Mamma till Harry & Caesar. Gift med Henrik. Bor i LA.
Igår mötte vi upp Martin, Maja, Fredrik och Johanna för en liten kulturingivelse. Ett besök på Modernas Dali-utställning stod på agendan. Det var inte bara söndag, utan det var också en mulen söndag, och det var gratis inträde. Vi var alltså inte ensamma om denna idé. Det slutade med att jag, Johanna och Maja sippade vin i restaurangen och männen gick till Arkitekturmuséet. Ingen såg Dali.
Harry är trött.
Harrys namnsdag fortsatte med en present från Love. En tur-hästsko och ett lejon och en zebra. Tur-hästskon tog Love med sig hem lite senare. Sånt kan ju hända den bäste. Alltså att man ger bort något i present, som man sen vill ha tillbaka.
Sen lektes det i piratskeppet på stranden. Här laddas kanonen med gråpäron. Det kan ju sänka vilken flotta som helst förstås.
Och så kom alla våra föräldrar på besök. Och för att se till att vi verkligen sköter dieten bjöd vi på våfflor med grädde och sylt.
Stackars lilla Harry har ätit dåligt ett par dagar, och imorse upptäckte jag varför. Han har dagisvarianten på mul- och klövsjukan. Det vill säga "höstblåsor". Glass hela dagen lång då, säger doktorn. Och vi säger inte emot.
Såg fram emot första fredagsfinalen av Idol igår. Men hela upplägget andades så mycket melodifestival att jag inte orkade kolla klart. Vad är det med de där konstiga dansarna som ska dansa in i idolernas framträdande på ett så löjligt sätt hela tiden? Och Peter Jidhe. Vill han vara 14 år eller vad är grejen? Och så Henrik då, han tycker fortfarande att Laila Bagge är riktigt intressant. För mig är det som att säga att jag går igång på Anders Bagges skägg. Det gör jag inte.
Igår tog vi båten till Vaxholm för en ordentlig lunch. Henrik tar alla chanser han kan till en båttur i och med att vi snart åker iväg.
Tillsammans med en massa byggjobbare och tyska turister åt vi cheeseburgare på grillen i Vaxholm.
Harry byggde sin lilla kropp på korv och piggelin.
Igår kväll hade Lisa lyckats få ihop vårt gamla tjejgäng på en middag. Och mycket trevligare än såhär kan det inte bli! Anledningarna till att ses är alltid många, men den här kvällen hade Lisa lyckats samla ihop gänget för att jag snart flyttar. På bilden ser vi från vänster Lotta, Madde, Sanna, Jag, Lisa, Hanna och Maria. 
Världens bästa Lisa!
Vi åt riktigt gott, drack mycket, skvallrade, och pratade gamla minnen. Jag är rätt säker på att jag, Sanna och Lisa pratade mest.
Vi satt i ett Chambre Separee på trevliga restaurang Ett Hundra Ett, och Lisa hade själv gjort efterrätten. 
Baby Elsa sov sig genom hela kvällen. Hur kan en bebis sova så mycket som hon? Caesar å andra sidan ville helst inte missa en sekund.
Återupptäckte Yogayama igår när jag var där för att luncha med Estelle. Riktigt trevligt ställe. Helt fullproppat och inte en man i sikte. Precis innan vi ses och jag tar denna bild har Estelle hängt med sin PT och kört ett pass i Humlegården inför allmän beskådan. Lägg märke till hålet i grenen på cykelbyxan. Något hon inte kände till förrän jag informerade henne om det.
Efter besöket på Tekniska uppstår i vanlig ordning katastrof-hunger när vi kommer hem. Det handlar bara om att mätta, och då går det mesta bra. När min man senare kommer hem och undrar vad det blir för middag upplyser jag honom om att det finns falukorv och makaroner. Han går in i köket och hittar sin middag. Låt oss ta en närmre titt på bordet.
Smaklig spis. Är det jag som är en dålig fru?
Familjekär som jag är känns den här flytten också rätt jobbig, mitt i allt det roliga. Jag passar därför på att träffa familjen så mycket jag bara kan. Och idag tog Harry och jag med oss mamma, pappa och lill-kusin Måns på Tekniska muséet. Även Ullis mötte upp med oss efter jobbet.
Tekniska är verkligen en dröm för små pojkar. Lite senare var det nära att spåra ur i museum-shopen. Måns och Harry hade nämligen spenderarbrallorna på.
I min dator verkar alltid finnas ett dokument med namnet "Att göra". Nu mer än nånsin. Att göra-listorna blir bara längre och längre och fler och fler. Inför den här flytten är mitt liv en endaste lång Att göra-lista. Förra veckan packade vi sånt vi ville ta med oss från lägenheten till LA. Det blev rätt mycket.
Barbazoo var tydligen viktig. 
När man skickar saker på det här sättet får man inte packa själv. Vi hade två män här en halvdag som packade kläder, och rullade in porslin i papper. När den store tjocke av de två kom fram med min lila yogamatta i handen och frågade hur jag ville ha den paketerad, insåg jag att jag gått för långt. Inte låter man väl en yogamatta åka båt i veckor över atlanten heller? Särskilt inte som att min kropp inte utsatts för träning av den typen de senaste tre åren. Eller någon träning över huvudtaget för den delen. Det ska det förstås bli ändring på när vi kommer tillbaka till staden där jag en gång i tiden var i mitt livs form.
Jag sa för en tid sen att det snart var dags för ett tillkännagivande. Och nu är det dags. Vi flyttar till Los Angeles. Vi kommer bo där, och Henrik kommer jobba där. Det känns väldigt stort och spännande. Förberedelserna är i full gång och vi åker inom ett par veckor. En hisnande känslig.
Såhär såg Henrik när vi träffades. Mycket är sig likt. Inte glasögonen dock. 
Vi var tillbaka i LA med Harry julen 2007.
Min snygga man i LA.
Fick just denna bild mms:ad till mig. Henrik är alltså och paparazzar nere i Cannes. På bilden ser vi Jerry Seinfeld.
Henrik tog ett tidigt plan till Franska Rivieran imorse. Själv tog jag ungarna och mötte upp med Martina och Ruben i lekparken. Här är en av de få stunder under dagen på Harry och Ruben var goda vänner.
Under resterande tid var det ett ständigt tjat om "min" och "mitt".
Igår fick vi paret Hammar att lämna stan för en middag med oss ute på ön.
Henrik hade arrangerat denna sjukt goda skaldjursbricka. Det är inte utan att man ägnar männen i "Deadliest Catch" ett par sekunders tanke. Tänk att män riskerar livet för de där King Crabs benen. Tur att de gör det, för herregud vad de är goda. 
Glasögonormarna.
Filip och Jennie fick baby Caesar på halsen.
Sen fick vi till Harrys stora glädje med oss kusin Måns hem från dagis. Att säga att det var full fart från det att vi satte foten innanför dörren vore en underdrift. På dagis hade det varit fotografering under dagen.
Var på Bvc med Caesar igår. Detta är sannerligen en svensk instution in i minsta detalj. Man ska ju verkligen ha klart för sig att det är helt frivilligt att gå dit. Men det tycks både de och vi glömma. Nu gillar jag ju verkligen vår bvc-sköterska. Men det finns rätt mycket i det de gör där som jag emotsätter mig. Caesar hade gått upp mer än ett halvt kilo på tre veckor, men det var tydligen för lite. 
Stor nostalgi när jag ser det här gamla Fisher Price garaget i väntrummet. Det var en absolut favorit för mig och syrran när vi var små.
