Matförgiftning

Nu är det söndag igen. Och jag fattar verkligen inte hur det går till. Men jag missar ju nästan varje inspelning av Söndagsparty. Är det inte något med ungarna så är det jag själv.
Vaknade i natt efter middagen, och hade vansinnigt ont i magen. Klart som korvspad att jag skulle få matförgiftning som straff. Så natten har inte varit att leka med. Henrik stannade hemma så länge han kunde idag, men sen blev det till att klara sig själv med barnen. Bestämde mig för att se det som en utmaning.

Tänker på min mamma som vid en period var själv hemma med tre barn från 1-3 år (jag, min syster och vår kusin). Pappa tog bilen tidigt på morgarna, och drog till jobbet. Vi bodde i en förort och hade ingen affär direkt utanför dörren. När mamma skulle handla satte hon alla ungarna på cykeln och cyklade iväg och handlade. Det är ju helt galet.
Hur fick hon då med sig alla tre barnen på cykeln kan man fråga sig. Jo, då hade min pappa snickrat fast en bräda nånstans på cykeln så att min syster och min kusin som då var 2 och 3 år kunde sitta på. Min pappa har ju en förmåga att ljuga om det mesta, men det här har jag hört från mamma - som aldrig ljuger.
Det stod också garanterat hemlagad middag på bordet när pappa susade in på uppfarten i bilen.
Tänk att de aldrig tänkte på att hon kanske skulle haft bilen.

Svensexa?

Det blev en middag igår i alla fall, vi tog med oss barnen och mötte upp gänget på La Bottega. Daniel och Jonas var just nyanlända.
Likaså Micke. Den här samlingen av Henriks nära vänner allihopa på en och samma helg har fått honom att se sin egen svensexa framför sig runt varje hörn, och i varje udda New Yorkare...
Nu börjar Henrik snart kunna ha hästsvans. Det är kanske inte riktigt meningen.
Jennie och Filip pussas. Filips mamma Tina var också med.
Har alltid fascinerats av att min man alltid lyckas ha myntinkast i brallan. Det lyckas även Harry med allt som oftast.

Så sant

Ett citat jag hörde i Real Housewives of NY igår:
"Ett barn är en accessoar, två är en mini-buss".

Och även om det är sant, gör det förstås dem inte mindre härliga.

Nyblivna husägare

Har just fått Harry att somna efter en lång "situation", innehållandes mat-kastning, skrik, bråk, amning, multipla blöjkatastrofer- samt byten och ett nära förestående sammanbrott. Nu sitter jag och kollar på gamla bilder. Tror det är lite hemlängtan. Inte så hel-nöjd med mitt mamma-liv i NY just nu. Det känns lätt som att man blir lite inlåst när man sitter i en lägenhet såhär. Har två rätt sömnlösa nätter bakom mig och då har man liksom ingen energi att ta sig ut med två ungar i vagnen. Orkar inte riskera att det ska bli skrik och bråk, och man orkar definitivt inte sätta sig på en restaurang. Så just nu missar jag en trevlig tjejlunch. Och har känt mig tvungen att boka av en trevlig tjejmiddag ikväll också för att jag är för trött.
På bilden ser man mig och Henrik när vi just blivit hus-ägare för fem år sen. Den provisoriska båten som jag och min pappa köpt, hade så många läckage att man fick ösa den samtidigt som man åkte över sundet. Och inte bara det, när man la i backen, körde den framåt och vice versa. Och det gick inte att köra på låga varvtal, antal krockar med bryggan går inte ens att räkna. Här grundlades min ovilja att bli en bra båtförare. En av alla båtar i vår båt-kyrkogård. Det är intressant att man då faktiskt trodde att man levde stressigt liv.

Lekparken

Efter frukost fick pojkarna leka av sig i lekparken.
Den ena hade roligare än den andra.

Frukost

Idag började dagen med frukost på Grey Dog. Harry hade tålamod att sitta ner på sin plats i cirka 4-5 minuter (den tid det tog att dricka sig mätt på ett halvt glas juice).

Paret Lundin

Paret Lundin landade i NY igår. Och nej, de är inte gifta, men jag tippar på att det så småningom kommer ske. Väldigt kära och gulliga var de. Vi sågs och delade på en flaska rosé. Jag fick mest hänga Harry i trasorna inne i ett hörn på restaurangen dock.
Sen fick Henrik jaga honom i parken. Harrys dagar som ett snällt litet barn, som kunde tänka sig att vara stilla, och sitta och lyssna är sorgsamt nog förbi.

