Blommor och grattis

Har tillbringat dagarna efter vigseln på ön, åkte in till stan idag för att vi skulle fira Henriks brorsa Andreas som fyllt arton. Visserligen hade vi redan fått lite blomsterbud ut till ön, men nu stod det också flera leveranser utanför vår dörr. Vi översvämmas av blommor och lyckönskningar, det är så gulligt av alla!

Brasmästaren - ett annat projekt

Ett annat av Henriks projekt är att lära Harry göra brasa och att respektera elden. Han tycker att han gjort ett lyckat jobb hitills. Jag är av en annan tanke. Igår upptäckte jag Harry när han på egen hand plockat en brinnande flisa ur spisen. Vad som var planen bakom detta upptåg förblev oklart.

Nu, alldeles nyss stod han och stoppade in sin tandborste i spisen, för att sen stoppa den i munnen. 

Vanliga j-a rätter som vem som helst kan laga

På bilden: Henrik sköljer handen som han just bränt under kallt vatten. Han lagar mat.

 

Vi har några små  projekt av olika kaliber som vi ofta pratar om att vi ska genomföra. Ett av Henriks projekt är en scrapbook/kokbok. Till detta projekts genomförande gav jag honom en jättefin bok i kalvskinn i julklapp. I den här boken ska han (eller rättare sagt, jag) skriva ner recept på oförglömliga rätter som rullar på schema i vårt hem. Vi har en köttgryta, en kycklinggryta, några olika fiskrätter, hamburgare och ett par andra okomplicerade men mycket goda rätter.
Här är en av rätterna. Majskyckling med sidfläsk, äpple och rotfrukter i ugn. Den här receptboken ska få titeln "Vanliga jävla rätter som vem som helst kan laga". Det är Henriks idé, och boken ska gå i arv till våra barn. 

En skylt som talar för sig själv

Mer från vår bröllopsdag

Älskar min man!
Här köar vi till inskrivningen inför vigseln. Tänk "The office" - så kändes lokalen. Lätt absurt. Rådhusets lokal var under renovering, så detta var en provisorisk lokal. Fast själva vigselrummet var fint ordnat med levande ljus och så. Bara cirka en timma innan vi stod i den här kön var vi och hämtade Henriks ring som införskaffades i sista sekund...
Med våra supersyskon, och tillika vittnen efter vigseln. Stoffe och Ullis. Världens bästa.
Det här är sent in i lunchen. Harry var väldigt trött efter en lång dag.
Stoffe. Och min fina mamma där bakom.
Här skålas det för oss.
Vi med Henriks mamma och fnissiga pappa.
Lunchmenyn: Toast Skagen med löjrom, Svensk dovhjort med frasig potatisstrudel fylld med värmländsk getost, Ullas chokladmousse med chokladsås och lättvispad grädde. Till det goda viner. 
Henrik och Harry i baren.

Just Married!

Idag klockan 13.10 gifte vi oss i Tingsrätten. Det var planerat sen ett par månader tillbaka, men vi har hållt det för oss själva. Det var en mysig och fin cermoni, och vi är mycket glada och lyckliga! 
Vi byter ringar. Min syster Ullis och Henriks bror Stoffe var våra vittnen, och de enda som vi bjudit med till själva ceremonin.
Vi är gifta!
Harry powernappar med sjukt stela ben.
Efter ceremonin hade vi bjudit in våra föräldrar och syskon med sina äkta hälfter till lunch på Ulla Winbladh, under förespeglingen att det var en hejdå-lunch inför resan. 

Pappa blev väldigt rörd när han fick höra att vi gift oss, och vi grät lite båda två. Jag har världens finaste pappa. 

Lunchen var härlig och avnjöts med en supergod trerätters meny.

Världens finaste Harry

Hittade just Harry i färd med att göra ett konstverk på väggen med bläckpenna. Och jag blev inte arg. För han är världens finaste Harry. Och kanske också för att jag just varit på massage. 

Amerikanska ambassaden

Efter lunchen och besök hos barnmorskan var det samling på Amerikanska Ambassaden för alla oss som ska åka iväg nu inför TV-inspelningen i USA. 

Det är en lätt bisarr känsla som infinner sig när man möter det amerikanska systemet här i Sverige. Säkerhetsarrangemangen är på gränsen till sjuka kan man tycka. 

Vi var i alla fall där och fick lämna in en massa papper, foton, fingeravtryck och annat. När "John, Henrik Bastin with family" blev uppropade för intervju i luckan kändes det genast som att jag gjort mig skyldig till något brott. Jag var inte ensam om känslan, Henrik blev väldigt nervös-kriminell och svarade konstigt på en del av frågorna. 

Lunchträff

Började dagen i hetsigt tempo med en snabb runda på stan. Var tvungen att inhandla ett par saker. 

