Grill på en söndag

Igår hade vi besök av Jonathan och Andreas, manusförfattarna bakom den här fantastiskt roliga grejen. Det grillades hamburgare och dracks öl och vin.
Lite senare anslöt Issa, Filip och barnen.
Harry och Selma badade i lillpoolen.

Sådärja, fixat

Det är inte ofta jag länkar till sidor på nätet. Men den här sidan som jag måste få er att besöka, får mig att fnissa för mig själv varje gång jag tittar in. Sidan visar bilder på reparationsjobb som spårat ur. Här är ett litet smakprov på vad man kan hitta där. Sådärja, fixat.
Och så var det här problemet löst.
Och det här.
Missa för guds skull inte detta och mer därtill på There I fixed it. Inte helt omöjligt att någon av min pappas lösningar kommer platsa där.

Henrik menar allvar

Det var EN kändis framför honom i tåget. Han menar allvar nu Henrik. Det var "Don Draper" från Mad Men. Jon Hamm alltså. Det här är lite som att jag driver en tidning och måste göra en rättelse för att någon känner sig felbehandlad.

Tidigare samma dag

Lite tidigare samma dag stod vi på denna plats. Också i Griffith Park och väntade på Issa och Filip. Det visade sig att vi åkt till fel tågbana. Det är ju sjukt, men det finns hela tre ställen i parken som man kan åka minitåg på.
Men med den här mannen som konduktör är man ju bara tvungen att ta en tur. "Next stop San Fransisco", bullrade han. Sen gick han nog och åt en korv med extra allt.
Henrik och Harry på dagens första tågtur. Henrik hävdade å det bestämdaste att killen framför honom var kändis. "Ta en bild, ta en bild", tjatade han. Men det gjorde jag inte.

Tågfantaster

Vi mötte upp Issa, Filip, Selma, Auggie, Josefin, Siri, Ester, Micke och Sonny på Travel Town Railroad i Griffith Park. Det är ett kombinerat tågmuseum och minitågbana. Harry som är en sann tågfantast var givetvis på ett strålande humör. Vi hade redan innan vi mötte upp detta gäng åkt minitåg på ett annat ställe i Griffith Park. Mer om detta senare.
Filip, Selma, Henrik och Harry.
Siri, jag och Caesar på ett annat ställe på samma tåg.
Inne i ett rum satt denna gamle fantast och bevakade varje litet ryck från det här Merklin tåget. Harry om sisådär 70 år...
Dagen avslutades med korvfest hemma hos Issa och Filip. Här tar Harry adjö av Ester. Issa i LA-enlig outfit. Juicy. Och Sonny och Selma i bakgrunden.

Trädgårdsarbete

Harry skickar ballongpost och Henrik sågar ner träd. Myntinkastet.

Ballongpost

Harry har börjat skicka ballongpost till morfar. Det innebär att man skickar upp en heliumballong i luften, och hoppas att den landar hos morfar hemma i Sverige.
Hejdå ballongen, ropar Harry.
Borta.

Svensk Thanksgiving

Igår var det alltså Thanksgiving här i USA. Vi firade denna dag med vänner i Josefin och Oskars hus uppe i Beachwood. Med denna otroliga utsikt.
Värdinnan Josefin.
Liz och Micke stod för Turkeyn. Som tillagades på plats, enligt amerikansk tradition.
Harry fick hänga lite med Selma.
Och alla andra fina små barn på plats. 10 barn totalt, här ser vi Siri. Resterande barnaskara bestod av 2 x Ester, Sonny, August, Selma, Ella, Elliot, Harry och Caesar.
Siri och Selma.
Anna-Maria plåtar. Vi ser Micke, Filip, Auggie, Henrik och Harry.
Anna-Maria, Chris, Siri och Josefin.
Tillslut var den fina turkeyn färdig.
Lagom till dess hade barnen däckat framför film lite här och var.

Två glada överraskningar

Döm om min förvåning för att tala gammelsvenska, när jag stötte på denna överraskning bland kakorna på Farmers Market. Det är ju för bra för att vara sant. Jag tror inte någon kan förstå den glädje jag kände när jag såg att det finns Prinsesstårta i denna stad. Nu måste jag bara hitta rätt tillfälle för att testa den.
Och ett par timmar senare stötte jag på denna överraskning när jag var på väg till Joan´s on Third för att handla ostar. Magnolia Bakery kommer till stan. Är allt detta bara slumpen, eller är det för att jag flyttat hit?

Barn som sover

Finns det något finare?

Smällkarameller

Idag tyckte vi att förrådet av tomma toa- och hushållsrullar räckte. Det blev smällkarameller för hela slanten.
Så fina. Nu ska det bara på lite änglaklistermärken.

Firman

Vi stördes av ett fasligt borrande igår. Och när jag undersökte källan till oljudet hittade jag Henrik i full färd med att sätta sitt landmärke vid ingången.
Rätt fint blev det. Det är alltså Henriks firmanamn. Veni Vidi Vici betyder "Jag kom, jag såg, jag segrade", ett citat från Kejsar Caesar. Ödmjukt.
Men sen imorse hittade jag även firmaskylten utanför kontoret nere i trädgården. Nu har det väl ändå gått lite långt. Ingen större risk att man ska komma bort här inte.
Därinne sitter han. Och tänker "Veni Vidi Vici"...

