Så brukade vi kalla Harry när han var mindre och hade jobbiga dagar eller nätter. I natt gjorde han skäl för detta smeknamn.Jag kom hem vid tolvtiden, men kunde inte komma till ro och somna förrän runt två nånting. Kunde inte sluta oroa mig för förlossningen och New York. Henrik sov tungt och snarkade på som om inget hänt. Som han uttrycker det, "folk föder ju barn hela tiden". Visst är det så, men det är ju inte så att VI gör det varje vecka.
Vid fem började det skrikas från Harrys rum. Sen kunde han inte somna om i egen säng, utan fick komma in till oss. Och det är alltid här problemen börjar. Han ligger helst med sitt huvud på mitt huvud, samtidigt som han drar i, eller äter på mitt hår. Och en gång i minuten säger han "mamma?". Och det här kryddades med ett hysteriskt skrikande av och till i en timme.
1 kommentar:
Jag brukar kalla mina för små demoner. Nätter utan sömn kan dessutom göra en själv till en lika god demon som dem.
Skicka en kommentar