Mercer

Efter en lugn förmiddag tillbringade jag eftermiddagen på lyxiga och härliga Mercer i korsningen Mercer och Prince Street. Det var jag, Jennie och Hanna. Det dracks vin, åts...
Och snackades. Så trevligt! Här äter jag en väldigt god cheesecake. Skulle nog kunna säga att det är den bästa hitills.
Lite senare dök även Filip upp.
Caesar hemma i soffan ännu senare. Inte helt glad. Tack gulliga Jennie och Filip för fina lilla Polo-dressen!

En "måste ha-läkare"

Jag var med Caesar hos vår speciella barnläkare Michel Cohen igår. Allt var bra med honom, men han fick diagnosen spädbarns-eksem. Det sitter i upp till 1-2 års åldern, och är inget allvarligt. Cohen hade som vanligt lite teorier att dela med sig av efter att han förhört mig om jag gjort någon sov-träning med barnen. Jag börjar gilla honom mer och mer, och känner att jag nog kommer sakna honom och det där lite osentimentala i Sverige.
Sökte lite på honom på nätet, och det visade sig att han är författare till en väldigt poppis bok här för föräldrar. Han är också enligt The New York Post "the must have-pediatrician" här i NY, populär bland kändisar och annat löst folk. Lite lustigt. Känd också för att slå hål på myter kring barnuppfostran. Och hans huvud-budskap är tydligt. Att man som förälder ska oroa sig mindre.
Nån som är bra på att oroa sig lite är pappa Henrik. Nu kom han hem till oss igen. Det är vi glada för!

Harry loves Pella

Harrys dag började på lite dåligt humör. Tills det ringde på port-telefonen och han förstod att Pella var på ingång. Han sken upp som en sol och nästan skrek "Pella!". Det första som hände när Pella kom var att Harry gav henne en väldigt försenad födelsedagspresent. Den verkade rätt uppskattad. Sen gick de på pyssel-träff på Childrens Museum of Arts. Och sen en liten vila på det.
Efter det var Harry tvungen att jobba ett par timmar. Nån måste ju sköta affärerna, och dra in cashen, när pappa Henrik är på semester i LA. Jennie som var här på tvätt-träff fick agera stenograf.
Sen bakades det kakor.
Och sen ville Harry leka liten bebis i Caesars vagn. Pella har här just blivit nobbad när hon försökte hoppa ner och göra honom sällskap.

311

Harry och Hannah åkte till Central Park på förmiddagen. Och jag tog mig upp till konsulatet med Caesar för att hämta hans pass. Roligt det ser ut med Henriks händer som håller huvudet rätt. Lunchade med Johanna och Fredrik efter det, som reflekterade över att det i Sverige troligtvis inte fått se ut så.
Efter lunchen gick jag och Johanna till Barneys Co-Op för en liten koll...
Och när jag sen tog mig hemåt hamnade jag mitt i ett fågeldrama på Hudson. Den här lilla killen blev pickad på av en annan fågel, det var ett annat par som också blev vittne till attacken. Men de trodde att den andra fågeln försökte hjälpa den här killen. Jag tror inte det. Hursomhelst blev de helt förstörda när de såg hur dåligt den här fågeln mådde. Och tjejen fattade beslutet att ringa 311. Inte 911, utan 311. Det är ett emergency-nummer för mindre incidenter. Jag flydde fältet när Caesar började skrika i vagnen. Men funderar såklart fortfarande på om det kom någon slags mini-ambulans till undsättning för att rädda denna lilla pippi.

Hejdå familjen Bastin

Harry hade en riktigt härlig mys-dag med farfar, Helena och farbröderna igår. Och var inte alls helt nöjd med mig när han blev återlämnad. Han verkar väldigt inne i en period där han bondar med andra killar. Det var väldigt kul att träffa dem här i alla fall. Känns som att man verkligen fått tid att umgås lite.
I fredags - innan dramat med Caesar - åt vi middag allihopa på Cabrito nere på vår gata. Det är ett populärt mexikanskt ställe, känt för en rätt med just namnet Cabrito. En get-rätt. Som fullkomligt dröp av fett.
Medan vi var där ville Harry mest av allt bara dra ut på gatan och hitta på nya upptåg. William hängde på. Såhär såg det ut en av gångerna när Henrik gick ut för att kolla vad de gjorde. William och Harry i samtal med polisen.
Nu har de i alla fall åkt hem. Klonerna. Vi ses snart igen!

