Bokklubben

Kvällens bokklubbvärdinna var fina Ann. Hon såg till att vi hade vin i glasen hela kvällen, och lyckades även på alla andra sätt och vis med att vara en perfekt värdinna.
Lisa hade sin första babyfria kväll. Martina var lika härlig som vanligt.
Men, och vad är det här nu då, kanske ni tänker om mannen på bilden. Det är Anns snickare som jobbade misstänksamt sent, och sen stannade på ett glas vin. Efter att ha hamnat mitt i vårt tjejsnack drack han vinet som det vore vatten, han ville förmodligen fly fältet så fort han kunde.
Här har Martina delat med sig av ett Hollywoodtrick - hur man blir snygg på bild. Man ska liksom vända upp in i kameran precis när bilden ska tas. Det lyckades väl sådär.
Gick bättre för Snygg-Maja.
Fantastisk mat. Lax till huvudrätt. Och här ser vi förätten - Toast Skagen. Räkorna kom i papperspåse, med bud, i samma hiss som Martina. Så Ann.

Jag minns inte riktigt att vi pratade om boken. Hursomhelst var det Katerina Janouch "Bedragen" som var kvällens bok.

Strax bokklubb aka vinklubb...

Katten

Harry har utvecklat en nästintill sjuklig besatthet av "Katten". Katten är alltså katten Findus i Pettson & Findus-filmerna. Inatt vaknade vi vid tretiden av att han satte sig käpprakt upp i sängen (ja, han sover i vår säng...), och ropade "Katten, katten, katten" och sen hoppade han ur sängen och sprang in i köket för att sätta på DVD:n med Pettson & Findus i. Det första han säger när han vaknar är "Katten" och det är det sista han säger innan han lägger sig också. Ska man vara orolig?

En pistol i ryggen

Läser på Alex Schulmans blogg att han insett vilket slitjobb alla mammalediga mammor har. För visst är det så, att det är sjukt slitigt att vara mammaledig. Det kan ibland liknas vid att ha en pistol i ryggen 24/7. Närsomhelst, precis närsomhelst kan skottet gå av. Och då blir det inte roligt.
Det är nog mer ofta än sällan min man tycker att jag går runt och är en suris.
Och för att undvika att bli en suris försöker jag unna mig det mesta. Alldeles nyss var svärmor barnvakt åt Caesar medan jag fick en massage, utan den skulle min rygg helt braka ihop.
Min vän Estelle säger att det bästa man kan göra för sina barn är "att vara en lycklig mamma", och det är verkligen sant. Försöker ständigt att inte glömma bort detta. Ingen kommer ge oss mammor en medalj för att vi går runt och är bittra och sura. Snarare tvärtom. Slutsats: Vi måste unna oss mer.

The dagis

Henrik gick på föräldrarmöte på dagis imorse, hans enda kommentar efter var i princip "The Office kan slänga sig i väggen".
Jag som alltid känner att jag måste vara någon motsats till honom kan inte sluta känna mig rörd över våra svenska dagis, och i synnerhet Harrys då förstås. Tänk att det finns så fina människor som ser till att våra barn har det bra hela dagarna. Att de värdesätter att jobba med barn trots att varken lönerna eller omständigheterna verkar vara de bästa. I slutändan så betyder de här människornas insatser så så mycket mer än vad nån som jobbar med TV har åstadkommit.

Mysdress

Vi har inte kommit till mysdressens hemland ännu, men jag har redan börjat köra mysbralla dygnet runt. Utan att ha någon annan anledning än att det är bekvämt. Måste skärpa mig.
Caesar aka Pocahontas fick idag känna på sina första svenska snöflingor.
Karlsbaderbullar. Helt och hållet förknippade med min fina fina farmor. Jag saknar henne.

Ocharmigt

Harry hjälper mig packa bokhyllan. Vårt hem har aldrig varit så torrt och ocharmigt som nu. Alla härliga fina småsaker är redan skeppade och på väg till USA. Alla män som undrar varför man går och köper alla de där onödiga småprylar ska bara sluta undra över sånt. Det är det som gör skillnaden mellan mysigt och omysigt. Även om jag lätt kan erkänna att jag gått över styr när det gäller Harrys rum. Att liknas vid en Smarties förpackning...
Och jag har redan börjat planera för ungarnas rum i LA. Köpte den här lilla gulliga vimpeln på Gröne indianen.

Väderprat

5 grader visar termometern på balkongen, och när jag gick för att hämta Harry på dagis idag frös jag så mycket att jag fick köra pälsmössa. Har lagt upp www.accuweather.com som startsida, och min besatthet av denna vädersajt har sakta men säkert återvänt. Precis som jag höll på i NY. I Sverige kollar jag annars aldrig vädersajter, för här förväntar man sig inte särskilt mycket av vädret förutom under 2 månader på sommaren. Vilket förstås är helt sjukt. Att man blir så besatt och besviken på grund av vädret under dessa futtiga månader, när man resten av året inte förväntar sig något speciellt. Hursomhelst, jag ser att LA har runt 20-27 grader i veckan. Bara en sån sak. Flytten närmar sig med superstormsteg. På bilden ser vi Henrik med Harry ett halvår gammal på ett hotelltak i LA. Är det lite Michael Jackson varning?

Dali

Igår mötte vi upp Martin, Maja, Fredrik och Johanna för en liten kulturingivelse. Ett besök på Modernas Dali-utställning stod på agendan. Det var inte bara söndag, utan det var också en mulen söndag, och det var gratis inträde. Vi var alltså inte ensamma om denna idé. Det slutade med att jag, Johanna och Maja sippade vin i restaurangen och männen gick till Arkitekturmuséet. Ingen såg Dali.
Harry är trött.

