollywood-paret. Naomi Watts och Liev Schrieber med båda barnen. 
Såhär usel blev vår paparazzibild på dem. De är alltså paret bakom bilarna, en i mössa och en med blont hår. Bakifrån. Man vill ju vara diskret. 
Och igår såg vi Janel Maloney som spelar Donna Moss i West Wing på Bleecker street. Rätt bra spottings om man tar in att jag fram tills igår bara sett Rutger Hauer, och då var jag inte säker på om det ens var han. Han är väl nästan död?
Vår morgonprommis tog oss genom hela Soho, genom Little Italy och avslutades i Chinatown med att Henrik hade såna skavsår att han fick promenera i strumplästen.
Idag börjar vi dagen med helikopter-flygning på basketplanen vid 6th ave och Houston. Varje gång vi är där är också planen befolkad av mannen längst till höger i bild. 
Han spelar landhockey (heter det så?) med sig själv. 
Och han har en helt sinnesjuk hockeyfrilla.
Om Henrik skulle spara ut sitt hår skulle han nog kunna åtstadkomma något liknande.
Jag är mycket fascinerad av denna man och hans frisyr.
Kvällen igår avslutades med Robinson och typ ett kilo godis. Läser idag i Aftonbladet att Christian Ternstedt är chockad över hur han framställs i programmet, och att han ska "ringa dem och säga att de måste ändra på detta". Jag blir mycket förvånad. Om man har några som helst hjärnceller, och inte suttit inlåst i en källare de senaste 10 åren, måste man väl ändå fatta att om man är med i en dokusåpa av den här kalibern kommer självklart de syrligaste replikerna med. 
Gårdagen som var grå och lite kall tillbringades på Central Park Zoo. Här tittar vi på "Börne" aka isbjörnen. 
Sjölejonen.
Central Park Zoo var väldigt fint, och absolut uppskattat av Harry. När vi kom hem kollade vi på filmen "Madagaskar" som utspelar sig på just detta zoo. Mycket rolig film. Framförallt roligt med de ondskefulla pingvinerna.
Paketet som öppnades när Henrik kom hem från jobbet innehöll denna GIGANTISKA påse med smågodis. På beställning av Henrik har hans gulliga brorsa Alex varit och plockat ut detta. Och skickat hit. För att jag ska äta det. Är min man en feeder? En sån där som göder sin fru för att hon ska bli jättetjock och stanna inne.
Och vad har hänt med vår gulliga lilla son. Han har blivit ett godismonster. "Gooootttttt", säger han med hela munnen full. Och blir jättearg när påsen plockas undan. 
Och vad händer här då kan man undra. Nu har jag gjort portionsförpackningar av jättepåsen. Och ska frysa in dem. För att ta fram dem en och en när suget faller på. Det är ett gammalt trick Martina och jag körde när vi bodde i LA och våra föräldrar skickade godis. Men då var det mest skumgodis som vi frös. Så jag ska börja med att frysa en testpåse för att se om det går lika bra med alla de andra sorterna också. Och ikväll blir det givetvis godis till middag.
Medan Hannah är med Harry på TV-inspelning möter jag upp med Jennie. Vi tar en liten prommis i Meatpacking och går sen och fikar på trevliga Tartine på w 4th street. Det är riktigt varmt idag, säkert uppemot 20 grader.
Och solar gör folk, lite hursomhelst. Vem har sagt att det ska vara bekvämt?
Jennie och jag pratar som vanligt om världsnyheter och om hur fantastiska män vi har. Vad annars skulle vi prata om?
Här sitter en TV-kändis. Harry laddar med frukt-mellis inför en TV-inspelning som han ska vara med på idag.
Och tror att ett nytt märke deodorant kan råda bot på detta delikata problem. Jag hävdar att apotekets "absolut torr" är enda lösningen. Men kanske är det så att min man vill fortsätta samla på deodoranter. Deodoranten längst till höger är den senast inköpta. En deodorant ur samlingen saknas på den här bilden.
En framgångsrik man på många sätt och vis. Men inte alltid så smart. Den här bilden är tagen när vi var på restaurangen "Indochine" här i NY hösten 2007.
Då var Harry 3 månader, och vi upplevde det som att han var så "med". Nu när man tittar på bilderna från då ser man att han kanske inte var så "med".
Han rynkar näsan, kniper ihop ögonen och så säger han "Trööööttt!". Fastän han inte är trött. 
Jag är däremot sjukt trött. Varje dag känns som en vecka. Benen känns som om de väger hundra kilo styck. Vill helst bara ligga ner, läsa deckare, och äta godis eller glass.