Gick sen till Estelles kontor högst upp i Sturegallerian. Vi hade en skön jobb-lunch. Såg Prinsens tjej Emma där. Hon såg lite rökig ut. 
God mat från Yogayama hade Estelle beställt!
Kunde inte låta bli... Hon kommer inte bli glad när hon ser detta, men hon har ändå för mycket att göra för att läsa den här bloggen. Så det här är Estelle på ett Café-omslag 1996. Då satt hon i Knesset-panelen och gav ut en skiva. Estelle när en hemlig dröm om att vara med i Melodifestivalen. Jag tycker hon ska skicka in ett bidrag. 

Saker och ting börjar klarna

Med Henrik kom också lite nya besked. Nu är det till exempel klart var vi kommer bo. Det blir i det här huset i Greenwich Village. Och lägenheten är superfin! Kul!
Det börjar också kännas som att saker och ting klarnar med förlossningen. Och det blir tydligare och tydligare att nästa bebis blir en prins på ärten. Det är inte billigt att föda barn i USA. Det är sinnessjukt dyrt. Men ska man bli president får man börja dra in kampanjbidrag tidigt. Kanske innan man föds till och med.

Henrik är hemma igen

Henrik är alltså hemma igen. Skönt, nu är vi tillbaka i gamla rutiner igen.
Hela kostcirkeln är med igen bara för att nämna något.

Pankisar

Som jag sagt tidigare är matlagning inte en av mina starka sidor. Men mina pankisar är i alla fall väldigt uppskattade av Harry.

Mia och Klara

En komma två miljoner såg tydligen säsongspremiären av Mia och Klara igår. Jag var en av dom. Det är första gången jag såg programmet över huvudtaget. Och herregud vad besviken jag blev. Jag ville verkligen att det här skulle vara kul, att det skulle vara min humor. Men hur mycket jag än ansträngde kunde jag inte dra på mungiporna. Jag förstår över huvudtaget inte varför folk tycker detta är kul. Jag och vem som helst av mina väninnor hade kunnat göra det bättre. Och varför varför detta överdrivna "dialektande"? Inte kul. Känns som det var inspelat på fyllan.

Vilken härlig dag.

En historisk dag

Harry har varit på ett fasligt humör hela veckan. Tänk missförstådd tonåring som inte kan prata. Jag tror att anledningarna är flera. Det här kan vara några av dem; han har fått två nya tänder samtidigt, pappa Henrik är bortrest och jag är en ganska tråkig mamma just nu. Så idag skulle det ut och underhållas.

Vi åkte till Tekniska med Ullis, Jens, Måns och mamma och pappa. På en lördag, med dåligt väder. Vi var inte ensamma om denna tanke.  

Här fotar Ullis mig som rymdgubbe. Synd bara att hon glömde idéen med bilden - att fotas som en astronaut i hela uniformen...
Fyra gånger Harry i ett litet spegelrum. Hjälp. 
Harry, Måns, Ullis och pappa tittar på flygplanen. Harry hade en väldigt rolig dag. Jag med, men är vansinnigt trött.

Nu ska jag skriva ett argt brev, för jag vet inte vilken gång i ordningen, till vår hyresvärd som jag hatar. Att snåla på värmen känns rätt artonhundratalsaktigt.

Vi saknar Henrik

Snobb-Harry på Grand Hotel

Snobb-Harry nobbade finkakorna från Grands kakvagn. Mariekexen går före allt.
Vi fick träffa Johanna och lilla Joni - en riktig sötis.
Maja och Issa blir bra på bild. Alltid. Axel hällde ut en hel liten silverkaraff med syrligt luktande vinäger-dressing på Majas byxor. Maja började genast prata om att kanske bleka byxorna i klorin. Som en fashion-grej.
Nu hemma. Laddar för fredagsmys. Godis och Popcorn.

Och vi kommer inte tillbaka...

Eftersom att Harry vaknade redan klockan sex imorse var vi tvungna att hitta på en förmiddagsaktivitet. Och turligt nog, tyckte jag då, hade jag tidigare anmält oss för att vara med på sångstund i biblioteket i Fältan.

Väl där, och inne i ett rum med en massa dagisfröknar och andra barn kände jag hur trött jag var. När sen Jeff Goldblums okände halvbror klev in i genom dörren med gitarr runt halsen kände jag att jag kanske skulle piggna till.

Denna tanke övergav jag redan efter en halv minut. Nån måtta får det ju ändå vara på larverierna. Den här föreställningen, och den här mannen med sin ICKE buktalande fula papegoja Ruff tog helt klart priset. Men det här är såklart bara Harrys och min åsikt. En del barn var riktigt roade. Andra grät.

Och vi kommer inte tillbaka.
Verkligen inte.
Nu ska vi strax till Grand för lunch med Maja, Axel, Johanna och nya lilla Joni.

Måns och Harry

Måns och Ullis kom över på middag och stannade på bus. Harry och Måns är värsta bundisarna och viglar upp varandra totalt. De sprang runt, skrattade, skrek och hittade på en massa bus.
Killarna kramades ordentligt två gånger innan det vinkades hejdå. Själv föråt jag mig på godis, och bebisen i magen kan inte sluta sparka mig i revbenen nu. Sockerchock.