Mul- och klövsjukan

Harrys namnsdag fortsatte med en present från Love. En tur-hästsko och ett lejon och en zebra. Tur-hästskon tog Love med sig hem lite senare. Sånt kan ju hända den bäste. Alltså att man ger bort något i present, som man sen vill ha tillbaka.
Sen lektes det i piratskeppet på stranden. Här laddas kanonen med gråpäron. Det kan ju sänka vilken flotta som helst förstås.
Och så kom alla våra föräldrar på besök. Och för att se till att vi verkligen sköter dieten bjöd vi på våfflor med grädde och sylt.
Stackars lilla Harry har ätit dåligt ett par dagar, och imorse upptäckte jag varför. Han har dagisvarianten på mul- och klövsjukan. Det vill säga "höstblåsor". Glass hela dagen lång då, säger doktorn. Och vi säger inte emot.

Caesar tog den.

Harrys namnsdag! Han får en mössa i present.

Idol eller Melodifestivalen?

Såg fram emot första fredagsfinalen av Idol igår. Men hela upplägget andades så mycket melodifestival att jag inte orkade kolla klart. Vad är det med de där konstiga dansarna som ska dansa in i idolernas framträdande på ett så löjligt sätt hela tiden? Och Peter Jidhe. Vill han vara 14 år eller vad är grejen? Och så Henrik då, han tycker fortfarande att Laila Bagge är riktigt intressant. För mig är det som att säga att jag går igång på Anders Bagges skägg. Det gör jag inte.

Hamburgare i Vaxholm

Igår tog vi båten till Vaxholm för en ordentlig lunch. Henrik tar alla chanser han kan till en båttur i och med att vi snart åker iväg.
Tillsammans med en massa byggjobbare och tyska turister åt vi cheeseburgare på grillen i Vaxholm.
Harry byggde sin lilla kropp på korv och piggelin.

Tack Lisa!

Inte nog med att Lisa arrangerat denna härliga kväll, utan jag och Henrik fick också en fantastisk tavla med en historia bakom. Lisa och jag såg tavlan på en restaurang för ett tag sen, och vi blev båda helt sålda och konstaterade att vi skulle vilja ha en likadan. Sagt och gjort, nu hade Lisa och Lars tagit kontakt med konstnären, åkt hem till honom på fika och införskaffat tavlorna. Och nu har jag alltså fått en i min ägo. Tack snälla söta Lisa! Och Lars! Nu är den stora frågan om tavlan ska skeppas till LA eller hänga på Duvholmen...

Hur trevligt kan det bli!

Igår kväll hade Lisa lyckats få ihop vårt gamla tjejgäng på en middag. Och mycket trevligare än såhär kan det inte bli! Anledningarna till att ses är alltid många, men den här kvällen hade Lisa lyckats samla ihop gänget för att jag snart flyttar. På bilden ser vi från vänster Lotta, Madde, Sanna, Jag, Lisa, Hanna och Maria.
Världens bästa Lisa!
Vi åt riktigt gott, drack mycket, skvallrade, och pratade gamla minnen. Jag är rätt säker på att jag, Sanna och Lisa pratade mest.
Vi satt i ett Chambre Separee på trevliga restaurang Ett Hundra Ett, och Lisa hade själv gjort efterrätten.
Baby Elsa sov sig genom hela kvällen. Hur kan en bebis sova så mycket som hon? Caesar å andra sidan ville helst inte missa en sekund.

Hålet

Återupptäckte Yogayama igår när jag var där för att luncha med Estelle. Riktigt trevligt ställe. Helt fullproppat och inte en man i sikte. Precis innan vi ses och jag tar denna bild har Estelle hängt med sin PT och kört ett pass i Humlegården inför allmän beskådan. Lägg märke till hålet i grenen på cykelbyxan. Något hon inte kände till förrän jag informerade henne om det.

Middagstipset

Efter besöket på Tekniska uppstår i vanlig ordning katastrof-hunger när vi kommer hem. Det handlar bara om att mätta, och då går det mesta bra. När min man senare kommer hem och undrar vad det blir för middag upplyser jag honom om att det finns falukorv och makaroner. Han går in i köket och hittar sin middag. Låt oss ta en närmre titt på bordet.
Smaklig spis. Är det jag som är en dålig fru?

Familjekär

Familjekär som jag är känns den här flytten också rätt jobbig, mitt i allt det roliga. Jag passar därför på att träffa familjen så mycket jag bara kan. Och idag tog Harry och jag med oss mamma, pappa och lill-kusin Måns på Tekniska muséet. Även Ullis mötte upp med oss efter jobbet.
Tekniska är verkligen en dröm för små pojkar. Lite senare var det nära att spåra ur i museum-shopen. Måns och Harry hade nämligen spenderarbrallorna på.

Att göra

I min dator verkar alltid finnas ett dokument med namnet "Att göra". Nu mer än nånsin. Att göra-listorna blir bara längre och längre och fler och fler. Inför den här flytten är mitt liv en endaste lång Att göra-lista. Förra veckan packade vi sånt vi ville ta med oss från lägenheten till LA. Det blev rätt mycket.
Barbazoo var tydligen viktig.
När man skickar saker på det här sättet får man inte packa själv. Vi hade två män här en halvdag som packade kläder, och rullade in porslin i papper. När den store tjocke av de två kom fram med min lila yogamatta i handen och frågade hur jag ville ha den paketerad, insåg jag att jag gått för långt. Inte låter man väl en yogamatta åka båt i veckor över atlanten heller? Särskilt inte som att min kropp inte utsatts för träning av den typen de senaste tre åren. Eller någon träning över huvudtaget för den delen. Det ska det förstås bli ändring på när vi kommer tillbaka till staden där jag en gång i tiden var i mitt livs form.