Henrik tar semester

Imorse klockan halvfem stämplade pappa Henrik ut. Han hoppade in i en bil och åkte mot flygplatsen. Nu har han landat i LA för att "jobba". Han har också checkat in på ett lyxhotell. Jag och barnen är kvar i NY. Vi ser fram emot presenter och lite nya paparazzi-bilder när Henrik kommer tillbaka till oss på torsdag.
Caesar mår bättre idag, från att ha varit nästan enbart en enda sårskorpa igår så börjar huden mjukna. Smörjer fortfarande med vaselin var tredje timma som ordinerat. Här ligger han i farfar Pierres famn. Vi har tur, för farfar med familj är kvar i stan till ikväll.
Så nu är Harry på äventyr på stan med dem.
Och jag och Caesar har ätit lunch, och varit på en mindre shoppingtur. Som jag sa till Johanna, Henrik kommer tro att någon skimmat hans konto när han kommer hem från sin "jobb-resa"... Här är vi i Ralph Laurens barn-affär. Jag är inte så förtjust i vanliga RL, men barn-affären är helt underbar.
Caesar fick bland annat den här lilla sailor-dräkten.

Stackars lilla Caesar

Det är verkligen inte kul att vara Caesar idag. Han är fortfarande väldigt svullen, röd och torr. Trots att jag smörjer in honom med en vaselin-aktig creme var tredje timma.
Henrik är på jobbet och gör dagens program av Söndagsparty. Harry mutas att vara snäll med pommes frites och Pingu.
Caesar varvar mellan att vara otröstlig som vaken, eller helt utmattad sovandes.

911

Vi har haft stort drama här hos oss imorse. Vaknade vid 5-tiden och skulle amma Caesar. Ganska snabbt kände jag att något var fel och tände lampan. Han var knallröd, och ansiktet var uppsvullet som en boll. Det är svårt att se riktigt hur han såg ut på den här bilden, men det var väldigt obehagligt. Bilden kan man tolka som en tjock bebis, men Caesar har inte ett sådär runt ansikte i vanliga fall. Jag väckte genast Henrik och sa att jag måste ta honom till ett sjukhus. Henrik tog en blick på honom och fattade beslutet att ringa 911. Vi trodde båda två att han fått en allergisk reaktion, och man har ju ingen aning hur fort det kan gå om luftvägar skulle svullna upp.
Inom loppet av ett par minuter hade vi en ambulans, tre polisbilar och 1 brandbil utanför dörren. Och en massa brandmän, poliser och ambulanspersonal i lägenheten. Harry sov sig genom detta tumult. Lite senare reflekterade vi över att Henrik var iklädd en röd FDNY-tröja och att vi även hade Harrys FDNY-keps slängd på golvet. Vad brandmännen och de andra tänkte kring detta kan man ju bara fundera över. Lite "feeder"-varning kanske.
Man förstod väl rätt snabbt när ambulanspersonalen gjort en första check att det inte var något jätte-allvarligt. Men jag och Caesar fick i alla fall hoppa in i ambulansen och åka med till sjukhuset.
Vi hamnade på Sant VIncents Hospital lite längre upp på 7th Ave. Där vi fick rätt låg prioritet. Skulle nog vilja säga att alla som hamnat där verkade få låg prioritet. Om man var ett turist-fyllo, eller liten bebis verkade inte göra någon som helst skillnad. Hursomhelst, efter en massa undersökningar och träff med två olika läkare kom de fram till att Caesar har Cradle Cap - som om jag förstått det rätt, är skorv - som tagit sig från hårbotten ner i ansiktet och på kroppen. I kombinationen med något eksem. Ansiktet är som att det är sprucket. Jag tycker så synd om honom. Han verkar rätt påverkad av allt detta, och skriker så fort jag försöker lägga ifrån mig honom. Jag är dock sjukt glad att det inte var något allvarligt.
Och trots att han som skrev in oss på sjukhuset verkade tycka att vi överreagerat som åkt in, skulle jag göra om det om det. Better safe than sorry, som Martina poängterade.

Kalorier

Träffade Jennie över en skål oatmeal på Le Pain. 190 kcal. Det vet jag för Le Pain har en kalori-tabell i menyn. Sen fyllde jag på med 2 jätteskålar Cappucino.
Medans Harry lunchade på en Brownie.

Kloner

När Henrik, hans pappa och alla hans bröder (- 1, dvs Stoffe) går runt på NY:s gator ser de ut som ett gäng kloner. Har nog aldrig sett släktskap så tydligt som jag gör bland dessa män. William syns ej på denna bild, men tänk er bara en till av de ni ser här, fast kortare.
Vi tog en tur med en av färjorna som åker runt Manhattan. Riktigt turistigt, och rätt kul. Och helt rätt en varm dag som denna.
Henrik och Alex.
Den här tjejen var också med på båten. Jag ödslade ett par minuter på att fundera över hur hon tänkt kring sin styling denna dag.
Harry, jag och Caesar på magen under den icke-politiska sjalen.
Alla Bastinarna åt det här till lunch. Inte jag. Och inte Helena. Skulle aldrig falla mig in.
Blues brothers. Tuffa brorsor det där. Alexander och Andreas.