Jetlag

Vi är framme och hemmastadda. På bilden ser vi Harry hoppa i sängen, och Caesar flyga på golvet. Vi kom hit igår kväll efter 20 timmars resa dörr till dörr. Med tanke på det är jag riktigt stolt över barnen som var ena riktiga stjärnor. Vi fick till och med beröm på flyget. Och apropå flyget så var det första gången jag flög med BA denna sträcka. Lite halvdålig service, men bra barnmeny (i barnögon - godis allover) och smidig rutt.
Natten till idag blev en lång skrikpina med Caesar som inte alls verkade så glad över att ha landat i sitt homecountry. Och dagen till ära upplever jag en alldeles särdeles jetlag. Värre än en riktigt rejäl bakfylla. Kemisk ångest i hela huvudet. Men huset är ljuvligt. Det är härligt att vara återförenad med min man - som gått och blivit mer Amerika-religös än någonsin tidigare. Och jag är så tacksam att jag har min mamma här med mig. På bilden spelar hon fotboll med Harry i trädgården. Dagen har tillbringats med att uträtta ärenden. Det kan sammanfattas såhär; KÖPA KÖPA KÖPA.