En annan sorts hår

Här finns helt klart förutsättningar för framtida dreads.

Estelle

Lunchade med Estelle på Mocho idag, Mocho är ett av de töntigaste ställena i den här stan. Men tyvärr finns ju inte så mycket annat att välja på nere på Östermalm, så det är ju lätt att man hamnar där. 

Vid bordet bredvid oss satt Katrin Zytomierska. Hon såg inte ut som hon gör på bloggen.

Estelle har tre små killar och jobbar heltid, jag är sjukt imponerad av detta. Hur hinner människan tvätta håret kan man fråga sig? Men om man nu känner Estelle vet man att hon väljer att inte tvätta håret så ofta. Mest för att spara på håret tror jag. Men det sparar ju tid också. Hur som helst är hon väldigt härlig att umgås med. Bara positiv energi, har aldrig varit med om att jag känt dåligt samvete för något med henne - förutom idag egentligen, då jag gnällde en del.

Martinas kostym-förbud

Det här är en kort fortsättning på tidigare inlägg.

Martina, som alltså älskade att bära "kostymen" när vi bodde i LA, har numera kostym-förbud hemma. Jag tycker synd om henne för det. Jag tror vi bar mer kostym än vanliga kläder under vår USA-period. 

Vi åkte till och med till skolan i kostymen. Har ett par fantastiska bilder på Martina som ser ut som Ozzy Osbourne, men det här var ju alltså innan man skaffat digitalkamera - så ni får använda fantasin och föreställa er hur det såg ut.

Snabbare än Stålis

När Henrik är på jobbresa är jag snabbare än Stålmannen (och mig själv i vanliga fall) att hoppa i gympaoverallen så fort jag kommer innanför dörren.

När Martina och jag bodde i LA kallade vi våra overaller "kostymen". 

Kostymen är det bästa man kan ha på sig. Ju mer ful och sliten, desto bättre.

Och så ett glasspaket på det.

Katoey, transa eller bara gravid?

Henrik åkte till NY imorse, det var lite sorgligt. Mest sorgligt för att han tycker det är så jobbigt att vara ifrån Harry. Och så kommer vi sakna honom förstås.

Jag och Harry mötte upp med Maja och Axel på öppna förskolan. Där blev det sång och dans. Ungarna tyckte det var superkul förstås. Maja och jag kände oss väldigt duktiga, och avslutade  med lunch på Foam.

Maja och jag pratar ofta om gravid-utseende. Man förändrar ju utseende något helt otroligt när man blir gravid, speciellt i slutfasen. Läpparna bara flyter ut och blir gigantiska, och detsamma händer med näsan. Vissa kvinnor liknar till och med transor eller katoeyer (aka Ladyboys). Man tänker ju inte riktigt på det när man är det, men det är lätt att se i efterhand. På bilden är jag på ett bröllop och det är ett par veckor kvar tills Harry föds. Jag ser ju inte klok ut med den där jättenäsan och jättemunnen. Och det här kanske inte syns på just den här bilden, men till råga på allt har jag spökat ut mig i en jättefärgglad klänning med jättesmycken till. Med de där läpparna och den näsan borde man klä sig lite mer diskret. Det ska jag komma ihåg till denna gång.

Efter lunchen fick Harry vara hos Farmor medan jag var på massage. 

Nu är vi hemma och flyger helikopter.

Blockbuster-rösten

För övrigt är verkligen amerikanarna bra på det de gör. Bara det att de valt en man med en röst värdig att speaka en blockbuster-film, till att presentera de olika deltagarna vid installationstalet gör mig glad.  

Vore kul att höra TV4-mannen presentera Fru Talman i riksdagen nästa gång.

Det är honom man vill vara

När den här mannen dyker upp i bild inför installationstalet säger Henrik; "Det är honom man vill vara". Mannen på bilden är alltså Rahm Emanuel, och han kommer vara Barack Obamas stabchef i Vita huset. Enligt Henrik är det han som är anledningen till att Barack nu är president. 

Lite roligare fakta är att det är honom som Josh Lymans karaktär i West Wing är baserad på. Och han har en bror som heter Ari Emanuel som är Hollywood-agent - och det är honom Ari Gold (Henriks stora idol) i Entourage är baserad på. 

En sjuk dag

Dagen har definitivt tillbringats i sjukdom för min del. Inte roligt. Henrik har inte ens velat vara i samma rum som mig. Han åker till NY imorrn och är livrädd för att flyga sjuk. Här är dagen i bilder.

Henrik och Harry flyger med den fjärrstyrda helikoptern.
Harry äter TV-middag framför Obamas installations-tal. Här har Henrik just berättat för Harry att hans lillebror kommer kliva ner från samma trappa som Obama.
Jag har tillbringat dagen i tofflor under en filt, när jag inte legat i badet, vilket jag gjort kanske fyra-fem gånger vid det här laget.
Jag kollar på West Wing och Henrik fortsätter som en besatt med pusslet.