Men först...

Ska alldeles strax hoppa i säng. Men först ska jag gå in och beundra mina älskade finaste små gullungar. Det finns ingen, absolut ingen som kan få mig att känna mig så lycklig som dom. Och denna lilla Caesar, så som han kan titta på en. Helt ljuvligt.

20.12

Oh herrejösses. 20.12 står det på klockan. Det betyder läggdags i det här huset. Det är helt sinnesjukt, men längre ur jetlagen än så har vi inte tagit oss. Rätt skönt att ha det att skylla på. Älskar att lägga mig tidigt.

Pajer

Jag läser på Aftonbladet.se att det inte är kul att vara gris i Sverige idag. Det är egentligen ingenting jag behöver tänka på här och nu. Vi tänker mer på kalkoner och pajer. Vi närmar oss nämligen den stora Thanksgiving-helgen här. Den ska vi fira tillsammans med vänner på amerikanskt vis, trots att vi alla är svenskar. Det ska lagas, bakas och ätas mat gemensamt under en heldag. Vårt ansvarsområde har blivit efterrätterna. Jag undrar inte varför. Pumpkin Pie. Det är en given efterrätt i Thanksgiving sammanhang, och den ska därför såklart tillagas. Även om den för mig är rätt ointressant.
Chocolate Pecan Pie - det här är andra grejer det. Min absoluta favorit bland pajer. The pie to die for.

Mäklare utan gränser

Varje måndag är det samling i soffan. Jag och Henrik samlas alltså, för att kolla på veckans nya avsnitt av "Million Dollar Listing". Vårt just nu absoluta favoritprogram om dessa tre, knappt myndiga, killar som jobbar som mäklare i LA. De säljer alltså bara megadyra objekt. Och de kan knappt vara 20 fyllda.
Det här är Chad. Det är honom man stör sig på. Det största störmomentet är givetvis frisyren. Eller luggen. Som inte rör sig en millimeter trots kastvindar.

Utsikten...

Efter det misslyckade DMV-besöket tog jag och Silvia ungarna med oss och hälsade på Manda. Manda med utsikten. Herregud vilken utsikt. Det är ju inte klokt.
Det bjöds också på god mat som nanny Sibi lagat. Riktigt gott och nyttigt.
Harry var inte på sitt bästa lekhumör, utan fick betyget "bebis" av 4-årige Kalle.
Harry ville gärna ta med sig denna bil hem. Jag tror det kan bli nästa inköp. Trots köpstoppet som infördes förra veckan. Eller var det veckan innan?

Plugg

Här började jag min dag. På DMV-kontoret alltså, för att förnya mitt gamla California körkort. Henrik hade gjort förarbetet och det skulle bara vara att gå in, ingen kö skulle det va heller, sen skulle man bara ta nytt foto och så var det klart. Enligt Henrik.
När jag stått klart i kö nummer ett, var det hundra nummer före till nästa grej. Och sen var det dags för foto. Och sen kunde jag bara go ahead into the testroom. Test! Det visade sig alltså att jag skulle få skriva provet igen. Då tog jag min nummerlapp och åkte hem. Ingen idé att ödsla tid på ett test opluggad.

Palm Springs

I fredags lämnade vi LA för en helgtripp till Palm Springs.
Jag, som svensk, blir verkligen helt tagen av detta landskap som möter en redan en timma utanför LA. Har varit i Palm Springs ett par gånger förut, sist tillsammans med Henrik för typ 5-6 år sen. Bisarrt att det är så länge sen.
Väl framme på hotellet mötte vi upp med Issa, Filip, Selma, Auggie, Jonas, Hanna och lilla Perry. Jag kände nästan omedelbart att barn kanske inte var någon jättehit på detta ställe. Men å andra sidan - är det inte "barnförbjudet" så är det inte det.
På fredagskvällen tog vi oss till The Parker Hotel för en trevlig middag. Här vill jag bo nästa gång jag är i stan, trots detta konstiga budskap.
Efter middagen gjorde vi en raid på ett casino. Jag fick för första gången se Issa i pokeraction. Det var kul!
Lördagsmorgonen bestod av bacon, äggröra och pannkakor i massor.
Sen blev det utflyktsdag. Vi tog sikte på bergväggen bakom vår resort här på bilden.
Kan verkligen rekommendera att testa på bergbanan om ni nånsin åker till Palm Springs - den tar sig upp där, högst upp på toppen. Här är vi på väg till basstationen i bilen.
Och här är vi uppe på toppen. Klantigt, jag vet, men glömde ta bild från själva korgen också kallad bergtåget av Harry. Kan ha varit för att höjder gör mig illamående.
Harry på span.
Lördagskvällen tillbringades på vårt rum. Viceroy som resort är väldigt mysig, men jag är inte så jätteförtjust i den här typen av inredning. Glas, svartvita tapeter, ljuskronor i plexiglas, versacemönster och så vitt vitt vitt.
Harry åt Pasta Alfredo, och jag lyckades övertala Henrik att köra 2 mil för att handla middag åt mig på närmaste Cheesecake Factory. Det var verkligen fint av honom. Och så hade man lyckats med hela kostcirkeln även denna helg.